Får en sambo företräda den andra sambon utan fullmakt när personen blivit dement?

2021-02-17 i God man
FRÅGA
Min pappa dog i februari 2020, vi är fem syskon. Vi har inte haft insyn i hans ekonomi. Han var sambo sedan 20 år, vi kom inte överens något vidare. Han var dement och hade Parkinson, de senaste sju (minst) åren var han orörlig och kunde inte tala. Han sköttes av sambon som även, visar det sig nu, hade hand om hans bankkonton. Det fanns ingen fullmakt från oss eller god man. Det fanns 353 kr på hans lönekonto. Han hade en pension om cirka 17.000kr/månad. Bouppteckning är gjord och registrerad. Det fanns ingen kvarlåtenskap att tala om, bostaden var hennes. Vi fick ingen insyn i hans ekonomi pga at det "var utrensat". Det vi vet har vi fått ta reda på i efterhand.Vi undrar om det finns något att göra åt det faktum att hon har disponerat hans konton och använt alla pengar. Hon har haft en "generalfullmakt" (inte "framtdsfullmakt") som han skrev under 2011, innan har blev så dement att han inte kunde ta hand om detta själv. Vittnena till denna finns inte kvar och vi kände inte till den innan augusti 2020. Vi är såklart intressserade av det ekonomiska. Vad kan/bör vi göra?
SVAR

Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline med din fråga!

Lawline

Som jag förstår det utifrån din fråga avled din far för ett år sedan. Ni som barn har inte haft någon insyn i hans ekonomi. Er far var sambo sedan tjugo år, dement och hade Parkinson. De sista sju åren var han orörlig och kunde inte tala. Hans sambo skötte honom som även hade hand om hans bankkonton. Det fanns ingen fullmakt från er eller god man. Sambon hade däremot en generalfullmakt som er far skrev under 2011, innan han blev så sjuk att han inte kunde ta hand om sig själv. Vittnena till fullmakten finns inte kvar och ni kände inte till den innan augusti 2020. Ni är intresserade av det ekonomiska och undrar vad ni kan göra.

Fullmaktens giltighet

Inom svensk rätt krävs rättshandlingsförmåga för att företa rättshandlingar (t.ex. att ingå avtal, ådra sig skulder, utge fullmakter m.m.). Rättshandlingsförmåga innebär att en person har förmåga att faktiskt utföra en rättshandling och har förmåga att förstå den rättsliga handlingen, dess innebörd och konsekvenser. Om någon genom lag eller av annan anledning (exempelvis sjukdomstillstånd) saknar rättshandlingsförmåga är rättshandlingar de företar inte giltiga.

Eftersom utställande av en fullmakt är en typ av rättshandling krävs rättshandlingsförmåga för att den ska vara giltig. Att en person lider av en demenssjukdom kan innebära att rättshandlingsförmågan är inskränkt, då sjukdomen kan begränsa en persons förmåga att fullt förstå rättsliga handlingar. Om en person lider av långt gången demens och utfärdar en fullmakt kan fullmakten vara ogiltig. Som jag förstår det är det egentligen inga frågetecken om själva upprättandet av fullmakten, utan tiden därefter.

En generalfullmakt ger fullmaktshavaren behörighet att agera i fullmaktsgivarens namn i alla de angelägenheter fullmaktsgivaren själv har kapacitet att agera i. Det innebär även att om fullmaktsgivaren skulle förlora sin rättshandlingsförmåga, på grund av t.ex. långt gången demens, kan generalfullmakten förlora sin verkan. Det är av denna anledning möjligheten till framtidsfullmakt finns. En framtidsfullmakt träder i kraft just nu när fullmaktsgivaren inte längre har förmåga att ha hand om de angelägenheter som fullmakten avser. Om er far var kraftigt dement och hade förlorat sin rättshandlingsförmåga var därmed inte generalfullmakten längre giltig.

Möjligheten att företräda närstående utan att vara god man

I 17 kap. föräldrabalken (FB) finns det bestämmelser som gör det möjligt för anhöriga att rättshandla i vissa fall. Om det är uppenbart att någon på grund av sjukdom, psykisk störning, försvagat hälsotillstånd eller något liknande förhållande inte längre har förmåga att ha hand om sina ekonomiska angelägenheter, är en anhörig behörig att för den enskilde vidta ordinära rättshandlingar med anknytning till dennes dagliga livsföring (17 kap. 1 § FB). I 17 kap. 2 § FB räknas det upp vem som har rätt att rättshandla för den närstående. Behörighet finns för sex olika kategorier med en inbördes hierarki. Det innebär att i första hand är det närstående i grupp 1 som har rätt att rättshandla. Vill vederbörande inte åta sig uppdraget, eller finns det ingen i grupp 1 går man vidare till grupp 2 osv. Den första som har rätt att rättshandla som närstående är make eller sambo (17 kap. 2 § första stycket p1 FB). Er fars sambo har således haft rätt att rättshandla åt honom som närstående, även om det inte längre fanns någon giltig fullmakt.

