Ena vårdnadshavarens försvårande för andra vårdnadshavaren att umgås med sina barn
Lawline svarar
Hej!
Tack för att du vänt dig till Lawline för att få svar på dina frågor.
Frågan gäller alltså umgänget mellan dig och dina barn, och på vilka grunder den andra vårdnadshavaren lagligen kan hindra ert umgänge. Jag måste göra vissa antaganden för att kunna besvara din fråga, eftersom frågan inte redogör för alla faktiska förhållanden. Med säkerhet kan jag dock sluta mig till att ni lever åtskilda, dvs. att ni antingen har separerat eller genomgått äktenskapsskillnad. Jag måste därtill anta att bakgrunden till att ni har delad vårdnad om barnen är antingen 1) att ingen av er yrkade på enskild vårdnad i samband med skilsmässan, och 2) att rätten inte på eget initiativ fann skäl att befatta sig med en fråga om ändring i vårdnaden, eller 3) att yrkande om enskild vårdnad framställdes men rätten inte beslutade i enlighet med detta. Jag utgår alltså ifrån att det har ansetts förenligt med barnets bästa – den fundamentala principen som enligt 6 kap. 2 a § föräldrabalken (FB, se: https://lagen.nu/1949:381) ska vara styrande för alla beslut som rör vårdnad om och umgänge och boende med barn och unga – att gemensam vårdnad utövas. Vad gäller lösningen av umgänges- och boendefrågan framgår det inte heller av det sätt på vilket frågan är formulerad huruvida formen för umgänge och boende fastställts i domstol på talan av endera föräldern (6 kap. 15 a § st. 1 resp. 6 kap. 14 a § st. 1) eller om det är en ordning som ni själva kommit överens om med socialnämndens godkännande (6 kap. 15 a § st. 3 resp. 6 kap. 14 a § st. 2).
Som utgångspunkt för umgänget gäller att det givetvis är eftersträvansvärt att ett barn har en nära och god relation till båda föräldrarna. Oberoende av om barnet står under båda föräldrarnas gemensamma vårdnad eller endera förälderns enskilda vårdnad gäller följaktligen enligt 6 kap. 15 § FB att ett barn har lika mycket rätt till umgänge med den förälder som det inte bor tillsammans med (umgängesföräldern) som med boföräldern. Barnets föräldrar har i detta avseende ett gemensamt ansvar för att behovet av umgänge med bägge föräldrarna tillgodoses.
Att notera är att barnets bästa alltid ska stå i centrum och att det uteslutande är barnets behov och intressen som ska vara styrande för hur umgänget ska se ut. Om motsatsvis en förälder i ett visst skede skulle låta den egna viljan styra och agera i strid med ett av domstol fastställt eller mellan föräldrarna överenskommet umgängesmönster är dock detta inget som i sig är sanktionerat – men att sabotera för en annan vårdnadshavare när denna ska utöva umgänge kan få betydelse för det fall att denna skulle komma att väcka talan om ändring i vårdnaden (enligt 5 § FB), boendet (14 a § FB) eller umgänget (15 a § FB). Jag har inte insyn i dina barns mors skäl att förvägra dig umgänge men är de enligt din mening helt ogrundade skulle jag råda dig att i första hand ta kontakt med socialnämnden i din kommun för att med stöd av 6 kap. 18 § FB och 5 kap. 3 § socialtjänstlagen (2001:453) (SoL, se : https://lagen.nu/2001:453 ) genom samarbetssamtal få hjälp att nå enighet i frågorna om vårdnad, boende och umgänge. Går inte detta och skulle barnens mor fortsätta att hindra umgänge med barnen återstår att väcka talan om ändring i vårdnaden, boendet och/eller umgänget.
Jag hoppas detta varit till hjälp och önskar dig lycka till!
Vänligen
