Barn vill inte umgås med fadern
Hej! Jag har en son på 7 år och bor hos mig på heltid och varannan helg hos sin pappa och börjar med två veckor under semestern detta år! Min son har allt oftare blivit ledsen när han har varit där då han saknar mig och nu ska han åka till sin pappa och vara där en vecka men sonen vill inte och är jätte ledsen och säger att han inte vill åka till sin pappa igen och vara där en vecka pga saknade efter mig!
Jag och sonens far gick isär när sonen bara var två månader gammal och har haft varannan helg sen 1 års ålder och 1 vecka på semestern!
Jag är helt förtvivlad och känner att jag sviker min son när han blir tvingad och åka till sin pappa när sonen absolut inte vill och är helt förstörd! Gör pappan rätt att tvinga sonen att åka iväg? Det har hänt att pappan tvingat sonen ut i bilen och släpat ut han när han gråtit och varit helt förstörd.
Vad ska jag göra och vad kan jag göra?
Mvh en upprörd mamma
Lawline svarar
Hej,
Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!
Till att börja med så ska i alla lägen barnets bästa tas hänsyn till när det kommer till frågor gällande vårdnad, boende och umgänge. Man tar även hänsyn till barnets vilja med visst beaktande av ålder och mognad, 6 kap. 2a § FB. Umgängesrätten är barnets rättighet och inte föräldrarnas. Föräldrarna har ett gemensamt ansvar för att umgänget med föräldern som barnet inte bor med så långt som möjligt tillgodoses. Du som boförälder kan också med fördel uppmuntra barnet till umgänge med fadern, 6 kap. 15 § FB.
Av förarbeten framgår att det är barnets intresse som i störst utsträckning ska tillgodoses, en förälder har alltså ingen absolut rätt till umgänge med sitt barn och barnet har heller ingen plikt att umgås med en förälder. Beslutet ska enbart grunda sig på vad som är bäst för barnet i fråga - och man beaktar samtliga omständigheter i varje enskilt fall. Man tar idag också mycket större hänsyn till barnets egen vilja i t.ex. domstol, också med beaktande av mognad och ålder, SOU 2005:43.
Med tanke på att det är en mycket komplex fråga så framkommer inget direkt svar ur rättspraxis heller utan bedömningen kan vara mycket olika från fall till fall beroende på omständigheterna i det enskilda fallet.
Sammanfattningsvis, så ska man inte utsätta barnet för vad som inte kan anses vara för dennes bästa och barnet har heller ingen plikt att umgås med en förälder. Förslagsvis kan eventuellt du och pappan komma överens och avtala om detta på egen hand, alternativt söka hjälp av rätten.
Hoppas detta besvarade din fråga! Varmt välkommen att återkomma vid fler funderingar.
Med vänlig hälsning,
