Får en kommun gynna anställda framför andra kommunmedlemmar?
Kommunfullmäktige beslutade att ändra i taxor/regelverk för jakträttsupplåtelse
I den policy som beslutades om står följande stycke:
"Jakträtter upplåts enligt följande turordning:
I första hand kategori 1:
Anställda inom *** kommun el. kommunens bolag och/eller mantalsskrivna inom *** kommun.
I andra hand kategori 2: Viltvårdsområden, jaktvårdsföreningar och jaktlag/klubbar
I tredje hand, kategori 3: Övriga (kvarstående upplåtelser)"
Det jag opponerar mig mot är att dom prioriterar anställda hos kommunen före jaktlag i kommunen
Jag menar att beslutet att prioritera anställda vid *** kommun och kommunens bolag strider mot Likställighetsprincipen. Det är inte "kommunalkontorets" mark, den tillhör alla kommunmedborgare
Min fråga är om det är likställighetsprincipen som det bryts mot här, eller något annat?
Lawline svarar
Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline, '
UTREDNING
Den lagstiftning som främst behöver beaktas vid besvarandet av din fråga är kommunallagen (KomL). Utgångspunkten är att en kommun ska behandla sina medlemmar på ett likvärdigt och rättvist sätt, en utgångspunkt som också är lagstadgad. I 2 kap. 3 § KomL sägs att kommuner och regioner ska behandla sina medlemmar lika, om det inte finns sakliga skäl för något annat. Det nu sagda är en kodifiering av likställighetsprincipen och den grundar sig på en tanke om ekonomisk rättvisa. Stadgandet är dock ganska kortfattat varför den egentliga innebörden behöver tolkas och ges en något utförligare redogörelse.
I samband med införandet av 1991 års kommunallag betonades vikten av det alltid måste föreligga en objektivt godtagbar grund för att en särbehandling av vissa kommunmedlemmar ska vara tillåten, det vill säga när kommunen avser att gynna eller missgynna en eller flera kommunmedlemmar i förhållande till andra (prop. 1990/91:117, s. 29 och 149). Den centrala betydelsen av likställighetsprincipen är att medlemmar i en kommun när de i första hand uppträder som just medlemmar (och inte i egenskap av exempelvis arbetstagare eller som parter i andra former av affärsmässiga relationer) måste behandlas lika i samma situationer. Det förtjänas dock att påtala att likställighetsprincipen endast är tillämplig i kommunens relationer till dess egna medlemmar varför det i förekommande fall och enligt Högsta förvaltningsdomstolens (HFD) praxis kan vara fullt möjligt att negativt särbehandla utomstående (jfr rättsfallet RÅ 1997 ref. 17 som gällde olika uttag av båtplatsavgifter i en småbåtshamn i vilken kommunmedlemmarna erhöll subventionerade avgifter). När det sedan gäller den särbehandling som lagstiftningen medger avseende vissa av kommunens egna medlemmar i förhållande till andra medlemmar är det som sagt möjligt om det sker på objektiva och sakliga grunder. Att genom en heltäckande reglering ange exakt vad som kan tänkas utgöra saklig grund i det här avseendet har emellertid för lagstiftaren inte varit praktiskt genomförbart. Frågorna kommer därför, efter en samlad bedömning av alla relevanta omständigheter, att få avgöras från fall till fall.
Ett exempel från rättstillämpningen när omständigheterna i stort var desamma och likställighetsprincipen ansågs ha åsidosatts är RÅ 1980 Ab 48 i vilket domstolen uttalade att fordringar som efterges när detta inte hade gjorts mot någon annan var ett agerande som inte var förenligt med likställighetsprincipen. Det kan här vara värt att förtydliga att likställighetsprincipen även fodrar att olika fall behandlas olika (jfr RÅ 1997 ref. 66). Ett exempel från domstolspraxis när ett sakligt skäl för olikbehandling förelåg är rättsfallet RÅ 1991 ref. 19. I avgörandet hade en kommuns beslut att ge barnomsorgspersonal förtur i barnomsorgskön i syfte att främja rekryteringen av sådan personal bedömts utgöra en godtagbar anledning och därmed en laglig personalförmån. Kommunens verksamhetsansvar ansågs med andra ord av domstolen väga tyngre än intresset av likabehandling av kommunen medlemmar. Rättsfallet är någorlunda snarlikt ditt och kan möjligen få viss bäring på den rättsliga bedömningen.
Notis: HFD styr rättspraxis på förvaltningsrättens (och därmed kommunalrättens) område och är den yttersta uttolkaren av all sådan lagstiftning. Genom sina avgöranden skapar HFD så kallade prejudikat (normerande rättsfall), vilka övriga domstolar i lägre instanser (förvaltningsrätter och kammarrätter) informellt har att följa. HFD hette tidigare Regeringsrätten varför äldre domar har refererat som börjar på RÅ.
Avslutande ord och ytterligare rådgivning
Sammanfattningsvis och av förklarliga skäl har jag dessvärre ganska svårt att säga någonting med säkerhet. Men gissningsvis torde kommunens ändrade regelverk gällande jakträttsupplåtelserna strida mot likställighetsprincipen. Förslagsvis hänskjuter du frågan till en förvaltningsrätt och påkallar en så kallad laglighetsprövning av beslutet enligt 13 kap. 1 § KomL. Av det nyss nämnda lagrummet följer nämligen att varje medlem av en kommun eller en region har rätt att få lagligheten av kommunens eller regionens beslut prövad genom att överklaga beslutet till förvaltningsrätten. Med medlem avses här den som är folkbokförd i kommunen, äger fast egendom i kommunen eller ska betala kommunalskatt där, 1 kap. 5 § KomL. Det betyder att du personligen (eller någon annan kommunmedlem) måste överklaga beslutet om inte jaktklubbarna och/eller övriga föreningar skulle äga fast egendom, det vill säga vara fastighetsägare. Annars kommer de här associationerna inte att betraktas som kommunmedlemmar och därmed inte heller besitta någon klagorätt.
Vid fler frågor är du varmt välkommen att höra av dig på nytt. Antingen här på hemsidan och då genom några av våra utmärkta betaltjänster eller via vår ordinarie byråverksamhet. Själv nås jag på jacob.bjornberg@lawline.se och du får mer än gärna kontakta mig direkt ifall du önskar ytterligare hjälp i den fortsatta processen. I så fall kan jag slussa dig vidare till någon av byråns eminenta jurister utan att du behöver sitta i telefonkö. Mot bakgrund av COVID-19 erbjuder våra jurister idag möten såväl telefonledes som på Skype och andra liknande digitala plattformar.
Avslutningsvis är den livliga förhoppningen att min hantering av ditt ärende har varit matnyttig och presenterats i en för dig utförlig och tillfredsställande form. Återkom gärna med synpunkter genom att skicka in ett omdöme när du mottar en sådan förfrågan.
Vänligen,
