Fortfarande sambor?
Hej,
År 2014 skrev min far ett testamente där hans sambo finns upptagen som förmånstagare. År 2016 avled han och då var båda boende på ett äldreboende men i separata egna rum. Jag undrar om de då fortfarande räknas som sambor och testamentet fortfarande gäller eller kan det vara en grund för mig att föra klander mot testamentet?
Hälsningar
Lawline svarar
Hej!
Tack för att du vänder dig till Lawline.
Sambor är två personer som stadigvarande bor tillsammans i ett parförhållande och har gemensamt hushåll. (Sambolagen 1 § första stycket). Tre förutsättningar bör alltså vara uppfyllda för att ett samboförhållande ska anses existera mellan två personer.
Den första förutsättningen är att parterna stadigvarande bor tillsammans. Med detta menas att samlevnaden bör ha en viss varaktighet eller vara avsedd att ha det. En kortvarig samlevnad eller tillfällig förbindelse anses inte kunna vara ett samboförhållande. För att samboendet ska anses vara varaktigt bör parterna ha bott tillsammans i ungefär sex månader. Parternas avsikter är också en betydande faktor som bör beaktas vid bedömningen. Under vissa förhållanden kan ett samboförhållande bedömas finnas trots att samlevnaden varit kortvarig. Omständigheterna som kan beaktas är om parterna bl.a. haft ett gemensamt bankkonto eller om de under samlevnaden har gjort investeringar eller skrivit ett inbördes testamente som tyder på att de avsett att ha en varaktig samlevnad.
Den andra förutsättningen är att parterna har ett parförhållande. Med detta menas att parterna ska sammanleva i ett hetero- eller homosexuellt förhållande där det normalt finns ett sexuellt samliv. Syftet med kravet på sexuellt samliv är att närliggande relationer som förekommer mellan exempelvis sammanboende vänner eller släktingar inte ska omfattas av sambolagen. Ett samboförhållande kan dock under vissa omständigheter anses existera trots att ett sexuellt samliv inte existerar. Lagstiftaren har funnit att det inte kan vara rimligt att ställa krav på ett sexuellt samliv mellan två äldre personer. Parternas avsikter bör alltså även här beaktas i det enskilda fallet.
Den tredje förutsättningen är att parterna har ett gemensamt hushåll. Vad som menas med gemensamt hushåll är att parterna ska dela på utgifter och samarbeta kring vardagliga göromål beträffande hushållet. Det ska alltså föreligga en ekonomisk gemenskap eller samarbete.
I NJA 1994 s. 256 sa Högsta domstolen att gemensam folkbokföringsadress inte är ett krav för att ett samboförhållande ska anses existera. Paret hade i detta fall sammanbott i kvinnans fastighet under en femårsperiod och hade ett gemensamt barn. Mannen var däremot registrerad på en annan adress. Paret hade även inför olika myndigheter uppgett att de var ensamstående och med anledning av detta uppburit bidrag som enbart ensamstående är berättigade till. Högsta domstolen bedömde däremot att ett samboförhållande funnits eftersom mannen haft sin huvudsakliga bostad hos kvinnan och pga. att paret tillsammans tagit vård om det gemensamma barnet.
I RH 2005:34 sa Hovrätten att ett samboförhållande existerade trots att samlevnaden varit kortvarig. Paret hade i detta fall bott tillsammans i ungefär två till två och en halv månad i mannens fastighet och därefter separerat. Hovrätten bedömde däremot att paret avsett att ha en varaktig samlevnad eftersom de bl.a. hade ett gemensamt bankkonto. Kvinnan hade även använt mannens fastighet som säkerhet för ett lån. Paret hade därmed skrivit ett inbördes testamente mellan ”sambor” som dock återkallades av mannen utan kvinnans vetskap redan innan hon hann flytta in i fastigheten.
I NJA 1994 s. 61 sa Högsta domstolen att ett samboförhållande skulle anses bestå om separationen beror på att den ena parten exempelvis är inlagd på sjukhus eller vistas på annan ort pga. arbete eller studier. Paret hade i detta fall under en sjuårsperiod bott tillsammans och hade två gemensamma barn. Mannen blev helt invalidiserad efter att ha utsatts för en hjärnskada och blev med anledning av detta tvungen att vistas på sjukhus och olika vårdinrättningar. I en sådan situation ansåg Högsta domstolen att parternas avsikter är viktiga att beakta och att samboförhållandet ska anses bestå om inte parterna avsett något annat.
Troligtvis så kommer din far och hans sambo att fortfarande räknas som sambor under den tiden då de bodde på ett äldreboende och i enskilda rum. Det här dock en fråga som bör bedömas utifrån din far och hans sambos avsikter. Att testamentet fortfarande fanns kvar under tiden de bodde på äldreboendet kan tolkas som att de fortfarande såg sig själva som sambor. Detta kan göra att testamentet fortfarande ska gälla. Domstolen kan dock komma fram till en annan bedömning med hänsyn till omständigheterna i ert fall.
Hoppas du fick svar på din fråga!
Mvh
