FrågaFAMILJERÄTTBarnrätt27/04/2015

Barnets umgänge och barnets egen vilja

Hej!

Jag och mitt ex har ett barn. Vi har ett avtal från tingsrätten att jag ska ha boendet och han umgänge (varannan vecka från onsdag till måndag mogon, hälften av varje skollov, varannan påskhelg, varannan julhelg, 4 veckor på sommaren). Samarbetet har inte fungerat, vi har varit skilda i 9 år och under de här åren har jag inte haft någon kontakt med min ex, vår son som bär på informationen mellan oss. Vi har gemensam vårdnad trots att jag och barnets pappa har extremt svårt att prata och samarbeta.Det har varit flackigt och hackigt för sonen att vara hos pappa nästan varannan vecka och 1/2 av varje skollov och sonen har inte mått bra. Sonen önskar nu att bo mindre hos sin pappa (varannan helg och några skollov) men han är rädd och vågar inte berätta det till honom. Pappan hotar vår son hela tiden att vi måste följa domensbeslut. I påskhelgen var sonen hos sin pappa och han valde själv att stanna kvar hos mig på påsklovet men hans pappa gick inte med på det för att det var hans umgänge med sonen. Pappan blev jätte arg på vår son och anmälde mig till polisen (trots att vår son skickade sms till sin far och förklade att han vill vara kvar hos mig). polisen la ner utredningen. Min fråga är :; hur gör jag för att ändra umgänget, måste jag vända mig till domstolen igen. Kommer domstolen att ta hänsyn till vår pojk som är 11 år. Får vårt barn bestämma över sitt umgänge när han är 11 år eller måste han vara 18 år. Jag har hört att barn kan bestämma över sitt ungänge vid 12 år??

Lawline svarar

Hej och tack för din fråga!

När det rör frågor om vårdnad, boende och umgänge så ska det alltid vara barnets bästa som är avgörande enligt 6:2a föräldrabalken. Detta innebär att bedömning ska göras utifrån barnets perspektiv och att särskilt beaktande ska ges till barnets behov av omvårdnad, trygghet och god fostran. Vad som är bäst för barnet är kanske inte alltid det som föräldrarna tycker är bäst eller smidigast.

Vad gäller vårdnaden så brukar det vara utgångspunkten att barnets bästa är att ha kontakt med båda sina föräldrar. Så länge som ingen förälder missbrukar sin ställning som vårdnadshavare eller är olämplig som vårdnadshavare, så brukar föräldrarna tilldömas gemensam vårdnad. Det ska även särskilt beaktas föräldrarnas förmåga att samarbeta med varandra. Rätten kan dock inte döma till gemensam vårdnad om båda föräldrarna motsätter sig det, se 6:5 föräldrabalken. Frågan om ändring i vårdnaden ska prövas av rätten på talan av en eller båda föräldrarna. Föräldrarna kan också enligt 6:6 föräldrabalken avtala om vårdnaden, och detta avtal blir gällande om det är skriftligt och godkänt av socialnämnden. Avtalet ska godkännas såvida det inte är uppenbart oförenligt med barnets bästa.

Barnet har enligt 6:15 föräldrabalken rätt till umgänge med den föräldern som barnet inte bor tillsammans med. Umgänget är till för barnets skull och inte för föräldrarnas skull. Det finns ingen plikt för barnet att umgås med en förälder, och föräldern har ingen rätt att umgås med barnet. Dock anses det ofta ligga i barnets bästa att ha en bra kontakt med båda sina föräldrar. Föräldrarna kan avtala om umgänget enligt 6:15a, och avtalet ska vara gällande om det är skriftligt och godkänt av socialnämnden. Föräldrarna kan få hjälp med att träffa avtal, se 6:17a föräldrabalken. Det kan även ges hjälp till föräldrarna att ha samarbetssamtal för att på så sätt nå enighet om vårdnad, boende eller umgänge, se 6:18 föräldrabalken. Rätten kan även tillsätta en medlare som ska försöka få föräldrarna att komma fram till en lösning som är förenlig med barnets bästa, se 6:18a föräldrabalken.

Det finns också självklart den möjligheten att rätten tar upp målet till ny prövning. Dessa typer av mål kallas för indispositiva tvistemål. Detta innebär bl.a. att det finns en omprövnadsrätt; det finns inte någon egentlig begränsning för hur många gånger föräldrarna kan anmäla till rätten att de vill att målet ska tas upp på nytt. Att det är ett indispositivt tvistemål innebär även att rätten har en egen utredningsskyldighet, och ska se till att frågor om vårdnad, boende och umgänge blir ordentligt utredda, se 6:19 föräldrabalken. Barnets inställning i frågan ska försöka klarläggas så långt det är möjligt.

Så i mål om umgänge är det alltså alltid barnets bästa som ska vara avgörande enligt 6:2a föräldrabalken. Det ska särskilt fästas avseende vid barnets behov av en nära och god kontakt med båda sina föräldrar. Hänsyn ska tas till barnets vilja, med beaktande av barnets ålder och mognad – ju äldre och mer moget ett barn är desto mer hänsyn tas till barnets uttryckliga vilja. Som riktlinje brukar sägas att om barnet är tolv år och har en normal utveckling så tas mycket hänsyn till vad barnet vill, såvida det inte har blivit starkt påverkat av t.ex. en förälder. Det kan dock tas stor hänsyn även till ett yngre barn om detta har en hög mognadsgrad, samtidigt som det kan tas mindre hänsyn till ett äldre barn om detta inte upplevs vara moget. Tolv år är endast en riktlinje som har satts upp, och det ska givetvis göras en bedömning i varje enskilt fall. Barnets vilja behöver dock inte vara styrande – det är barnets bästa som ska vara avgörande. Ett litet barn har kanske svårt att överblicka de långsiktiga konsekvenser som barnets val kan få. Om ert barn är elva år och uppvisar en normal mognad så lär dock stor hänsyn tas till ert barns vilja.

Vad gäller barnets umgänge kan du alltså antingen försöka komma till en avtalsuppgörelse med barnets pappa eller försöka få hjälp genom samarbetssamtal. Du kan även välja att gå till rätten igen.

Med vänliga hälsningar
Anna BerglundRådgivare