Förkovran av arv genom förvärvsarbete?
Frågan gäller ärvdabalkens regler om förkovran av arv.
Min mor, som avled i oktober förra året, ägde vid sin död en bostadsrätt som hon köpt efter ombildning av den hyresrätt hon bodde i. Hyreskontraktet fick hon genom Stockholmshems bostadskö 2005 och ombildningen till bostadsrätt skedde 2010. Min mor hade ingen förmögenhet utan alla medel till köpet kom från förvärvsarbete och det lån hon av banken bedömdes kunna beviljas. Min mor var tidigare gift med en man som avled 1985. Dessa skrev ett inbördes testamente vari min mor ärvde all kvarlåtenskap med fri förfoganderätt. Mannen bröstarvingar erhöll vid faderns dödsfall sina laglotter. Mannens totala kvarlåtenskap var ca 200 000 sek. Min mors bostadsrätt var vid hennes dödsfall värderad till ca 2 500 000 sek.
Min fråga är nu om bostadsrätten kan tänkas undantas från särkullbarnens efterarvsrätt genom att det skett en förkovran av arvet, genom förvärvsarbete?
Lawline svarar
Hej och tack för din fråga!
Jag ska inledningsvis säga några generella ord om fördelning av arv efter make och liksom "klä" hela det 30-åriga händelseförloppet, från 1985 till 2015, i rättsliga termer. Jämlikt 1 kap. 5 § Äktenskapsbalken, ÄktB, är ett äktenskap upplöst när en av makarna avlider, varvid makarnas gemensamma egendom ska fördelas genom bodelning (9 kap. 1 § första stycket ÄktB). I bodelningen ska, enligt 10 kap. 1-4 § § ÄktB, ingå den sammantagna behållningen av boet; denna delas sedan lika mellan makarna (11 kap. 3 § ÄktB). Det halva som tillfaller efterlevande make utgör dennes bodelningslott; den andra halvan bildar den avlidnes kvarlåtenskap (dennes bodelningslott samt eventuell enskild egendom). Kvarlåtenskapen kommer dödsbodelägarna till del genom arvskifte, varvid egendomen fördelas mellan arvingar och eventuella testamentstagare i dödsboet. Det framkommer av 2 kap. 1 § 1 st. 1 p. Ärvdabalken, ÄB, att arvlåtarens barn utgör de närmaste arvingarna (bröstarvingar); dessa tar arv efter en förälder just i deras egenskap av avkomlingar. Barnen ska enligt 2 kap. 1 § andra stycket "taga lika lott"; detta utgör deras s.k. arvslott, vars hälft i sin tur bildar den s.k. laglotten (7 kap. 1 § ÄB). Det är laglotten som bröstarvingarna efter den först avlidne mannen fått ut här. De rättsliga regler som bidragit till att så kommit att ske redogörs för i det följande.
Har makar inte några gemensamma barn, men finns det sedan tidigare egna barn på endera eller vardera sidan – s.k. särkullbarn – ärver makar inte varandra enligt ÄB 3 kap. 1 § 1 st. Efterlevande makes arvsrätt får då "stå tillbaka" till förmån för särkullbarnen på det sättet att särkullbarnen ärver direkt, dvs. har rätt att få ut sina arvslotter direkt ur kvarlåtenskapen efter den bortgångne föräldern. Särkullbarnet kan här välja att avstå sin rätt till arv till styvförälderns förmån vilket medges i 3 kap. 1 § första stycket andra meningen samt 3 kap. 9 § ÄB. Om så hade skett skulle särkullbarnet istället fått ett anspråk på efterarv.
Ett särkullbarns rätt att ta hela arvet omedelbart kan också i viss mån inskränkas genom ett testamente formulerat till den efterlevande makes förmån. Arvlåtaren kan t.ex. testamentera till efterlevande make och föreskriva att denne ska ta över boet med fri förfoganderätt eller full äganderätt. Arvlåtarens frihet att skriva testamente är dock kringskuren såtillvida att det endast är möjligt att begränsa särkullbarnets legala arvsrätt så långt som testamentet inte inkräktar på särkullbarnens laglott. Särkullbarnet har med andra ord under alla förhållanden rätt att "lösas ut" intill det värde som motsvaras av dennes laglott. Jag förstår att detta har varit fallet här.
