Lawline svarar
Hej,
Rent allmänt kan man rangordna fordringarna i en konkurs på följande vis:
# Separationsrätt på grund av bibehållen eller förvärvad äganderätt till
egendom i gäldenärs besittning.
# Kvittningsrätt
# Förmånsrätt
# Oprioriterad fordran
# Efterställd fordran
Viktigt att poängtera är att det här rör sig om fordringar på egendom.
Om vi börjar med det sakrättsliga skyddet för maskinerna som A besitter så kan man konstatera att i ett konkursbo får endast den egendom som tillhör gäldenären ingå, se 3 kap 3§ konkurslagen, https://lagen.nu/1987:672#K3P3S1. Maskiner som tillförs en fastighet i syfte att användas i industriell verksamhet, dvs. framställande av varor med maskinella hjälpmedel, anses vara en del av fastigheten först när det kommer i fastighetsägarens hand, dvs. både maskinerna och fastigheten ägs av samma person, se 2 kap 3-4§§ Jordabalken, https://lagen.nu/1970:994#K2P3S1. B:s separata äganderätt till maskinerna kvarstår således och om A skulle gå i konkurs räcker det att B kan bevisa äganderätt samt att maskinerna kan identifieras.
Vad det sedan gäller återtagandeförbehållet för leksakerna hos D, ska först nämnas att då säljaren levererat en vara till köparen utan att ha erhållit köpeskillingen krävs att det finns ett giltigt återtagandeförbehåll, annars utgör fordran bara en oprioriterad fordran i köparens konkurs, se ovan. Att en ägare kan upprätta ett återtagandeförbehåll med sakrättslig verkan vid utebliven betalning har relativt länge erkänts som kreditsäkerhetsmetod i svensk rätt.
För att ett återtagandeförbehåll ska vara giltigt krävs det att:
* Förbehållet fanns med i avtalet redan från början som ett villkor för
köpet. Ett förbehåll som lagts till i efterhand är inte giltigt, se 1§
1 st 2p Lag om avbetalningsköp mellan näringsidkare, https://lagen.nu /1978:599#P1S1.
* Återtagandeförbehållet kan endast gälla krediten angående
köpeskillingen för den sålda varan.
Dessutom krävs att den så kallade specialitetsprincipen är uppfylld, vilket innebär att separationsrätt endast kan göras gällande till specifik, identifierbar egendom som finns i behåll hos köparen vid den tidpunkt då kravet på återtagande görs gällande. I det ögonblick egendomen inte längre kan särskiljas har äganderätten och separationsrätten gått förlorad. Säljaren har naturligtvis kvar en penningfordran på köparen, men som nämnts ovan utgör den endast en oprioriterad fordran i en konkurs.
Sist ska nämnas att det finns några viktiga begränsningar i ett återtagandeförbehålls sakrättsliga giltighet:
* För det första bortfaller förbehåller om köparen verkställer ett
faktiskt förfogande över egendomen till exempel genom att varan
konsumeras eller säljs vidare till någon som gör ett exstinktivt
godtrosförvärv. Är förvärvaren en konsument uppstår sakrättsligt skydd
för honom (mot säljarens borgenärer, i detta fallet B) redan vid köpets
ingående, se 49§ Konsumentköplagen, https://lagen.nu/1990:932#P49S1.
Är förvärvaren istället en näringsidkare krävs det att varan ska ha
traderats för att sakrättsligt skydd ska ha uppkommit för honom.
* För det andra innebär ett köpeavtal som tillåter köparen att förfoga
över egendomen för egen räkning, exempelvis tillåter vidareförsäljning
eller konsumtion, innan slutbetalningen är gjord, att
återtagandeförbehållet är ogiltigt redan vid avtalets ingående.
* Slutligen förloras det sakrättsliga skyddet om egendomens identitet på
något annat sätt förloras eftersom specialitetsprincipen då inte längre
är uppfylld.
Så om leksakerna hos D har sakrättsligt skydd eller inte beror på hur avtalet ser ut, när förbehållet gjordes samt om leksakerna är identifierbara genom ett nummer eller märkning eller på något annat sätt.
Jag hoppas jag har kunnat vara till lite hjälp!
Med vänliga hälsningar
