Ensam vårdnad av barn

Question

Hej!

Jag och min sambo har tre barn, ett på 3 år och två på 1,5. Min sambo är en bra man och pappa oftast, men med jämna mellanrum försummar han barnen, anser jag.

Han har vid ett flertal gånger varit full och struntat i att hjälpa mig med barnen när de vaknat och gråtit allihop på natten. Då har han bara legat i sängen och trotsigt sagt att han inte vill ta hand om dem. Ett sådant tillfälle har jag spelat in på mobilen.

Han har flera gånger druckit sig full trots att det varit hans tur att ta hand om barnen på natten. En gång hade han lagt den ena 1-åringen i sängen bredvid sig, men är så full att han inte hör hennes gallskrik när hon ramlar ner i klinkersgolvet, utan sover lugnt när jag kommer inrusande, och hon ligger på det kalla, hårda golvet.

Jag har varit föräldraledig sedan dec 2009 då vår äldsta dotter kom. När hon var 1 år och 8 mån kom tvillingarna så jag har inte jobbat emellan. Jag är hemma tills de börjar förskola till hösten. Min sambo har inte tagit ut en enda pappadag, och jag är den som, fram till för ett par månader sedan, ensam tagit hand om alla barnen nattetid då han sovit på en annan våning. Sedan ett par månader tar han en natt i veckan, jag sex.

Vi har gemensam vårdnad trots att vi inte är gifta. Naiv som jag var, trodde jag inget annat än att vi alltid skulle vara tillsammans. Nu är jag inte lika säker längre, och min fråga är:

Vad är mina chanser att få ensam vårdnad, om saken skulle gå till domstol?

Jag är med barnen dygnet runt och kan inte föreställa mig att vi skulle vara ifrån varandra varannan vecka. Han har dålig rygg och har därför inte kunnat vara ensam med alla barnen i mer än ett par timmar. Inte konstigt kanske att det är mig barnen tyr sig till när de är ledsna, nyvakna, slår sig…

Påverkar det faktum att jag är den som är med barnen dygnet runt? Påverkar deras ålder? Påverkar det faktum att han varit full i närheten av barnen ett flertal gånger? Att han har övergett barnen (även om de inte lider av att bara vara med mig) genom att stanna borta längre än vi kommit överens om, eller helt sonika vända ryggen mot dem och gå, och låta mig ta hand om dem ensam?
Är det jag nämner i mitt mail tillräckligt för att kallas att man försummar omsorgen av barnen?

Min sambo tjänar bra med pengar, och vi har barnflicka som hjälper mig med barnen, så att vi alltid är två att ta hand om två (när storasyster är på förskolan) respektive tre barn. Jag tjänar normalt, och ser en rädsla i att varannan vecka-uppdelningen skulle innebära att han skulle anställa en barnflicka som skulle ta stor del av hans roll med barnen, eftersom han är egen och jobbar mycket. Jag oroar mig också för att det inte skulle vara bra för barnen som är vana att vara med mig, att vara ifrån mig varannan vecka.

Jag tjänar som sagt mindre, men har mina föräldrar som hjälper till hur mycket som helst med barnen och som skulle kunna hjälpa mig ekonomiskt för att jag skulle slippa jobba heltid för barnens skull.

Ledsen för att det blev ett långt mail, men otroligt tacksam för svar! 

Answer 1

Hej och tack för din fråga.

Vårdnad av barn regleras i föräldrabalkens sjätte kapitel. Enligt § 2a ska barnets bästa vara avgörande för alla beslut om vårdnad, boende och umgänge. Vid bedömningen av barnets bästa ser man till risken att barnet far illa samt barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna. Hänsyn ska även tas till barnets vilja. § 2 a innebär också att en förälders behov av att vara med barnet inte kan gå före barnets bästa. Att kriterierna är relativt vida beror på att man önskat få en flexibilitet i bedömningarna, för att kunna individualisera varje fall så gott som det går.

Du undrar om du kan ensam vårdnad för dina barn, samt vad som påverkar bedömningen. Det faktum att du är med barnen dygnet runt kan påverka bedömningen på så sätt att domstolen noterar att du har haft huvudansvaret för dem, men i linje med barnets behov av en nära och god kontakt till båda föräldrarna så kommer den här faktorn inte att kunna ge dig ensam vårdnad. Den skillnaden jag tror att det kan göra är att du skulle kunna tilldelas den huvudsakliga vårdnaden om barnen. 

Barnets vilja bedöms med hänsyn till barnets mognad och ålder. Dina barn som är 3 och 1,5 år kan inte anses vara såpass mogna att man kommer tillmäta deras vilja någon större betydelse, då man anser att de minsta barnen inte kan ha någon uttalad uppfattning över huvud taget. 

Om domstolen anser att det finns risk för att barnen far illa ska detta tillmätas stor betydelse. Det faktum att din sambo varit full flera gånger och att barnen hamnar i mindre säkra situationer som när din dotter föll ner på ett klinkersgolv kan bidra till att domstolen anser att barnen far illa. Jag är dock inte säker på hur stor betydelse detta tillmäts, då det blir en bedömning av hur ofta det sker samt hur allvarlig faran varit. Det faktum att din sambo stannar borta längre än vad ni kommit överens om och att han lämpar över sitt ansvar på dig påverkar förstås bilden av honom som förälder.

Skulle båda föräldrarna yrka på ensam vårdnad kan domstolen enligt § 5 inte besluta om gemensam vårdnad. Om du vill yrka på ensam vårdnad ska du i vart fall inte försöka hindra din sambo till att träffa sina barn under tiden tvisten pågår. Eftersom barnets goda relation med bägge föräldrarna tillmäts betydande kraft vid en vårdnadstvist är det en nackdel för en förälder att kräva ensam vårdnad och samtidigt hindra den andre föräldern från att träffa sina barn, då detta förhindrar möjligheten till en nära och god kontakt med båda föräldrarna. Det kan i extrema fall få domstolen att besluta om ensam vårdnad för den andra parten, om denne yrkat på det. 

Föräldrabalkens sjätte kapitel hittar du https://lagen.nu/1949:381#K6

Lycka till!