Avstående av utländskt arv
Hej! Min farbror som var bosatt och medborgare i Polen dog i somras. Han hade haft i princip ingen egendom bara massa skulder. Enligt polska arvslagen ärvas inte bara tillgångar utan även skulder. Och så har alla farbrors arvingarna i arvsklass 1 och 2 (inklusive mig) avstått från arvet. Nu skulle jag vilja avstå från arvet även på mina omyndiga barns vägnar så att deras framtida liv inte belastas med någons skulder. Bekymret jag har dock stött på är att enligt polska lagen får en föräldrar avstå från arvet på sina barns vägnar bara efter ett särskilt tillstånd som utfärdas av familjedomstolen. Jag, min fru och mina barn bor i Sverige men trots det så är polska arvslagen som gäller i det här fallet som jag förstår.
Vilken domstol i Sverige skall jag vända mig till för att få ett sådant tillstånd? Hur ser ut proceduren, hur lång tid kan den ta och hur mycket kan den kosta? Måste jag anlita en advokat?
Mvh,
Lawline svarar
Hej, tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!
Fall rörande arv efter en avliden i internationella situationer omfattas av EU:s arvsförordning (art 1 arvsförordningen). Förordning har till uppgift att lösa frågor om vilken domstol som är behörig och vilket lands lag som ska tillämpas. Jag har valt att dela in mitt svar i vilken lag som ska tillämpas, vilken domstol som är behörig och när ett avstående från utländskt arv är formellt giltig. För mer konkreta frågor rörande proceduren och kostnader råder jag dig att ta kontakt med en jurist inom området.
Vilket lands lag?
I din fråga framgår inte att något val av tillämplig lag har gjorts (se art 22 arvsförordningen). Därför utgår mitt svar från huvudregeln i art 21 arvsförordningen som stadgar att den lag som ska vara tillämplig i sin helhet på arvet är lagen i den stat där den avlidne hade hemvist efter sin död. I din fråga pekar omständigheterna på att din farbror hade hemvist i Polen, eftersom han var bosatt och medborgare där. I art 23:1 arvsförordningen anförs att den angivna lagen i art 21 arvsförordningen (polsk lag) ska styra arvet i dess helhet. Och vidare kan man utläsa att den angivna lagen i synnerhet ska reglera avstående av arv enligt art 23:2e arvsförordningen. Sammanfattningsvis är det polsk lag som gäller vid mål rörande avstående av arv, som du redan varit inne på.
Vilket lands domstol?
I art 3 arvsförordningen stadgas att domstolarna i den medlemsstat där den avlidne hade hemvist vid sin död ska vara behöriga att fatta beslut om arvet i dess helhet. Din farbror som avlidit verkar utifrån din fråga haft hemvist i Polen. Därför är det polsk domstol som har behörighet som huvudregel. Nästa fråga blir om svensk domstol är behörig enligt art 13 arvsförordningen. Denna regel finns för att underlätta för arvingar och testamentstagare med hemvist i en annan medlemsstat än den där arvsärendet handläggs eller kommer att handläggas. Förordningen syftar till att ge alla som är arvsberättigade enligt den lag som är tillämplig på arvet en möjlighet att avge en förklaring om accept av eller avstående från arv, enligt lagen i den medlemsstat där de har sin hemvist, inför en domstol i den medlemsstaten (skäl 32 i arvsförordningen). Således finns möjlighet att avge förklaring inför svensk domstol, eftersom det är där som ni har hemvist.
Förklaringar om avstående från arv som eventuellt ska avges inför domstol enligt utländsk rätt kan handläggas av tingsrätt inom ramen för befintliga regler om bevisning för framtida säkerhet i 41 kap. rättegångsbalken. Vissa remissinstanser förordar särskilda regler i detta avseende (se Prop. 2014/15:105 s 46).
Formell giltighet
En förklaring om avstående av arv är alltid giltig om den uppfyller kraven i den lag som är tillämplig på arvet enligt art 21 arvsförordningen (art 28:a arvsförordningen). Detta betyder att om förklaring om avstående från arv görs i enlighet med polsk lag så är det formellt giltig till formen. En förklaring av avstående från arv blir dock också formellt giltig om den görs i enlighet med lagen i den stat där den som upprättar förklaringen har sin hemvist (art 28:b arvsförordningen). I detta fall kan alltså förklaringen göras enligt svensk rätt för att bli giltig, eftersom ni har hemvist i Sverige. Eftersom svensk rätt inte ställer krav på att arvsavståenden m.m. ska göras inför domstol, kommer den som har hemvist i Sverige inte att behöva vända sig till svensk domstol, även om utländsk rätt ställer krav på det (se Prop. 2014/15:105 s 47).
För fler frågor är du välkommen att ringa till vår telefonrådgivning på 08-533 300 04
vänligen
