Begränsa särkullbarns arvslott
Lawline svarar
Hej, och tack för din fråga.
I Sverige kan man inte göra sina barn helt arvlösa. Denna princip sträcker sig lång tillbaka i svensk rätt och har sitt ursprung i kampen mellan å ena sidan nedärvda ättesynpunkter och å andra sidan den medeltida kyrkans intresse av gåvo- och testamentsfrihet. I dagsläget är dock frågan inte helt okontroversiell.
Ett sätt att begränsa en bröstarvinges (barns) arvslott är alltså att skriva ett testamente där denna utesluts. Bröstarvingen kan dock alltid be att testamentet jämkas inom 6 månader (sedan han fick del av testamentet), och därigenom utkräva sin laglott. Laglotten är den del av arvslotten som en arvinge har rätt till trots däremot stridande testamente. Laglottens storlek är hälften av den arvslott som enligt lag tillkommer bröstarvingen (7 kap 1§ ÄB). Begäran om jämkning av testamente kan ske genom att bröstarvingen ger testamentstagaren sitt anspråk till känna. Det är alltså inte nödvändigt att rättegång inleds om saken. (7 kap 3§ st.3 ÄB)
Värt att minnas är att den efterlevande makens rätt att förfoga över hela kvarlåtenskapen inte gäller särkullbarnets arvslott, om denne inte avstår från sin rätt till förmån för den efterlevande maken (3 kap 1§ st. 1 och 3 kap 9§ ÄB). Om särkullbarnets förälder avlider behöver denne alltså inte vänta på att den efterlevande maken avlider innan lotten kan begäras.
En annan sak som skulle kunna minska ett särkullbarns arvslott är t.ex. om föräldern genom gåvobrev ger bort egendom till andra arvingar under sin livstid. Dessa gåvor kommer därmed inte finnas i boet när det är dags att räkna ut arvslotterna. Om gåvorna skulle gå till ditt andra barn kan dock problem uppstå om gåvorna skulle ses som förskott på arv.
Lagen utgår ifrån att man vill behandla alla sina barn lika och om ett av barnen fått betydligt större ekonomiska fördelar av föräldern tidigare, ska gåvorna enligt huvudregeln kompenseras genom att ”förskottet” avräknas på gåvotagarens arv. Detta kan dock undvikas om man i gåvobrevet tydligt stadgar att gåvan inte är tänkt att vara förskott på arv. Huvudregeln gäller nämligen bara så länge inte annat har föreskrivits (6 kap 1§ ÄB). Det är också viktigt att gåvan inte utfästs på ett sätt så att den kan anses som ”en gåva för dödsfalls skull” en sådan gåva kan falla inom det förstärkta laglottsskyddet. Det förstärkta laglottsskyddet kan innebära att gåvotagaren tvingas återbära hela eller delar av gåvans värde.
Det förstärkta laglottsskyddet inträder om arvlåtaren har gett bort egendom under sådana omständigheter att den till syfte är att jämställa med testamente (7 kap 4§ ÄB) dvs. en gåva där arvlåtaren har haft successionen i åtanke och t.ex. försöker fördela arvet utan testamente. Saker som kan tyda på att en gåva är given för dödsfalls skull är t.ex. att arvlåtaren behåller nyttan av gåvan tills han går bort eller att gåvan ges kort innan dödsfallet (på dödsbädden). Ett sådant förfarande skulle alltså strida mot lagstiftarens intentioner.
Om du själv vill titta närmare på nämnda lagrum se (https://lagen.nu/1958:637)
Hoppas att jag kunde svara tillfredsställande på din fråga.
MVH /Veronica Eriksson
