Straff - när det ej föreligger uppsåt eller medvetenhet?

FRÅGA
Hej! Kan någon dömas för brott som förtal, förolämpning, hets mot folkgrupp, ofredande eller olaga hot om denna inte hade uppsåt till handlingarna, dvs. var helt omedveten om att sakerna var brottsliga, eller att det skulle såra/skada den drabbade psykiskt?
SVAR

Hej! Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga.

Som huvudregel krävs alltid ett visst uppsåt för att någon ska kunna dömas till straffansvar för ett brott som återfinns i brottsbalken. I vissa fall räcker det dock med att gärningsmannen har agerat oaktsamt, alt. att personen ifråga har haft en s.k garantställning, dvs en skyldighet att agera/se till så att ingen skada uppkommer. Nedan kommer jag förklara dessa krav och vad dem innebär.

Uppsåt

Termen innebär att det finns ett medvetande från gärningsmannen. Det finns tre olika former av uppsåt; Avsiktsuppsåt, Insiktsuppsåt och Likgiltighetsuppsåt. När jag talar om "effekt" nedan så avser det brottet som begås.

Om en person har avsiktsuppsåt innebär detta att gärningsmannen vet att hans handlande orsakat en viss effekt. Syftet med handlandet är att orsaka effekten.

Om en person har insiktsuppsåt vet gärningsmannen med säkerhet att hans handlande medför viss effekt. Gärningsmannen betraktar effekten som en säker följd av sin handling och därför kan man anta hans inställning till effekten.

Om en person har likgiltighetsuppsåt inser gärningsmannen att effekten kan inträffa som ett resultat av gärningen men risken för att effekten ska inträffa utgör inte ett relevant skäl till att avstå från gärningen.

Oaktsamhet

Det finns två olika typer av oaktsamhet. S.k medveten culpa och omedveten culpa.

Oaktsamhet innebär att man gjort ett otillåtet risktagande. I det fall gärningsmannen inser risken av att effekten kan inträffa som ett resultat av hans gärning, men gärningsmannen tar risken ändå i förhoppning att effekten inte inträder har vi ett fall av medveten culpa. I det fall att gärningsmannen inte förstår att hans handlande har en viss effekt, men borde ha vetat om detta föreligger omedveten culpa.

Garantställning

Detta är den enda möjligheten som finns för att döma en person till straffansvar för att personen underlåtit att handla. I svensk straffrätt kan man annars ALDRIG döma någon för att dem t.ex inte stoppat ett mord som de bevittnar eller liknande. Denna möjlighet uppstår när en person genom lag, anställning eller avtal har en skyldighet att agera i vissa situationer. Garantställning uppstår också om man själv startat ett brottsligt handlande. I dessa fall kan underlåtenhet att göra något vara brottsligt. Ett exempel på garantställning kan exemplifieras med det nyligen uppmärksammade fallet där en pappa döms för vållande till annans död när hans 1-åriga son drunknar i en damm. Pappan ville inte att sonen skulle dö; han hade därmed inget uppsåt. Men enligt föräldrabalken har han en skyldighet att ta hand om sin son och hjälpa vid behov. Att pappan därför kollade på sin telefon och lämnade barnet oövervakat vid dammen innebär att han har underlåtit att förhindra detta tragiska dödsfall (vill du läsa mer om fallet kan du göra det → här ← ).

Hur vet man om det krävs uppsåt eller om det räcker med oaktsamhet?

Man kan alltid läsa i lagtexten till varje enskilt brott om uppsåt krävs eller om det räcker med oaktsamhet. Eftersom uppsåt är huvudregeln för straffansvar kommer lagtexten alltid säga när det räcker med oaktsamhet för att dömas för brottet; så om lagtexten inte säger att oaktsamhet är nog, kan du anta att brottet kräver uppsåtligt handlande.

Exempel på brott som kräver oaktsamhet:

"Den som av oaktsamhet orsakar någon annans död, döms för vållande till annans död" (3 kap. 7 § brottsbalken). Andra exempel på brott som endast kräver oaktsamhet är vållande till kroppsskada (3 kap. 8 § brottsbalken), framkallande av fara för annan (3 kap. 9 § brottsbalken) och oaktsamt sexuell övergrepp (6 kap. 3 § brottsbalken).

Hur ser det ut för brotten som du omnämnde?

Genom att läsa lagtexten kan man se att ingen av paragraferna om förtal, förolämpning, ofredande eller olaga hot skriver att det räcker med oaktsamhet (5 kap. 1-3 § och 4 kap. 5 § och 7 § brottsbalken). Uppsåt krävs för att man ska dömas för dessa brott. Inte heller hets mot folkgrupp föreskriver att oaktsamhet räcker (16 kap. 8 § brottsbalken). Slutsaten blir helt enkelt att uppsåt krävs för att straffansvar ska kunna åläggas gärningsmannen. Om gärningsmannen var helt uppriktigt omedveten om att offret skulle lida av hans agerande innebär detta att kravet på uppsåt inte är uppfyllt och att personen inte kan dömas, eftersom gärningsmannen ifråga endast uppfyller kravet på omedveten culpa.

Om gärningsmannen inte visste att hans handlande var brottsligt?

Det kan verka som hårklyveri att skilja på uppsåt och på gärningsmannens okunskap om att hans handlande var olagligt, men i vissa fall kan det förekomma situationer då en person begår ett brott utan att veta att det han gjorde var brottsligt. Detta kallas för straffrättsvillfarelse och har inte att göra med uppsåt eller oaktsamhet, istället är det en s.k ansvarsfrihetsgrund (24 kap. 9 § brottsbalken). För att gärningsmannen ska kunna undkomma straffansvar krävs det att villfarelsen är uppenbart ursäktlig. Det finns 4 situationer som kan göra en villfarelse uppenbart ursäktlig:

1. Fel vid kungörandet (dvs publicering).

2. Felaktigt besked från myndighet.

3. När staffbestämmelsen är synnerligen otydlig.

4. När gärningsmannen i praktiken saknat möjlighet att få kännedom om innehållet i en straffbestämmelse.

I de fall du beskriver skulle gärningsmannen alltså kunna ha uppsåt till att vara elak och förolämpa någon, men var helt omedveten om att detta är brottsligt och därför undslippa ansvar. Det bör nämnas att en domstol kommer undersöka gärningsmannens möjlighet till att lära sig om brottet. Det räcker alltså inte med att säga "jag har inte läst lagboken så jag visste inte att det jag gjorde var olagligt" och då komma undan pga. villfarelse.

Sammanfattande svar

Inget av de brott som du uppräknade kan straffas om det inte föreligger uppsåt. Däremot finns det en möjlighet att undkomma straffansvar om det verkligen är så att gärningsmannen inte tror att det han gjort är brottsligt och inte heller haft möjlighet att undersöka att det är brottsligt.

Hoppas du fick svar på din fråga.

Med vänlig hälsning,

Liv Stålhammar
Fick du svar på din fråga?
Relaterat innehåll
Senaste besvarade frågorna inom Nödvärn och annan ansvarsfrihet (170)
2020-11-30 Är det olagligt att bära luftpistol på offentlig plats?
2020-11-28 Sikta med vapen på en inbrottstjuv, brottsligt?
2020-11-22 Straff - när det ej föreligger uppsåt eller medvetenhet?
2020-11-21 När föreligger rätten till nödvärn?

Alla besvarade frågor (86833)