Egenmäktigt förfarande
Jag kommer ut ifrån affären och en bil har parkerat så nära att jag inte kan öppna dörren och komma in i min bil.
Är det att räkna som ett straffbrott att jag blev tvungen att stå och vänta tills den här personen hade handlat klart och flyttade sin bil så att jag kunde komma åt min bil igen?
Tack,
Mvh,
Stefan
Lawline svarar
Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!
Att parkera såpass nära din bil att du inte kan öppna dörren kan vara egenmäktigt förfarande. Brottet reglas i 8 kap. 8 § brottsbalken och innebär bl.a. att ansvar kan utkrävas "om någon utan tillgrepp, genom att fästa eller bryta lås eller på annat sätt, olovligen rubbar någon annans besittning och därigenom vållar skada eller olägenhet". Till att börja med måste man fråga sig om den andra bilföraren (hädanefter kallad B) förstått att du inte skulle kunna öppna din bil. Normalt bör man kunna kräva av en bilförare att han förstår att han inte ska parkera för nära andra bilar, men jag är inte säker på att det räcker för att kunna styrka likgiltighetsuppsåt. Likgiltighetsuppsåt är den lägsta graden av uppsåt, vilket är vad som minst krävs för att kunna dömas till ansvar för egenmäktigt förfarande. Det innebär att B måste förstått att han genom sin parkering rubbat din besittning, men inte brytt sig. I annat fall kanske hans parkering bara ska anses vara vårdslös, en konsekvens av bristande omdöme. Detta räcker inte för ansvar.
Om vi utgår ifrån att B haft uppsåt återstår frågan om han ska anses ha rubbat din besittning och att detta inneburit skada eller olägenhet för dig. Att B rubbat din besittning framstår som självklart mot bakgrund av rättspraxis. Till exempel har ansvar utkrävts för den som satt ett lås på någon annans cykel, och för den som tagit någon annans parkeringsplats. B har alltså rubbat din besittning, men har det inneburit skada eller olägenhet? Ja, antagligen. Att behöva vänta på att B ska komma tillbaka måste anses vara en olägenhet, såvitt det inte handlar om mycket kort väntetid. Skada kan också komma på fråga, om du t.ex blivit försenad till jobbet eller till flyget eller om du fått dina matvaror förstörda i värmen.
Sammantaget är resultatet av min analys följande: B:s agerande utgör egenmäktigt förfarande. Frågan om ansvar för brottet kommer främst vara beroende av uppsåtsfrågan. Med informationen du givit mig går det inte att bedöma om B haft uppsåt eller bara varit vårdslös.
Jag hoppas att du fått svar på din fråga!
