Lawline svarar
En läkare kan i vissa fall enligt lagen (1987:269) om kriterier för bestämmande av människans död, se http://lagen.nu/1987:269, avkorta en människas liv. Det kan ske när livsupphållande åtgärder inte tjänar något rimligt syfte. Då kan en läkare avstå från att sätta in behandling. En läkare kan också företa en åtgärd som påskyndar döden när det inte finns något annat sätt att nå ett väsentligt omvårdnadsmål (vanligen smärtlindring).
I annat fall är aktiv dödshjälp förbjudet. Det finns emellertid ingen lag som uttryckligen förbjuder aktiv dödshjälp. Om någon dödar en annan med dennes samtycke eller på dennes begäran kan straffet bli uppsåtligt dödande. Samtycke enligt 23 kap. 7 § brottsbalken, se http://www.lagen.nu/1962:700, medför inte straffrihet. Det går nämligen inte att samtycka till svår kroppsskada. Om man blir dömd blir man troligtvis dömd till dråp enligt 3 kap. 2 § brottsbalken. Beroende på hur delaktig gärningsmannen är kan denne istället bli dömd för medverkan till självmord enligt 23 kap. 4 § tillsammans med 3 kap. 1 § brottsbalken. Det finns emellertid möjlighet att få ett lindrigare straff, pga av samtycket, genom reglerna om påföljd.
Dessa lagar som ovan behandlats är således de som skulle behövas ses över vid en eventuell lagändring. Frågan är dock vilka som ska ha behörigheten att utföra aktiv dödshjälp. Ändrar vi lagen om samtycke så att man kan samtycka till dödshjälp utvidgar vi även begreppet så att vem som helst kan ta livet av någon annan med dennes samtycke. Det krävs därmed, enligt min mening, en speciell lagstifting om aktiv dödshjälp.
