FrågaFAMILJERÄTTBarnrätt25/01/2013

Barnets bästa vid mål om vårdnad

Fråga angående vårdnad och boende utifrån barnets perspektiv? Föräldrarna har gemensam vårdnad. Barnet bor på heltid hos mamman men börjar utifrån mammans önskemål att umgås med pappan då barnet är 3 år. Umgänget pågår under ett års tid, till att börja med 3 timmar varannan helg för att så småningom utökas något. Första gången barnet övernattar hos pappan utsätts barnet för sexuella övergrepp, vilket styrks av läkare. Pappan anklagas -och frias, då rätten inte kan bevisa att just han förgripit sig på barnet. Pappan har vid flera tidigare tillfällen stått misstänkt för övergrepp på andra barn men friats från brott då hans ord stått mot barnens. Efter övergreppet på barnet vägrar mamman att lämna barnet till pappan trots att de har gemensam vårdnad. Barnet är idag 7 år gammal och har inte träffat sin pappa sedan övergreppet skedde. Båda parter har nu ansökt om enskild vårdnad och familjerätten rekommenderar att pappan får enskild vårdnad på grund av mammans umgängessabotage., trots att de slår fast att barnet idag har det bra, att hans mamma är en stor del av hans grundtrygghet och att barnet inte tycks sakna sin pappa. Hur kan detta vara att utgå från barnets bästa? Hur motiveras detta av lagen?

Lawline svarar

Hej, och tack för din fråga. 

Bestämmelsen om ”barnets bästa” har införts i ett antal svenska lagar som ett led i implementeringen av FN:s barnkonvention. Din fråga kan hänföras till lagrummet 6 kap 2a § Föräldrabalk (FB). I förarbeten har föreslagits att begreppet ”barnets bästa” ska tolkas med utgångspunkt i dels ett objektivt perspektiv (det man vet om barn genom erfarenhet och forskning), dels ett subjektivt perspektiv (barnets berättelser och synpunkter inkluderas i bedömningen.) Barnperspektivets utgångspunkt är respekt för barnets fulla människovärde och integritet. 

Aspekter som särskilt ska beaktas vid bedömningen av vad som är bäst för barnet är: risken för att barnet far illa, föräldrarnas lämplighet, föräldrarnas överenskommelser, barnets vilja samt barnets umgänge och kontakt med den föräldern som barnet inte bor hos. (6 kap 2a§ FB) Även barnets behov av stabilitet är av stor vikt. (6 kap 1§ FB) 

När domstolen ska beakta ”barnets bästa” betyder det att en helhetsbedömning av barnets situation ska göras utifrån samtliga omständigheter som rör det individuella barnets väl och ve. Den bästa möjliga lösningen för barnet ska eftersträvas i varje enskilt fall. ”Barnets bästa” används dock inte alltid som ett öppet koncept i rättspraxis. Många domstolar arbetar i praktiken med presumtioner om vad som är bra för ett barn på ett generellt plan. Huvudpresumtionen vid tolkning av vad som är bäst för barnet i samband med vårdnad är gemensam vårdnad och att barnets behov av en nära relation med båda sina föräldrar främjas. Detta kan i praktiken innebära att den förälder som bäst kan tillgodose barnets behov av kontakt med den andre föräldern ska prioriteras vid vårdnadstvist. (Om risk inte föreligger). Den förälder som exempelvis saboterat barnets umgänge med den andra föräldern har i flera fall förlorat vårdnaden om barnet t.ex. NJA 1989 s. 335, RH 1999:74 och RH 1999:100. 

Om uppgifter om våld förs fram i ett mål om vårdnad måste uppgifterna alltid prövas. I samband med att lagen ändrades 2006 betonas att en riskbedömning alltid ska göras, där särskilt avseende läggs vid risken för att barnet far illa. Omständigheter som kan ha betydelse vid en sådan bedömning är bl.a. tidigare övergrepp, allmän attityd till våld, missbruksproblematik och psykisk sjukdom. Om övergrepp skett systematiskt, varit allvarliga, gränsöverskridande eller riktats mot flera personer, finns det ofta skäl att utgå från att barnet skulle fara illa med den föräldern som vårdnadshavare. Ensam vårdnad hos den andra föräldern är naturligtvis bättre för barnet i sådana situationer. 

