Flytt med barn vid gemensam vårdnad

2016-10-29 i Vårdnadstvist
FRÅGA
Eva och Tor har ett gemesamt barn på 1,5 år. De är sambos sedan ca 3 år men i färd att separera. Så länge barnet funnits har de bott gemensamt i orten Härby. Där har Eva även släkt och vänner, arbete och bostad. Tor har ett tillfälligt arbete i Härby och kommer att sluta det för att flytta till en stad ca 40 mil bort. Tor har inget körkort, inget arbete eller utbildning, han har en bakgrund med missbruk och turer på behandlingshem. I staden dit han flyttar kommer han att bo inneboende hos en bekant med flera av sina gamla vänner med missbruk inom närområdet.Tor är mycket angelägen om att ha barnet hos sig på den nya orten, Eva är mycket orolig för att barnet ska försummas och komma till skada eftersom Tor upprepade gånger visat sig dålig på att ta hand om henne och förstå hennes behov. Eva är rädd att dottern ska hamna i gemenskaper där det tas droger och Tor helt enkelt glömmer bort henne.Vad kan Eva göra för att förhindra att Tor tar dottern med sig? Om han vill ha del i vårdnaden, kan han utan vidare flytta så långt som 40 mil och kräva att barnet ska transporteras till honom? Med tanke på barnets ålder, finns det någon möjlighet att få laga beslut på att barnet INTE bör bo hos fadern med tanke på hans otillförlitlighet och oansvarighet?
SVAR

Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!

Bestämmelser om vårdnad av barn regleras i 6 kap. Föräldrabalken (1949:381) (FB) (här). De som har vårdnaden om ett barn ansvarar för barnets personliga förhållanden och ska se till att barnet får omvårdnad, trygghet och en god fostran, det framgår av 6 kap. 1-2 §§ FB (här). Enligt 6 kap. 2a § FB (här) är det barnets bästa som ska vara avgörande för alla beslut om vårdnad, boende och umgänge.

Barnets vårdnadshavare har rätt och skyldighet att bestämma i frågor som rör barnets persnonliga angelägenheter enligt 6 kap. 11 och 13 §§ FB (här) och (här). Vid gemensam vårdnad får inte en av vårdnadshavarna ensamt fatta beslut av ingripande betydelse för barnets framtid, om inte barnets bästa uppenbarligen kräver det. Barnets bosättning är bl.a. en sak som anses vara av ingripande betydelse och därmed kräver enighet mellan föräldrarna. Det framgår även av lagförarbetena (prop. 1975/76:170 s. 178). Om det inte går att komma överens om en lösning, kan man ta hjälp av socialnämndens familjerättsenhet i kommunen att träffa ett avtal om vårdnad, boende och/eller umgänge enligt 6 kap 17 a § FB (här) eller nå enighet med hjälp av samarbetssamtal enligt 6 kap 18 § FB (här). Som sista utväg kan man även väcka talan i domstol för att få till ändring i vårdnaden, boendet och/eller umgänget.

När det, som i detta fall, gäller barn under 18 år krävs dessutom att en flytt anmäls till Skatteverket. Anmälan ska vara underskriven av båda vårdnadshavarna. Eva kan alltså vägra att skriva under flyttanmälan för att förhindra att Tor flyttar med barnet. Om den ena vårdnadshavaren, trots avsaknad av den andre vårdnadshavarens tillåtelse eller underskrift, flyttar med barnet så riskerar denne att dömas för egenmäktighet med barn i enlighet med 7 kap. 4 § Brottsbalken (här).

För att en flytt med barnet ska kunna gå igenom, utan Evas samtycke, krävs således att Tor ansöker om ensam vårdnad av barnet. Det är då domstolen som i vårnadstvisten besultar om vårdnaden. Som tidigare nämnt är det barnets bästa som ska vara avgörande vid frågor om vårdnad, boende och umgänge, se 6 kap 2a § FB (här).

Om det skulle gå så långt som till domstol går det inte att säkert fastställa vad utgången kommer bli i vårdnadstvisten eftersom domstolen tar hänsyn till alla kända omständigheter och därifrån gör en samlad bedömning av vilket utfall som är det bästa för barnet. Vid bedömningen av vad som är barnets bästa skall särskild vikt läggas vid om det finns risk att barnet far illa, barnets behov av en god kontakt med båda sina föräldrar och även barnens egen vilja med hänsyn till ålder och mognad. För att ensam vårdnad ska aktualiseras brukar domstolen ställa relativt höga krav på att t.ex. brister i omsorgen ska vara omfattande och att de inte kan bedömas bli bättre inom en översiktlig framtid. Den av föräldrarna som vill ha till stånd ensam vårdnad bär bevisbördan för att det är det mest lämpliga för barnet. Utgångspunkten i barnrätt är att barnets behov av en nära kontakt med båda föräldrarna väger tungt, och gemensam vårdnad presumeras vara det bästa.

Jag hoppas att ovanstående har gett svar på din fråga.

Vänliga hälsningar,

Emma Nilsson
Fick du svar på din fråga?
Kommentera
Relaterat innehåll
Senaste besvarade frågorna inom Vårdnadstvist (764)
2020-10-31 Hur ansöker man om ensam vårdnad?
2020-10-30 Vårdnad och umgängesfrågor när ett barn föds utanför äktenskapet
2020-10-29 När kan en dom om ensamvårdnad ändras, och under vilka förutsättningar?
2020-10-24 Rätt till umgänge med sitt barn

Alla besvarade frågor (85609)