Ansvar för narkotikabrott förutsätter uppsåt
Hej Lawline! Skulle ni vilja förklara begreppet "förklaringsskyldighet" i ringa narkotikabrott? Hur högt ställda är kraven på att den tilltalade ska kunna ge en rimlig förklaring till att denne har narkotika i blodet? I ett fall där en person lämnar ett analysprov som är positivt men inte har en aning om denne fick i sig narkotikan kan man ju inte ge en alternativ förklaring eftersom man helt enkelt inte vet? Skulle ni vilja hänvisa till praxis där principen framgår och en rekommendation vad man som tilltalad kan göra i denna situation?
Lawline svarar
Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!
Narkotikabrott regleras i narkotikastrafflagen (NSL). Nästan varje direkt eller indirekt befattning med narkotika som inte har lagstöd faller under någon straffbestämmelse. Med narkotika avses läkemedel eller hälsofarliga varor med beroendeframkallande egenskaper eller euforiserade effekter eller ämnen som lätt kan omvandlas till sådana varor (8 § NSL). Förteckning över ämnen som är att anse som narkotika enligt NSL finns i förordningen om kontroll av narkotika.
Det centrala brottet i NSL är narkotikabrott som omfattar olika former av befattning med narkotika (1 § NSL). Det brott som är relevant i ditt fall är brottet att inneha, bruka eller ta annan befattning med narkotika (1 § 6 p. NSL). Bestämmelsen omfattar all form av olovligt handhavande av narkotika. Bruket av narkotika straffbelades 1988. All tillförsel av narkotika till människokroppen faller under bestämmelsen.
Ansvar för narkotikabrott förutsätter uppsåt
Ansvar för brott förutsätter dock att gärningsmannen har handlat med uppsåt. Uppsåt innebär att gärningsmannen är medveten om följden till en handling. Det vill säga att man handlat medvetet. Uppsåt betyder alltså att gärningsmannen förstår vad han eller hon gör, att gärningsmannen handlar med vett och vilja. Gärningsmannen måste därmed ha uppsåt till att det ämne gärningsmannen tagit befattning med är narkotika.
Det ska vara ställt utom allt rimligt tvivel att den tilltalade begått brottet
Vad gäller beviskravet brukar man i brottmål säga att det ska vara ställt utom allt rimligt tvivel att den tilltalade har begått det aktuella brottet. Om du har en alternativ förklaring till varför narkotika fanns i ditt blod och denna förklaring inte är sådan att den kan lämnas utan avseende, kan det vara så att din skuld inte är ställd utom allt rimligt tvivel.
Att uppsåt föreligger ska bevisas av den allmänna åklagaren. Åklagaren måste alltså framlägga bevisning som leder till att "det är ställt utom allt rimligt tvivel" att du brukat narkotikan uppsåtligen och även haft klart för dig att det är narkotika du brukat.
Praxis som rör narkotikabrottslighet är mycket omfattande. I en dom från tingsrätten bekräftades att en man varit påverkad av kokain men inte att mannen brukat narkotikan med uppsåt eftersom mannen från den aktuella natten hade flera luckor som kunde innebära att mannen fått i sig kokain utan vetskap. Tingsrätten ogillade åtalet eftersom det inte var ställt utom allt rimligt tvivel att mannen brukat narkotikan med uppsåt.
Hur du går vidare med din fråga
Exakt hur du ska motbevisa ditt innehav av narkotika är svårt för mig att säga då jag inte känner till alla relevanta omständigheter. Kravet på att det ska vara ställt utom allt rimligt tvivel att någon har begått ett brott är ett högt ställt krav.
Hoppas du fick hjälp på vägen, tveka inte att höra av dig igen ifall du har fler frågor!
Vänliga hälsningar,
