Boende och umgängesrätt till sitt barn
Hej! Via min snart 12-årige son har jag fått veta att hans far (boendeföräldern) har sålt sitt hur och planerar att flytta sin familj ytterligare längre från mig. Vi har idag 12 mil och det blir då ca 20 mil. Jag har under dessa år han bott hos sin far alltid varit den som kört och aldrig ens diskuterat den frågan, men nu blir det oerhört tajt för mig samtidigt som jag måste lämna på söndagar ist för att kunna köra till skolan direkt på måndag morgon. Hur kan jag agera i detta? Observera att pappa inte sagt ett pip till mig...
Lawline svarar
Hej och tack för din fråga!
Frågor kring vårdnad, boende och umgänge regleras i Föräldrabalkens sjätte kapitel. Föräldrabalken hittar du här.
Till att börja med bör konstateras att avgörande för beslut i alla frågor som rör vårdnad, boende och umgänge ska vara barnets bästa, 6 kap 2 a § Föräldrabalken. Där nämns särskilt barnets behov av en god och nära kontakt med båda föräldrarna.
Det framgår inte av din fråga om ni har gemensam vårdnad om sonen, men oavsett har du enligt Föräldrabalken 6 kap 15 § en rätt till umgänge med barnet även om han inte bor hos dig, antingen genom fysiska möten eller i undantagsfall (om det rör sig om väldigt stora avstånd eller vid enstaka tillfällen osv.) annan kontakt (Skype, telefon osv.) Det är föräldrarnas gemensamma ansvar att se till att umgänget fungerar.
Viktigt i allt detta är dock att beakta att umgängesrätten, liksom principen om barnets bästa, alltid ses ur barnets perspektiv och inte föräldrarnas. Du som föräldrer har ingen umgängesrätt för egen del.
Du nämner att du får åka långa resor pga. att ni bor så långt ifrån varandra. Det kan vara värt att uppmärksamma att du enligt Föräldrabalken 6 kap 15 b § – med hänsyn till både din och faderns ekonomiska förutsättningar – kan ha en rätt till viss kostnadsersättning för de resor du gör för att träffa din son. Enligt praxis bör minimumavståndet för ersättningsrätt vara cirka 10 mil. Den skälighetsbedömning som skall göras påverkas också av andra omständigheter, varav den situation du beskriver, att ena föräldern flyttar långt bort, brukar väga tungt.
Frågor kring barn är ofta känsliga, då familjesituationen och relationen föräldrarna emellan ofta försämras av långa, utdragna processer, vilket i längden skadar barnet. Mitt råd till dig är att i första läget samtala direkt med sonens far för att få en klar bild av situationen. Visar det sig att han planerar att flytta, skulle jag i första hand råda er att sluta ett avtal om hur ni vill att vårdnad, boende och umgänge med er son skall se ut. Ni har genom 6 kap 17 a § Föräldrabalken och 5 kap 3 § Socialtjänstlagenrätt att få hjälp av kommunen med att sluta avtal om så behövs. Att väcka talan vid domstol bör ses som en sista utväg.
Vid bedömningen av var det är mest lämpligt att er son bor, bör faktorer som hans relativt låga ålder, skola, vänner och behov av trygghet beaktas. De flesta barn mår bra av att kunna träffa båda sina föräldrar ofta, men att leva ett ”varannan vecka-liv” inverkar sällan positivt på barnets hälsa. Oftast fungerar det bra att barnet får bo kvar hos den förälder han är van att bo med, men att han ska ha möjlighet att umgås regelbundet även med den andra föräldern. Givetvis finns inga standardlösningar utan vad som är bästa lösningen varierar beroende på omständigheter som ni bäst själva vet om. Återigen, i varje avvägning och beslut ni tar skall barnets bästa gå i första hand. Tillsammans kan ni förhoppningsvis skapa en lösning som passar för er alla tre.
