Avtalstolkning
Lawline svarar
Hej, och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!
Ditt problem berör den allmänna avtalsrätten, där man utgår från att avtal sluts mellan två parter. Parterna kan i sig utgöras av fysiska eller juridiska personer. En allmän princip är att två parter med avtal inte kan förplikta en utomstående tredje part till något.
Situationen kan sammanfattas som att tre parter är inblandade: ni, skogsägaren, och änkan. Nu finns en meningsskiljaktighet om hur avtalet från 2003 ska tolkas. Detta på grund av att det avtal som ni slöt inte tog hänsyn till eventuellt ändrade omständigheter. Den avlidne skogsägarens avsikt med avtalet går inte att utläsa ur din frågeställning, och därmed blir det svårt för mig att ge ett entydigt och konkrekt svar på din fråga. Vad som behöver göras är att avtalet måste tolkas, och sannolikt också "fyllas ut" med innehåll eftersom att det du framställer i frågan är ett mycket magert underlag för att avgöra vem som "har rätt".
I avtalstolkning är det främst avtalets lydelse samt den "gemensamma partsviljan" som används. Vad som blir avgörande i ert fall blir då vad man kan bestämma den gemensamma partsviljan till.
Först ska klargöras att änkan med största sannolikhet inte är avtalspart:
I ett äktenskap är makarna självständiga rättssubjekt, d.v.s. de uppträder inte som en enhet mot omvärlden. Den ene makens avtal binder alltså som huvudregel inte den andra maken. Dock finns det vissa situationer där samtycke krävs mellan makarna för att rättshandlingar ska bli bindande mot utomstående parter.
I avtal där den ene parten avlider brukar avtalet fortsätta, med det att den avlidnes dödsbo träder i den avlidnes ställe som part. Dock upphör dödsboet att existera som en juridisk person när den avlidnes kvarlåtenskap har fördelats mellan arvtagarna, varpå också avtalen som dödsboet var part i upphör.
För att göra gällande att änkan till avtalsparten är bunden till avtalet behöver det styrkas att hon var avtalspart vid överenskommelsen som ägde rum 2003 - i ett sådant läge står ord mot ord eftersom att ert avtal var muntligt, och det är den som påstår något som har bördan att bevisa det.
Kan ert avtal tolkas som fortfarande gällande?
Ett "vanligt" avtal skulle alltså ha upphört. Utöver de allmänna reglerna om avtal finns i Jordabalken ytterliga bestämmelser om frågor som dessa. Vad som eventuellt skulle gälla i er situation är ett s.k. avtal om upplåtande av nyttjanderätt, vilket betyder att en fastighetsägare ger en annan person tillåtelse att nyttja hans fastighet på ett eller annat sätt. En sådan rättighet kan överföras till framtida ägare av fastigheten.
För att dessa regler ska gälla måste dock fastställas att ert avtal från 2003 var avsett att fungera som ett avtal om upplåtelse om nyttjanderätt. Som jag tolkar det var det er/din åsikt att avtalet skulle gälla för för all framtid, och att omständigheterna är sådana att det skulle kunna beskrivas som en nyttjanderätt i grannfastigheten. Upplåtelse av nyttjanderätt kan göras med muntligt avtal.
Vad talar för och vad talar mot att ni kan göra gällande att avtalet från 2003 ska anses vara en upplåtelse av nyttjanderätt?
Först och främst bör beaktas balansen mellan parternas prestationer: hur förhåller sig betalningen ni gjorde mot den förmodat obegränsade nyttjanderätt ni skulle erhålla?
Vidare finns något som kallas för oklarhetsprincipen, vilket betyder att om det råder en oklarhet i ett avtal så skall det inte tolkas till fördel för den part som är ansvarig för oklarheten.
Vad som ytterligare talar mot en sådan här tolkning är att det låg på skogsägarens bord att avverka träden, och inte att ni fick en rättighet att själva göra med träden som ni ville.
Att som make upplåta nyttjanderätt kompliceras också av äktenskapsbalkens bestämmelser om makes samtycke (ÄktB 7:5), men eftersom att preskriptionstiden för invändning mot åtgärd gjord utan samtycke är tre månader så kan den här bestämmelsen bortses ifrån. Dock ger detta en tydlig indikation på vilken vikt som läggs på samtycke mellan makarna för att en upplåtelse ska få göras, och med andra ord, hur pass viktigt att en åtgärd där en nyttjanderätt medges tydligt medges.
Vad som dock talar för att en nyttjanderätt föreligger är att er avsikt med att investera i solfångare var att dessa skulle användas för all framtid, och inte en enbart en begränsad tid beroende på grannfastighetsägarens godtycke. Detta bör fastighetsägaren ha insett när han ingick i avtalet.
Att avgöra vem som har rätt kan inte jag här göra.
Personligen hade jag i er situation förlitat mig på andra argument än rättsliga sådana. När man behandlar en fråga i en tingsrätt så är det en stor skillnad mellan att ha rätt och att få rätt. I en tvist där en tingsrätt ska fastställa vad avtalets innehåll ska anses vara är det upp till tingsrätten att ta ställning till de fakta och omständigheter som vardera part presenterar, och utifrån detta meddela vem som har rätt. I en civilrättslig tvist är kärandens yrkande av yttersta vikt, och jag skulle inte ge någon rådet att lämna in en stämningsansökan mot någon utan att ha konsulterat en erfaren jurist.
Eftersom att jag som student inte har någon som helst erfarenhet av att driva tvistemål i domstol så kan jag inte alls uttala mig om era chanser till framgång med hjälp av rätten - för detta behövs ett kvalificerat juridiskt ombud.
Vad jag har redogjort för är några tolkningsprinciper samt några omständigheter runt avtalet som kan hållas för att vara relevanta. Frågan är alltså inte uttömligt behandlad.
Det enda som jag med säkerhet kan säga är att utifrån den informationen som givits så går det inte att definitivt säga vem som har rätt. Ifall det finns någon ytterligare omständighet som du tror kan påverka bedömningen så kan du skriva den i kommentarsfältet nedan, så ska jag återkomma där.
vänligen
