Bedömning vid en vårdnadstvist
Jag har en fråga ang chans till ensamvårdnad. Är i funderingar kring detta då jag har min son heltid och även tar hand om allt som rör honom/dvs förskola,pass, läkarbesök m.m.
Lämnade pappan 2017 pga hans missbruk, och kort därefter jag flyttat fick jag hem polisrapport ang narkotika och aktiva missbrukare i lägenhet (fick hem polisbrev då pappan vägrade skriva över sonen till min adress som jag flyttade till).
Fick också samtal från socialen då och gå på möten pga pappans oroaanmälan från polisen som ansåg hans hem som en "dödsfälla" för ett litet barn. Vi kom fram till att han får träffa sonen med släktingar och inte ensam med honom vid tillfället, dock hör dem av sig i snitt 1 gång varannan månad och de är aldrig bestämma tider eller dagar utan spontant när dem känner för det. Utöver detta så finns det inget engagemang från pappans sida, inga sms eller samtal till sonen där han frågor hur deg går för honom eller hur han mår.
Alla tidigare samtal har handlat om mig och hans, att jag skall stå mitt kasst för att jag lämnade honom och att ja ska "ta hand om hans son" tills han är frisk igen för han har missbrukat, förlorat sitt jobb, flyttat hem o dylikt och allting är då mitt fel enligt honom. Har tidigare frågat om vi kan träffas hos familjerätten på samtal för att komma överens om bestämma tider/helger för Att också kunna förbereda sonen inför deras träff, men hans svar är Nej.
Han går nu på frivård, hos terapeut och gör samhällstjänst pga sina brott år 2017.
Lawline svarar
Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!
Det föreligger en presumtion om gemensam vårdnad och detta är det man strävar efter. När föräldrarna inte kan komma överens blir följderna ofta stora konflikter och barnet far då ofta illa. Vid en bedömning om ensam vårdnad ska föreligga gör domstolen en helhetsbedömning av föräldrarnas och barnets situation.
Avvägningen består bl.a. av följande:
- En förälders lämplighet som vårdnadshavare,
- Vårdnadshavarnas samarbetsförmåga. En gemensam vårdnad kräver ett bra samarbete mellan vårdnadshavarna, Kan de inte komma överens kan det tyckas vara bättre med ensam vårdnad. HD har i rättsfallet NJA 2007 s. 382 framhållit att det inte ska finnas en realistisk möjlighet för föräldrarna att inom en rimlig tid lösa konflikter för att ensam vårdnad i en sådan här situation ska föreligga.
- Hur stora konflikterna är, vilket hänger ihop med ovanstående punkt om samarbetsförmågan mellan vårdnadshavarna.
Vid alla vårdnadstvister är utgångspunkten att barnets bästa sätts i första rummet. För ensam vårdnad krävs att gemensam vårdnad är uppenbart oförenlig med barnets bästa. Inga andra intressen kan konkurrera med barnets bästa, det är barnet som står i fokus. Det finns ingen generell definition om vad som är barnets bästa eftersom det ändras över tid och med samhällsutvecklingen och begreppet kan även se olika ut från barn till barn.
Vid en bedömning av barnets bästa kollar man bl.a. på:
- barnets behov av kontakt med båda föräldrarna.
- barnets vilja. Barnet får en successiv beslutande rätt ju äldre barnet blir. Det finns i praxis några domar som har grundat en tanke om att barnet har en rättighet att bestämma vart han eller hon vill bo när det fyllt 12 år, men det är bara en utgångspunkt.
- barnets behov av kontinuitet och stabilitet i sin tillvaro
Domstolen måste beakta alla omständigheter som kan ha betydelse för barnets bästa. Detta är bara några exempel på vad som beaktas.
Sammanfattningsvis finns det många omständigheter som måste vägas in vid en bedömning av ensam vårdnad. Jag vill inte gå in på ditt enskilda fall, då jag inte har möjlighet att göra den övergripande bedömningen som krävs. Jag hoppas du i alla fall fått en klarhet i hur en bedömning görs.
Med vänliga hälsningar
