Förskott på arv och rättvis lottläggning

Question

Hej,
Vi är flera syskon vars ena ensamstående förälder nyligen gått bort. Det finns en bostad som ska säljas samt lösöre att dela på. Vi vill försöka lösa bodelningen i samförstånd. Ett av syskonen och dennes barn har fått möbler och andra värdesaker och vi undrar hur det ska värderas? Är det arv i förskott? Vid uppdelning av lösöre är vi olika mycket/litet intresserade av saker i hemmet. Hur ser man till att uppdelningen blir rättvis?

Answer 1

Hej och tack för din fråga!

Huvudregeln avseende förskott på arv återfinns i ärvdabalken (ÄB) 6 kap 1§, se https://lagen.nu/1958:637#K6. Paragrafen stadgar en presumtion att gåvor som arvlåtaren givit till bröstarvinge (d.v.s. barn och barnbarn) under sin livstid ska avräknas som förskott på arv.

Denna presumtion bryts om gåvogivaren föreskrivit, eller om det annars ”måste antas” varit avsett, att gåvan inte skall utgöra förskott på arv. Gåvogivaren kan uttrycka sin vilja att gåvan inte ska utgöra förskott på arv ex. i ett testamente, men det kan också ske muntligen eller skriftligen, i samband med gåvan eller i efterhand.

Dessutom finns det ett undantag i 6 kap 2§ för sedvanliga gåvor som inte står i missförhållande till givarens villkor. En sådan gåva ska inte heller utgöra förskott på arv.

Konsekvensen av att en gåva anses utgöra förskott på arv är att dess värde ska läggas till kvarlåtenskapen. Enligt 7 kap 2§ ÄB är bröstarvinge som mottagit förskott på arv skyldig att avräkna detta från sin laglott. Det är då gåvans nominella värde (d.v.s. gåvans värde utan hänsyn till penningvärdets förändring) vid gåvotillfället som räknas, jfr 6 kap 3§ ÄB.

Sammanfattningsvis finns det alltså en presumtion för att en gåva till bröstarvinge utgör förskott på arv. Denna presumtion kan dock brytas genom att gåvogivaren uttryckt att gåvan inte ska vara förskott på arv.

Dessutom bör man enligt 6 kap 3§ se på gåvans värde i förhållande till givarens ekonomiska förhållanden. Om gåvan anses utgöra en s.k. sedvanlig gåva, anses den inte heller utgöra förskott på arv.

Då det gäller att göra uppdelningen av kvarlåtenskapen så rättvis som möjligt är det naturligtvis bäst att detta sker så långt möjligt i samförstånd. Lottläggningen är en privat angelägenhet mellan de berörda och de kan värdera och fördela kvarlåtenskapen emellan sig efter de principer man kommer överens om. T.ex. är det vanligt att en dödsbodelägare som vill ha ett visst föremål låter avräkna det till ett så högt värde att de andra
delägarna inte vill ha det.

Om delägarna dessvärre inte kommer överens, finns ledning att hämta i 23 kap ÄB. Ex. stadgar 3§ att varje dödsbodelägare har rätt att få sig tilldelat värde ur varje egendomsslag. Om delägarna inte kan lösa sina meningsskiljaktigheter har varje delägare rätt att begära att rätten ska förordna en skiljeman. Denna ska i första hand medla mellan delägarna och i sista hand förrätta tvångsskifte. Delägare som inte är nöjd med tvångsskiftet har möjlighet att klandra detta genom att väcka talan vid tingsrätt mot de övriga delägarna.

Hoppas svaret varit till hjälp!

Vänlig hälsning