Bevisvärdering i sexualmål
Hej! Är det bevis nog om två personer ser en man gå in i en kvinnas lägenhet men ingen ser vad som sker där inne. Kvinnan säger sedan att hon blivit våldtagen av mannen men han nekar och det finns ingen teknisk bevisning. Men om även mannen säger att de haft sex, är det bevis nog för att de haft sex?
Lawline svarar
Hej,
Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!
Rättsliga utgångspunkter
Inledningsvis är det viktig att förstå några av de grundläggande principerna i svensk rätt. I Sverige är det åklagaren som har bevisbördan i ett brottmål, vilket innebär att det är åklagaren som ska bevisa att den tilltalade har begått det brott som den tilltalade åtalas för. För en fällande dom i brottmål krävs att det är ställt utom rimligt tvivel att den tilltalade har gjort sig skyldig till den gärning som gärningsbeskrivningen omfattar. Exemplen i din fråga syftar på frågor om bevisvärdering, vilket är svårt i framförallt sexualmål där "ord står mot ord", speciellt med tanke på det högt ställda beviskravet i svensk rätt. I din fråga har du även angett att det inte finns någon teknisk bevisning, vilket gör det allt svårare att nå upp till beviskravet.
Bevisvärdering i sexualmål
I fall där "ord står mot ord" består bevisvärderingen av trovärdigheten hos de berättelser som står mot varandra. Stöd för målsägandens trovärdigheten är i vissa fall bevisning om målsägandens agerande på grund av den påstådda händelsen, till exempel uppgifter från någon som har hört målsäganden berätta om det som hänt. Det kan vara en familjemedlem eller en vän som målsäganden har anförtrott sig till eller uppgifter från någon som har sett hur målsäganden har betett sig efter händelsen. Om ett vittnesmål som åberopas som bevisning består av uppgifter som målsäganden lämnat till vittnet, ska vittnesmålet stämma överens med de uppgifter som målsäganden lämnat för att vittnesmålet ska ge något stöd åt målsägandens berättelse. Bevisning kan även bestå av meddelanden som målsäganden skickat till någon angående händelsen eller inspelning av målsägandens samtal till en larmcentral om ett sådant samtal gjorts. En alltigenom trovärdig berättelse från målsäganden kan, trots avsaknad av teknisk bevisning och vittnesuppgifter, i förening med annan stödbevisning, till exempel målsägandens beteende efter händelsen, ligga till grund för en fällande dom.
Högsta domstolen (HD) har i sina domskäl i flera sexualmål beskrivit bevisvärderingen i sexualmål (NJA 2009 s. 447, NJA 2010 s. 671, NJA 2017 s. 317 och NJA 2019 s. 347). HD har vid den bedömning av innehållet i målsägandens berättelse som ska göras uttalat att vikt ska fästas vid bland annat om berättelsen är klar, lång, levande, logisk, detaljrik, påvisat sanningsenlig i viktiga enskildheter samt fri från felaktigheter, motsägelser, överdrifter, svårförklarliga moment, konsekvensbrister, dåligt sammanhang eller tvekan i avgörande delar. Vidare görs en sammanvägning av den bevisning som åklagaren åberopat och om denna i sig är tillräcklig för att beviskravet ska vara uppfyllt. Är åklagarens åberopade bevisning tillräcklig för att uppfylla beviskravet värderar domstolen om den tilltalades berättelse och den bevisning i övrigt som den tilltalade åberopat motbevisar åklagarens gärningspåstående i sådan grad att åtalet inte kan anses styrkt. Motbevisar inte den tilltalades bevisning den bevisning som åklagaren åberopat bifalls åtalet (den tilltalade döms). Är åklagarens åberopade bevisning inte tillräckligt för att uppnå beviskravet saknas det anledning för domstolen att värdera den tilltalades bevisning och åtalet ogillas (den tilltalade frikänns).
Svar på din fråga
De uppgifter som de två männen lämnar kommer endast styrka mannens positionering, således att han befunnit sig i kvinnans lägenhet (om de inte hört skrik eller annat som kan ge stöd åt till exempel påstående om våldtäkt). Det behöver inte innebära att något brottsligt har skett. Man kan till exempel erkänna att man befunnit sig på en plats men förneka att brott har begåtts. Man kan även erkänna att man haft samlag med den andra personen och hävda att det skett frivilligt. Man har även rätt att förneka att man befunnit sig på platsen helt och hållet då det är upp till åklagaren att bevisa det som den tilltalade åtalas för.
Om kvinnan sedan säger att hon har blivit våldtagen, men mannen förnekar detta och det inte finns teknisk (eller rättsmedicinsk bevisning), då är det som ovan angivet: ett fall där "ord står mot ord". I ett sådant fall värderas bevisningen utifrån målsägandens och den tilltalades berättelser mot bakgrund av de kriterier som jag beskrev ovan samt uppgifter från eventuella vittnesmål eller annan stödbevisning. Sådan stödbevisning kan vara att målsäganden berättat om händelsen för en person eller att någon beskriver målsägandens sinnesstämning efter händelsen. Sådan åberopad bevisning ska dock stämma överens med målsägandens uppgifter för att det ska tillföra något stöd åt målsägandens berättelse. Finns inte andra uppgifter än kvinnans påstående om våldtäkt kan det vara svårt att bevisa att en våldtäkt ägt rum. Slutligen är det bevis nog avseende parternas påstående om samlag om båda parter hävdar att samlag har skett.
Jag hoppas att detta besvarade din fråga! Har du fler frågor kan du ställa dem här.
Vänligen,
