förstärkt laglottsskydd och förskott på arv

Question

Hej! Min svärmor dog nu i vår. Svärfar dog 1985. De hade inbördes testamente med innebörd om full äganderätt, men med tillägg om att efter den sist avlidne skulle tillgångarna fördelas enl.lag. De hade två gemensamma barn (min hustru samt hennes bror)
1991 skrev svärmor ett testamente till min hustrus fördel. 2006 skrevs ett gåvobrev där svärmor gav min hustru sin fastighet i samband med att hon flyttade till ett serviceboende. I gåvobrevet framgår det att gåvan inte skall räknas som förskott på arv. Fastigheten såldes samma år.
Vid bouppteckningen framförde broderns ombud att den fulla äganderätten omvandlas till fri förfoganderätt om det finns tillägg om hur arvet skall fördelas när båda är borta. Ombudet menar också att det är det förstärkta laglottsskyddet som gäller (7 kap.4§ÄB). Kräver inte detta att gåvan ges i nära anslutning till gåvogivarens död eller att den samme bibehåller nyttjanderätten? Svärmor levde 7år efter gåvan och bodde inte kvar i huset.
Kan 3kap 3§ ÄB vara tillämplig då hon tydligen inte hade rätt att ge bort gåva som härrör från make?
Eller gäller kap6 ÄB om förskott av arv?
Eller blir både testamente och gåvobrev ogiltiga? Kan min hustru bli återbetalningsskyldig?
Maken.

Answer 1

Hej, och tack för din fråga!

Jag kommer inte att gå in på vad din svågers ombud säger, utan istället fokusera på dina explicita frågor. 

Bestämmelsen i ÄB 3:3 som du nämner tar sikte på värdeminskning av sådan egendom som en efterlevande make har ärvt med försteg, och därför är "öronmärkt" för efterarv, då oftast till bröstarvingar. Trots att den till sin lydelse inte utesluter att den kan tillämpas mellan syskon som delar bägge föräldrar, ska den dock inte tillämpas utan istället skall reglerna om förskott på arv användas, enligt Folke Grauers i Ekonomisk Familjerätt (kap. 5, s. 146, åttonde upplagan).

ÄB 7:4 skulle i första hand tillämpas om din svärmor testamenterat så att din svåger skulle bli utan arv, och att tillgångarna i dödsboet inte förslår till att ge din svåger den laglott som han skulle fått, ifall man hade lagt till värdet av förskottet till kvarlåtenskapen. 7:4 blir då tillämplig för att svågern klandrar testamentet för att få ut sin laglott.

I ÄB 6:1 uttrycks att man som utgångspunkt räknar gåvor till bröstarvingar som förskott på arv om inte annat uttrycks. Eftersom att gåvobrevet framhåller att gåvan inte är ett förskott på arv så skall den alltså inte betraktas som ett förskott på arv. När det är fråga om ett förskott på arv skall det avräknas från den förfördelades arv i första hand från arvet av den först avlidne föräldern, därefter från arvet från den efterlevande föräldern. Om detta inte förslår så behöver denne inte göra upp för underskottet (ÄB 6:4). 

Huruvida gåvan skall bedömas som förskott på arv eller som förskott på testamente kan jag inte svara på.

När ett testamente klandras och laglotter ska beräknas läggs värdet av förskottet på testamente till dödsboet, och den förfördelade kan bli återbetalningsskyldig för detta, ÄB 7:4 1 st.

"Det förstärkta laglottsskyddet" i ÄB 7:4 är formulerat så att det finns rum för tolkning vid dess tillämpning, och ingen konkret tidsgräns ges. Folke Grauers anför i sin bok Ekonomisk Familjerätt (åttonde upplagan, kap 522) att gåva som är att likställa med testamente är en sådan gåva som är gjord med hänsyn till blivande dödsfall, och därmed har för avsikt att ordna successionen (inte min kursivering). Vidare: "vid en sådan gåva för dödsfalls skull saknas det avhållande moment, som vid en vanlig gåva består i att de ekonomiska konsekvenserna går ut över givaren själv." Ifall givaren har haft både ett intresse att ordna successionen och ett övrigt intresse under livstiden att lämna gåvan, så får man göra en samlad bedömning av om gåvan är att likställa med testamente, se NJA 1998 s. 534.

Göran Håkansson skriver i sin kommentar på Karnov (66, till 7:4 ÄB) att bestämmelsen avser gåvor där givaren väntar döden inom jämförelsevis kort tid.

Det finns alltså faktorer som talar för och faktorer som talar mot att gåvan skulle vara ett förskott på testamente, och jag vågar mig inte på att bedöma hur gåvan skall bedömas.

Alltså förefaller det som att det finns risk att din hustru kan bli återbetalningsskyldig, ifall 7:3 & 4 ska tillämpas. 

Eftersom att relativt stora summor pengar verkar stå på spel, och att det inte verkar helt säkert att din svärmors gåva var ett förskott på arv, så kan det vara en god idé att få ett andra utlåtande över situationen av en annan jurist.

Hoppas att det går dig och din hustru väl med detta,

vänligen