Är socialtjänsten skyldig att ordna bostad åt ett gift par med barn?
Hejsan!
Min fråga är vilka skyldigheter socialtjänsten har enligt lag att hjälpa till med att skaffa bostad åt ett gift par (utan sociala- eller missbrukarproblem) med ett barn på fyra år? Båda är arbets- och bostadslösa för tillfället. Möjligheter till anställning(ar) inom en snar framtid är stora. Makan, som ej är svensk medborgare, bor utomlands för stunden. Maken är skriven hos sin mor tillsammans med barnet (alltså barnets farmor). Båda är svenska medborgare. Fadern och barnet har varit skrivna på moderns/farmoderns adress i ca. tre år. Tack på förhand!
Lawline svarar
Inledning
Hej!
Tack för att du valt att ställa din fråga till Lawline. Om du vill att jag ska utveckla svaret är du välkommen att publicera en kommentar eller mejla marcus.backstrom@hotmail.com. Svaret är uppdelat som så att jag först, med reservation får att jag inte är expert på området, redogör för rättsläget och därefter presenterar en egen slutsats.
Är socialtjänsten skyldig att ordna bostad?
Det allmänna ska enligt 1 kap. 2 § regeringsformen "särskilt" trygga rätten till bl.a. bostad. Att alla svenskar ska ha tak över huvudet är följaktligen en grundlagsskyddad rättighet. I praktiken är dock denna bestämmelse mer av en målsättning, som inte har någon bindande juridisk verkan gentemot myndigheter i deras dagliga verksamhet. För att ta reda på om det faktiskt föreligger en skyldighet att tillhandahålla bostad måste vägledning därför sökas i annan, mer konkret, lagstiftning.
Enligt 3 kap. 2 § socialtjänstlagen (SOL) ska socialnämnden i sin verksamhet "främja den enskildes rätt till arbete, bostad och utbildning". Av begreppet "främja" framgår att socialnämnden (i praktiken genom socialtjänsten) inte är tvungen att förmedla bostäder. Inte heller rätten till försörjningsstöd, som regleras i 4 kap. 1 § SOL, ger någon definitiv rätt till bostad. Däremot ska försörjningsstödet i sig täcka "skäliga kostnader" för boende och andra nödvändigheter (4 kap. 3 § SOL).
Mot den korta bakgrunden kan jag konstatera att socialtjänsten enligt lag inte är uttryckligen förpliktad att ordna bostad åt någon. Det finns visserligen ingenting som hindrar att socialtjänsten hjälper till med bostadsarrangemang men det lagstadgade ansvaret tar främst sikte på ekonomiskt understöd (kostnader för kläder, mat, hyra etc.).
Genom rättspraxis (d.v.s. domstolsavgöranden) har det dock klargjorts att socialtjänsten under särskilda förhållanden kan vara skyldig att inte bara erbjuda försörjningsstöd utan även tillhandahålla en stadigvarande bostadslösning. Högsta förvaltningsdomstolen kom till den slutsatsen i målet RÅ 1990 ref. 119, där en sjuklig kvinna bodde tillsammans med sina fyra barn, varav två med funktionsnedsättningar, i en husvagn på åtta kvadratmeter.
Eftersom familjen befann sig i en väldigt utsatt situation ansåg domstolen att kommunen var skyldig att ordna en permanent bostad som inte riskerade att skada framförallt barnens hälsa och utveckling. Denna inställning har bekräftats i det senare målet RÅ 2004 ref. 130. Om du vill läsa även det första domslutet, som inte är tillgängligt via en enkel Google-sökning, kan du mejla mig så skickar jag det i PDF-format.
Sammanfattning och slutsats
Utgångspunkten är att socialtjänsten inte ansvarar för att ordna bostad. Däremot är socialtjänsten skyldig att t.ex. betala hyran för en bostad om den person som bor där är helt utblottad. Under särskilt svåra förhållanden kan dock socialtjänsten vara skyldig att ordna ett boende. Den som mottar bostaden ska då både vara bostadslös och dessutom ha mycket svårt att ordna saken på egen hand.
Min bedömning, som naturligtvis blir lite svepande, är att de personer du talar om inte har rätt till bostad genom socialtjänstens försorg. Skälet till detta är främst att de redan har någonstans att bo, även fast det kanske inte är optimalt att vara inkvarterad hos mamma/farmor. Dessutom verkar det som att föräldrarna, som inte har sociala problem och står nära arbetsmarknaden, har förhållandevis goda möjligheter att hitta en bostad på egen hand. Det individuella ansvaret äger i en sådan situation företräde framför socialtjänstens förpliktelser.
Med vänlig hälsning,
