Fråga om avtalsskrivning samt ansvarsgenombrott

FRÅGA
Hej. Vi säljer informativa produkter och pga tidigare missöde med kund som beställt och sedan gått i konkurs innan de betalt vår faktura så har vi lagt in i våra köpvillkor att om utställd faktura ej betalas eller om det beställande företaget hamnar på obestånd och ej betalar oss så faller hela fordran mot beställaren. Dessa köpvillkor accepteras vid beställning samt vid tillfället då beställaren laddar ner informationen (denne får inlogg av oss för att kunna göra det). Nu har en kund återigen beställt information och ca 30 dagar senare satt sitt bolag i konkurs. Vi märkte det när fakturan ej betalades i tid. Denne kund bestrider personligt betalansvar men min fråga är om denne verkligen kan göra det eftersom våra köpvillkor borde gälla? Någon sa till mig att man inte kan avtala om sådana saker som vi har gjort vilket förefaller osannolikt eftersom inte minst factoringbolag använder liknande avtalstexter. Summan är inte speciellt stor, under ett halvt prisbasbelopp, men min undran är om det är värt att gå via tingsrätt för att få fordran fastställd och vilka chanser vi i så fall har mot privatpersonen (som satt i styrelsen och som beställde).
SVAR

Hej, och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga.

I mitt svar kommer jag utgå ifrån att det rör sig om avtal mellan näringsidkare, det vill säga, inget konsumentförhållande. Huvudregeln vid alla avtalsförhållanden är devisen; pacta sund servanda (avtal ska hållas). Från den huvudregeln finns flera undantag, de flesta återfinns i avtalslagen (1915:218), AvtL. I 3:e kapitlet, under rubriken ”om rättshandlingars ogiltighet”, återfinns ogiltighetsgrunder såsom: att avtalet har ingåtts under tvång (28-29 §§), att det skulle strida mot tro och heder att åberopa avtalet (33§) samt generalklausulen i 36 §; avtal och avtalsvillkor får jämkas om de är att anse som oskäliga. Bedömningarna om avtalet, eller avtalsvillkoret inte ska gälla längre, görs av tingsrätten. I ert fall kan jag inte se att något av dessa skulle vara tillämpliga.

Om den skrivning av klausulen som du har angett här i frågan är densamma som i avtalet, dvs. ”om utställd faktura ej betalas eller om det det beställande företaget hamnar på obestånd och ej betalar oss få faller hela fordran”, är den dock lite oklar. Vanligtvis, när det rör kunder som är på obestånd, så har man en klausul som innebär att avtalet upphör att gälla. Därmed inte sagt att tanken med skrivningen fungerar, där det kan bli oklart är dock att om kunden är på obestånd inte med nödvändighet behöver innebära att kunden inte betalar. Och även i det fallet då kunden är på obestånd, men av någon anledning bestrider fakturan, blir det en märklig skrivning av klausulen. För att verkligen få en bild av avtalsklausulen krävs dock att man läser hela avtalet, och sätter klausulen i sitt sammanhang. Med det sagt så anser jag att avtalsklausulen är giltig mellan er och era kunder.

Gällande att väcka talan mot personen i styrelsen som har ingått avtalet får man titta på vad som inom aktiebolagsrätt brukar kallas för ansvarsgenombrott. Ansvarsgenombrott är ett avsteg från vad som vanligtvis gäller för aktiebolag: att ägarnas personliga ansvar avskärmas från aktiebolagets betalningsansvar. Det begränsade personliga betalningsansvaret är, så att säga, en av aktiebolagets karakteristika. Genom institutet ansvarsgenombrott kan ni inför domstol framställa ett yrkande om att denna ansvarsbegränsning ska ignoreras, när betalning inte har erhållits för förfallna fordringar. De viktigaste kriterierna för att medge ansvarsgenombrott framkommer av NJA 1947 s. 647 och är:

1. Få ägare i bolaget

2. Bolagets verksamhet är osjälvständig i förhållande till ägare 3. Underkapitalisering

Ur doktrin nämns som exempel det fallet som ni har för handen, dvs. anspråk som grundar sig i kontraktsförhållanden, vilket är fallet med krediter som lämnas av leverantörer av olika slag. Dessa fall anses inte berättiga till ansvarsgenombrott. Anledningen till detta är att ni som leverantör kan skaffa er garantier kontraktsvägen (t.ex. genom att kunderna ställer någon form av säkerhet) – om man som leverantör avstår från att säkra sin rätt och ändå levererar, uppfattas det som att ni också är beredda att ta på sig den risk som då uppstår. Det anses inte stå i proprtion att erbjuda institutet anvarsgenombrott som ett remedium för den som valt att avstå från att avtalsvägen säkra sina anspråk, för de samlade negativa effekterna av att rucka på principen om personlig ansvarsfrihet.

Sammanfattningsvis verkar åtminstone den juridiska doktrinen vara väldigt restriktiv för att tillämpa ansvarsgenombrott på den situationen som ni har hamnat i. Jag betvivlar att tingsrätten skulle göra en annorlunda bedömning.

Vänligen,

Fredrik Holst
Fick du svar på din fråga?
Relaterat innehåll
Senaste besvarade frågorna inom Rättsverkningar vid avtalsbrott (108)
2020-05-24 Uppskjuten föreställning och hävning
2020-04-25 Kan man frångå ett muntligt avtal?
2020-04-09 Skyldighet att ersätta tidigare ägare för avlivad hund
2020-03-15 Huvudmans ersättningsmöjligheter vid befogenhet- och behörighetsöverskridande från fullmäktig.

Alla besvarade frågor (81763)