Rätt till tid med dottern

Question

Hej.

Jag hör av mig till er för att jag behöver råd och hjälp med vårdnad och umgänge till min dotter. Jag valde att flytta från min sambo den första januari i år. Vi har en dotter på fyra år. Jag lever nu tillsammans med två andra personer och deras fyra barn i en villa. Det är en stor villa där det finns plats för alla, även mig och min dotter.
Jag vill ha lika mycket tid med min dotter som mamman till barnet. Vilket jag i nuläget inte har p.g.a. att mamman vägrar ge mig det. Vi har varit på samtal med sociala flera gånger. Jag har kommit med olika förslag på lösningar. Det jag vill komma till är att vi har 50% var med växelvis boende varannan vecka. Det behöver inte ske från dag ett, men jag vill hitta en lämplig väg dit. En mjuk övergång.
Mamman tycket att mitt boende är olämpligt och jag får bara ha dottern dagtid någon enstaka dag i veckan. Att hon skulle sova hos mig i mitt hem är otänkbart. Det hon tycker är olämpligt är att hon anser det inte normalt att bo tre vuxna i ett hushåll och att det var mitt val att flytta. Något mer argument har hon inte. Jag anser att hennes argument mer handlar om hennes sårade känslor än det bästa för dottern.
Enligt mig är allt ordnat. Det finns ett eget rum till min dotter. Hon känner familjen sen tidigare. Vi har alla tre jobb och ingen har någon form av anmärkning på sig. Jag bor endast någon kilometer från mamman, så det blir inget problem med dagis och kompisar, släktingar eller annat.

Under dessa tre månader som gått har mamman mer eller mindre undanhållit dottern från mig. Mamman har haft dottern till 95% och jag får endast ”låna” henne eller ”sitta barnvakt” när det passar henne. Frågar jag om jag får ha henne någon dag så sätter hon oftast stopp för det. För att hon tycker jag kommer med för kort varsel även om jag är ute flera dagar i förväg. Eller att hon redan planerat något för den dagen. Eller så kan det räcka med att hon faktiskt är ledig den dagen och vill inte lämna ifrån sig henne då.
Det faktum att mamman vägrar dottern att sova hos mig ställer också till mycket problem. Det blir svårt att få in en normal rutin med frukost, nattning, hämta och lämna på dagis, träffa släktingar på min sida m.m. Jag har heller ingen möjlighet att hitta på något som tar längre tid än 10 timmar, t.ex. att åka iväg med familjen på sportlov ett par dagar för att åka skidor och skoter. Det spelar ingen roll vad jag säger eller gör så vägrar hon i sten att lämna ifrån sig dottern till mig, hennes pappa.
Jag vill att dottern ska träffa oss båda lika mycket. Eftersom mamman inte tillgodoser umgänget undrar jag om jag borde yrka på ensam vårdnad. Mitt mål är som sagt 50% var med dottern och jag skulle vara noga med att tillgodose det.

Nu ber jag er om råd och hjälp. Vad ska jag göra? Har mamman rätt att göra som hon gör? Håller hennes argument om att jag inte har ett acceptabelt boende? Borde jag ansöka om reglerat umgänge eller t.o.m. ensam vårdnad?

Tacksam för svar.

Answer 1

Hej och tack för din fråga. 

Vårdnad av barn regleras i föräldrabalkens sjätte kapitel. Det som det läggs absolut störst vikt vid i en vårdnadstvist är barnets bästa, enligt § 2a. Det som beaktas är bland annat barnets behov av goda relationer, risken för att barnet far illa, perspektivet från barnets sida samt en prioritering av barnets behov. 

Du skriver i ditt brev att mamman vägrar låta dig umgås med din dotter i de flesta fall. Definitionen på barnets behov av goda relationer är att barnet får en god kontakt med såväl sin mamma som sin pappa. Det förekommer i rättspraxis att domstolen anförtror vårdnaden till den föräldern som kan tillgodose den goda kontakten. Din ex-sambos uppförande skulle kunna resultera i att du tilldelas vårdnaden för din dotter, ifall du skulle ta ärendet till domstol. Att du tagit initiativ till samtal och kommit med lösningsförslag kommer ses som positivt när det gäller bibehållandet av goda relationer mellan föräldrarna.

Tillsammans med barnets behov av goda relationer ska även barnets behov beaktas. Här tar man hänsyn till vad barnet behöver - alltså inte den ena förälderns behov av att få ha barnet. Man ser också till barnets perspektiv, för att ta reda på hur barnet uppfattar situationen och eventuella förändringar. Barnets behov tillmäts i det här fallet större styrka, samtidigt som barnets egna vilja fyller en större funktion när barnet är äldre (man brukar tala om 12-årsåldern). Denna aspekt bör därför inte spela en större roll i ditt fall. 

Med risk för att barn far illa menas att barnet utsätts för misshandel eller sexuella förgripelser. En förälder som är missbrukare kan också vara ett en fingervisning på att barnet kan fara illa. Ett boende med tre vuxna är i sig inget tecken på ett missförhållande.

Jag skulle råda dig att ta kontakt med ett juridiskt ombud för att gå vidare med det här. Du har möjlighet att få ensam vårdnad av din dotter eftersom domstolen endast kan tilldöma er gemensam vårdnad om någon av er yrkar på det enligt kapitel 6 § 5. Det är alltså upp till dig vad du vill yrka på. Kom dock ihåg att ett yrkande på ensam vårdnad kan indikera en brist i viljan att bibehålla goda relationer mellan föräldrarna.

Föräldrabalkens sjätte kapitel hittar du https://lagen.nu/1949:381#K6

Lycka till!