Förutsättningar för omedelbart omhändertagande enligt 6 § LVU

Question

Har nu lusläst LVU och har några frågor med anledning av att nära släkt - en två månader gammal bebis (!) - idag blivit omedelbart omhändertagen och anvisad till boende på annan ort. Flera revben brutna men man vet inte orsaken.

1. Hur avgör socialnämnden om det finns skäl för omedelbart omhändertagande? Om läkarna inte misstänker föräldrarna och provsvaren inte säger ngt som påvisar oaktsamhet (och dessa är ej heller färdigställda), hur avgörs frågan då om skäl för omhändertagande? Rent godtycke? Fördomar? Bestämt sig i förväg?

2. I § 9 LVU står det: "Om det inte längre finns skäl för ett omhändertagande, skall socialnämnden besluta att detta genast skall upphöra." Vem avgör om det inte längre finns ett skäl? På vems inrådan och indikation om att omhändertagandet/vården skall upphöra, ska socialnämnden agera på? Socialsekreterarna finns ju inte på plats i vårdhemmet.

3. Vad avgör omedelbarheten i § 6 LVU? I detta fall så ser läkarna revbensbrott som är ca 3 veckor gammalt. Det är det enda som framkommit; alla andra prover och tester och har varit bra. Hur görs bedömningen av omedelbarhet ur risksynpunkt? Vad talar för att det föreligger en omedelbar risk för barnet?

I min mening är LVU föremål för väldigt mycket godtycke. Socialnämnden verkar med lagens gällande utformning kunna påvisa skäl för tvingad vård utan att ha egentligen grund. Kan det verkligen vara så?

Answer 1

Hej,

1. Enligt 6 § lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (1990:52)(LVU) måste två rekvisit vara uppfyllda för att socialnämnden ska kunna besluta om omedelbart omhändertagande – (1) det måste vara sannolikt att den unge behöver vårdas med stöd av LVU och (2) rättens beslut om vård inte kan avvaktas. Detta innebär att någon av förutsättningarna i 2 eller 3 § LVU måste föreligga samt att den unge inte kan få behövlig vård på frivillig väg genom samtycke från barnets vårdnadshavare. I det fall du beskriver är det sannolikt någon av förutsättningarna i 2 § LVU som är aktuella eftersom barnet enbart är några månader gammalt.

Om socialnämnden bedömer att dessa förutsättningar är uppfyllda kan nämnden ensidigt besluta om omedelbart omhändertagande enligt 6 § LVU. Men för att undvika godtycklighet från socialnämnden gäller enligt 7 § LVU att beslutet ska underställas förvaltningsrätten inom en vecka och att förvaltningsrätten därefter ska pröva beslutet om omedelbart omhändertagande så snart det kan ske, absolut senast inom ytterligare en vecka. Om beslutet inte underställts förvaltningsrätten inom en vecka upphör tvångsvården. På detta sätt verkar lagen mot godtyckliga beslut från socialnämndens sida.

2. Det är socialnämnden som ansvarar för att tvångsvård inte varar längre än vad som är nödvändigt. Socialsekreterarna finns inte på plats i vårdhemmet men av 6 kap. 1 § andra stycket socialtjänstlagen (2001:453) följer att socialnämnden ansvarar för att den som är placerad i ett vårdhem får god vård och enligt 6 kap. 4 § socialtjänstlagen ska vården i vårdhem bedrivas i samråd med socialnämnden.

3. Om förutsättningarna föreligger för omedelbart omhändertagande måste avgöras från fall till fall och det går inte enkelt att säga vad som krävs för att 6 § LVU ska vara tillämplig. Paragrafens tillämpning bygger på en sannolikhetsbedömning rörande den unges behov av vård med stöd av lagen. Det måste på goda grunder kunna antas att sådan vård är nödvändig. Samma beviskrav kan inte upprätthållas i alla situationer. I en akut nödsituation (t ex brutna revben på en några månader gammal bebis) måste det föreligga större utrymme för bestämmelsernas tillämpning än annars. 

Som påpekats under 1. kan socialnämnden själva besluta om omedelbart omhändertagande, men för att motverka godtyckliga beslut finns ett krav på att sådana beslut måste prövas av en förvaltningsrätt inom en snart framtid. Om inte detta sker upphör tvångsomhändertagandet att gälla.

Med vänlig hälsning,