Frågor om våld och andra övergrepp inom familjen kan vara svår utredda eftersom det inte är ovanligt att föräldrarna har olika minnesbilder olika situationer. Barnets egen berättelse kan ofta gå isär och inte verka lika trovärdig som en vuxens. Det är alltså inte klargjort vilken utredning som krävs för att belägga att övergrepp eller risk för övergrepp föreligger om den andra parten bestrider att så är fallet. Beviskraven i ett vårdnadsmål är dock lägre än i brottmål (där det måste vara ställt ”utom rimligt tvivel” att något skett). Uppgifter om övergrepp ska beaktas i ett vårdnadsmål även om t.ex. en förundersökning hos polisen lagts ner. Det finns alltså inget krav på en tidigare fällande brottsmålsdom för att risken för våld ska anses föreligga. 

Angående det processuella förfarandet i domstolen kan nämnas att mål om vårdnad är så kallade indispositiva. Detta medför bland annat att det är domstolens uppgift att se till att målet blir ordentligt utrett (6 kap 19§ st. 1 FB). Innan rätten avgör ett mål om vårdnad ska socialnämnden ges tillfälle att lämna upplysningar. Om socialnämnden skulle ha information som kan vara av betydelse för frågans utredning är nämnden skyldig att lämna informationen till rätten (6 kap 19§ st.2 FB). Om rätten ser det behövligt kan den låta socialnämnden (e.dyl.) göra en vårdnadsutredning. Denna utredning ska klargöra barnets inställning och redovisas för domstolen med förslag på beslut. Särskilt ska redovisas: barnets känslomässiga anknytning och relation till respektive förälder, barnets möjligheter att få sina rättigheter och behov tillgodosedda, om barnet riskerar att fara illa, om någon förälder gjort sig skyldig till våld eller övergrepp mot barnet eller den andra föräldern, föräldrarnas förmåga att hålla barnet utanför sina konflikter, föräldrarnas förmåga att skilja på egna behov och barnets behov samt att prioritera barnets behov framför sina egna.    

En annan viktig aspekt när ”barnets bästa” utreds vid vårdnadstvist är ”barnets vilja” med beaktande av barnets ålder och mognad (6 kap 2a§ st. 3 FB). Att detta hänsynstagande framgår direkt av lagtexten markerar att barnets vilja är en särskilt betydelsefull omständighet i målet. Även små barns vilja ska ges betydelse vid en vårdnadstvist. Barnets vilja är dock en svårtolkad grund för bedömningen då barn inte alltid själva vet vad som är bäst för dem. Barnet kan också anses ha blivit påverkad av någon förälder genom påtryckningar. Hur en vårdnadstvist kommer sluta är alltid svårt att säga på förhand då domstolen ska göra en helhetsbedömning av barnets situation där ingen omständighet egentligen kan sägas viktigare än någon annan. 

Sammanfattningsvis kan sägas att presumtionen att barnets bästa är förenligt med kontakt med båda föräldrarna är stark. Detta kan medföra att en förälder som exempelvis vägrar låta barnet träffa den andre föräldern kan anses olämplig som ensam vårdnadshavare. Presumtionen att barnet ska ha god kontakt med båda föräldrarna bryts om det föreligger risk för att barnet skulle fara illa hos den ena. För att utreda detta görs en riskbedömning. Att barn far illa är aldrig acceptabelt.

Om du själv vill se lagrummen som nämnts titta (https://lagen.nu/1949:381)

Hoppas jag kunde bringa klarhet angående hur en domstol kan resonera vid bedömning i vad som är ”barnets bästa.”

MVH/ Veronica Eriksson  

Veronica ErikssonRådgivare
Public question details image

Boka tid med jurist

Behöver du hjälp med ärenden relaterade till Familjerätt och Barnrätt? Våra duktiga jurister kan hjälpa dig!

Fyll i formuläret så svarar en av våra jurister dig inom 24 timmar. Juristen kommer att kontakta dig och ge dig ett tidsestimat och ett prisförslag för att hjälpa dig med att lösa ditt ärende

0 / 1000