Delgivningens funktions samt rättslig klassificering av talan

Question

Har överklagat ett beslut som avvisades.

Vid meddelande om Målnr angavs en felaktig rubrik, som jag “justerade” vid insändandet av bilagor.

På delgivningskvittot återkommer denna felaktiga rubrik – där man vill att jag ska skriva under.

Jag motsätter mig rubriksättningen – den är en förvanskning av ärendet.

Vid förfrågan, har mina synpunkter förminskats – att det inte har någon betydelse.

Men, för mig har det betydelse vad jag skriver under.

Hur bör jag förfara?

Answer 1

Hej! Det finns en rad möjliga orsaker till varför en talan eller ett överklagande avvisas. Din fråga gäller dock inte detta. Observera att du inte skriver under för att godkänna något. I stället är det fråga om att domstolen kan ha en skyldighet att delge dig, som part i målet, viss information om vad som har beslutats. Detta ska ske på visst sätt enligt delgivningslagen (2010:1932), exempelvis kan din underskrift vara nödvändig. Detta blir ett bevis på att du mottagit den information som sänts till dig, och detta kan ha betydelse för exempelvis överklagandefrister. Med andra ord är beslutet redan taget av domstolen, detta kan du inte påverka. Däremot kan du kanske överklaga det. 

Domstolen kan ha en skyldighet att tolka det du anför så att det stämmer överens med lagens ord. En enskild anför någonting, men rent rättsligt benämns det på annat sätt. Utan att veta vad din talan gäller så kan det dessutom, rent generellt, påpekas att det inte alltid finns en möjlighet att med lagens och myndigheters hjälp genomdriva någonting. Det verkar som om du vill veta varför domstolen har uttryckt sig på visst sätt. Mitt råd är att kontakta domstolen, även om du kanske redan gjort det. Domstolen är skyldig att lämna upplysningar, vägledning, råd och annan sådan hjälp till enskilda i frågor som rör myndighetens verksamhetsområde. Frågor från enskilda skall besvaras så snart som möjligt. Domstolen ska kunna nås via telefon, e-post och personliga besök. Se 4-5 §§ förvaltningslagen (1986:223).