Behövs inbördes avtal om någon av makarna skulle bli dement för att undvika utomstående god man?
Vi är gifta sedan mera än 50 år. En vän till oss påstår att man bör skriva ett inbördes avtal utifall någon av oss blir dement eller på annat sätt inte kan tillvarata sina intressen. I annat fall kan myndigheter utse någon utomstående som god man istället för den andra parten i äktenskapet. Stämmer det?
Lawline svarar
Hej, stort tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!
Reglerna om det här hittar du i lag (2017:310) om framtidsfullmakter och i föräldrabalken (FB).
Behöver ni skriva ett inbördes avtal (framtidsfullmakt) i förebyggande syfte?
Utgångspunkten i det svenska rättssystemet är att myndiga personer själva har att förvalta sin egendom som de vill, rätt att fritt ingå avtal m.m. Detta är något man brukar kalla för rättshandlingsförmåga. I händelse av demens eller liknande tillstånd kan rättshandlingsförmågan gå förlorad eftersom den enskilde helt enkelt inte är i ett tillstånd att själv tillvarata sina intressen. I sådana fall kan det vara bra att skriva en framtidsfullmakt er makar emellan som ger den andra maken rätt att företräda den demensdrabbade. Det är med andra ord inget krav på att skriva en framtidsfullmakt men jag håller med om att det är något att rekommendera eftersom det kan underlätta i en eventuell framtida demenssituation.
Hur fungerar en framtidsfullmakt?
Fullmakten fungerar på så vis att den skrivs medan ni båda har förmåga att tillvarata era intressen. Först när någon drabbas av demens eller liknande så träder framtidsfullmakten i kraft och ger maken rätt att företräda den demensdrabbade (1 §). Det är fullmaktshavaren som avgör när fullmakten träder i kraft så det behövs ingen domstolsprövning eller liknande (9 §). I den skriftliga fullmakten skriver ni konkret vad som ska omfattas av den, dvs. vad den andra maken ska ha rätt att hjälpa till med (4–5 §§). På så vis minskar behovet av att tillsätta en god man eller förvaltare.
Kan någon utomstående utses som god man eller förvaltare?
Till god man eller förvaltare utses vid behov en "rättrådig, erfaren och i övrigt lämplig person" (11 kap. 12 § FB). Vid utseende av god man/förvaltare bedöms alltså den tilltänkta personens lämplighet i förhållande till de behov den enskilde har och själva syftet med god man-/förvaltaruppdraget. I många fall är det inte alls otänkbart att någon närstående kan vara god man eller förvaltare. I andra fall behövs dock någon med mer erfarenhet av liknande uppdrag och då är det mycket möjligt att någon utomstående kan utses.
Sammanfattningsvis
Förlorar någon sin förmåga att tillvarata sina intressen exempelvis p.g.a. demens så kan det behövas att någon annan hjälper till att sköta den förvaltningen. Det är då tänkbart att en god man eller förvaltare utses. Denna person ska vara någon som är lämplig för uppdraget; ibland rör det sig om en närstående och ibland om en utomstående. För att minska behovet av att god man/förvaltare överhuvudtaget utses är det ett bra förslag att skriva en framtidsfullmakt. Viktigt att tänka på är att framtidsfullmakten måste uppfylla vissa formkrav för att vara giltig. Det kan därför vara bra att få hjälp med upprättandet av framtidsfullmakten. Ta gärna en titt på vår avtalstjänst här.
Hoppas att det här var till hjälp! Återkom gärna om du skulle ha fler frågor.
Med vänlig hälsning,