Enligt 17 kap. 4 § första stycket p1 FB finns en lojalitetsplikt för den anhöriga som vid fullgörandet av sitt uppdrag ska handla i enlighet med den enskildas intressen. Det finns inte någon särskild skyldighet att samråda med den enskilda i viktiga frågor utan den anhöriga ska löpande beakta den enskildas vilja eller förmodade vilja vid utförandet av sin uppgift. Det innebär att den anhöriga behöver ha en dialog med den enskilda för att få kännedom om personens inställning i de frågor som åtgärder vidtas. Om det inte är möjligt får den anhöriga utgå från den kunskap han eller hon har sedan tidigare. Andra personers kännedom om den enskildas inställning kan också bidra som underlag för den anhörigas åtgärder. Vad som i allmänhet får ligga i en persons intresse bör naturligtvis också vägas in när den anhöriga överväger olika åtgärder. Även om er far inte var kontaktbar mot slutet är det tänkbart att hans sambo kunde avgöra hans vilja, sett till att de bott tillsammans i tjugo år.

Av 17 kap. 4 § första stycket p2 FB framgår att den enskildas medel som den anhöriga hanterar ska förvaras så att de inte sammanblandas med tillgångar som den anhöriga i övrigt förvaltar såsom hans eller hennes egna tillgångar och tillgångar som den anhöriga förvaltar för annans räkning. Detta innebär exempelvis att skilda konton måste användas vid insättning på bank. I 17 kap. 4 § första stycket p3 FB framkommer en dokumentationsskyldighet för den anhörige. Dokumentationsskyldigheten är dock flexibel i form och omfattning. En anhörig är i allmänhet inte skyldig att föra regelrätta räkenskaper. Många gånger är det tillräckligt att spara kvitton och kontoutdrag som utvisar vilka transaktioner som har utförts för den enskildas räkning. Om verksamheten är mera omfattande kan det dock vara lämpligt att utgifter och inkomster noteras löpande för varje år och att det antecknas vilka åtgärder som vidtas. Kvitton och andra handlingar och löpande anteckningar bör överlämnas till den enskilda om han eller hon återfår sin beslutsförmåga. Om en annan ställföreträdare utses, exempelvis en god man, bör handlingarna i stället överlämnas till den personen.

Rättshandlingar som en anhörig vidtar utanför behörighetens gränser är inte bindande för den enskilda. Men också rättshandlingar som företas inom ramen för behörigheten kan orsaka den enskilde skada, exempelvis genom onödiga köp eller att räkningar inte betalas. Den som företräder en anhörig kan bli skadeståndsskyldig för skador som orsakas uppsåtligen eller av vårdslöshet (17 kap. 5 § FB).

I ert fall förefaller det som att er fars sambo haft rätt att rättshandla i hans ställe. Initialt med stöd av fullmakten, efter att han förlorade sin rättshandlingsförmåga genom möjligheten att rättshandla som anhörig. Behörigheten att rättshandla som anhörig innefattar att handla i de ekonomiska angelägenheter som har anknytning till den dagliga livsföringen. I det innefattas exempelvis att betala räkningar, göra inköp m.m. Däremot skulle det inte innefatta att sälja t.ex. en fastighet (då det rimligen inte kan innefattas i den dagliga livsföringen) Utifrån det du berättat kan jag inte se att det verkar finnas några egentliga frågetecken. Eventuell skadeståndsskyldighet för skador kan aktualiseras om de uppkommit av uppsåt eller vårdslöshet. Dock är det i sådana fall er far som skulle vara skadeståndsberättigad, inte ni.

Det finns brottslighet i brottsbalken som kan vara aktuell i vissa fall. Det brott som ligger närmst till hands är brottet förskingring (10 kap. 1 § brottsbalken). Förskingring innebär att den som på grund av avtal, allmän eller enskild tjänst eller dylik ställning fått egendom i sin besittning för annan med skyldighet att utge egendomen eller redovisa för den, genom att tillägna sig egendomen eller på annat sätt åsidosätter vad hen har att iaktta för att kunna fullgöra sin skyldighet, döms, om gärningen innebär vinning för hen och skada för den andre. Det vill säga; skulle er fars sambo ha tillskansat sig er fars tillgångar skulle det kunna innebära brottet förskingring. Det finns däremot egentligen inget som talar för det i er fråga mer än att det inte fanns något kvar på hans konto vid hans bortgång. Samtidigt hade han inte speciellt hög pension varför det inte är orimligt att de pengar som kommer in kan behövas för eventuell hyra och andra räkningar. För det fall att ni misstänker brott är min rekommendation att ni gör en polisanmälan.

Om ni önskar vidare hjälp från en av våra jurister är du varmt välkommen att återkomma till mig per e-post för en offert och vidare kontakt. Jag nås för ändamålet på dennis.lavesson@lawline.se.

Med vänliga hälsningar,

Dennis Lavesson
Fick du svar på din fråga?
Senaste besvarade frågorna inom God man (507)
2021-04-30 ​Vad är en god man?
2021-04-30 Kan en dement ge bort egendom?
2021-04-30 Vad är en god man?
2021-04-29 God man eller anhörigas rätt att rättshandla?

Alla besvarade frågor (92130)