Den fråga som kvarstår är om särkullbarnen alltjämt kan göra gällande efterarv till den återstående delen av arvslotten i form av ett kvotdelsanspråk i den totala kvarlåtenskapen efter er mor, eller om s.k. förkovran enligt 3 kap. 4 § första stycket ÄB ska anses ha skett med verkan att boets värdeökning efter den först avlidne makens död räknas bort. Regeln om förkovran syftar alltså närmast till att utjämna resultatet av att ett efterarvsanspråk görs gällande en tämligen lång tid efter den först avlidnes död, givet att boet då har ökat i värde (förkovrats) till följd av vissa i 3 kap. 4 § givna anledningar, t.ex. förvärvsarbete.
Till att börja med står det klart att all värdestegring som på något sätt går att hänföra till "ursprunglig egendom" (dvs. makarnas gemensamma egendom vid tiden för det första dödsfallet) kommer såväl den först som den senare avlidnes arvingar till godo. Detsamma gäller besparad avkastning från ursprunglig egendom, samt värdestegring på egendom som trätt istället för denna (s.k. substitut). Har boets värde ökat vid den efterlevandes död råder en presumtion för att det har skett till följd av någon av omständigheterna här ovanför; som utgångspunkt ska alltså värdestegringen komma både den först och den senare avlidnes arvingar till del. Även om värdestegringen är ett resultat av en klok förmögenhetsförvaltning av efterlevande make äger följaktligen den först avlidne makens arvingar njuta andel i en förkovran som åstadkommits därigenom. Detta innebär för er del att om ni vill göra gällande att boets förkovran ska tillkomma er ensamma, är det ni som måste styrka den omständighet som ni anser medför rätt därtill. Angående förvärvsarbete som en sådan omständighet gäller följande.
Lagstiftaren har i viss mån ansett förvärvsarbete skilja sig från makens förnuftiga förmögenhetsförvaltning enligt ovan. Är boet vid efterlevande makens död förkovrat och kan denna förkovran antas härröra från besparad inkomst av makens förvärvsarbete får värdet komma efterlevande makens arvingar till godo. Det krävs med andra ord att ni visar ett orsakssamband mellan den efterlevandes förvärvsarbete under tiden hon har varit änka och värdeökningen av boet. Det säger sig självt att det kan uppstå svårigheter att bevisa och utreda att en befintlig förkovran härrör från den avlidnes förvärvsarbete. I ert fall har 25 år löpt mellan den förste makens frånfälle till dess hyresrätten ombildades till en bostadsrätt som i slutet på 2014 värderades till 2 500 000 sek. Teoretiskt sett finns det absolut en möjlighet, såvitt jag förstår, att bostadsrätten kunde komma att undantas, och det är väl i praktiken inte heller ogörligt att visa att det är er mammas förvärvsarbete som försatt henne i en position att förvärva den vid tiden för ombildningen. Det ska påpekas i sammanhanget att en hyresrätt ju enligt 12 kap. 65 § Jordabalken, JB inte får överlåtas mot ersättning och brukar som konsekvens inte tillskrivas något värde alls...
Vad gäller rättspraxis är det tyvärr skralt med rättsfall som kan ge ledning för hur orsakssambandet mellan förvärvsarbetet och värdeökning "bör" se ut eller bevisas. I NJA 1978:135 s 712 fastställde HD att värdeökning i makars bo som härrör från den efterlevandes tjänstepension inte utgör sådan förkovran som avses i 3 kap. 4 § (tjänstepension kan absolut anses vara ersättning för förvärvsarbete;här hade dock pensionen intjänats före den först avlidnes död). Det finns också en hovrättsdom meddelad 2007-04-25 i Mål nummer T 5290-06, där tingsrätten ansåg att efterarvingarna skulle tilldelas 35 procent av boet men hovrätten ändrade andelen till 25 procent. Jag kan tyvärr inte finna domen i sin helhet med de elektroniska rättsliga sökverktyg jag har tillgång till.
Generellt sett har det varit svårt för mig att finna teorin bakom den här typen av förhållanden – jag har granskat lagkommentarer, förarbeten och praxis på området i sedvanlig ordning – och jag skulle därför råda er att ta kontakt med en kunnig jurist med vana att hantera den här sortens ärenden i praktiken. Vill ni att jag förmedlar en sådan kontakt, eller har andra följdfrågor, är ni välkomna att kontakta mig.
Vänligen,
