Lawline svarar
Hej!
Efter den information jag fått av dig drar jag slutsatsen att testamentet i denna del inte verkar relgera mer än vad lagen egentligen anger. Enligt Ärvdabalken 3 kap 1 § (https://lagen.nu/1958:637#K3P1S1) ärver efterlevande make allt efter den avlidne. Om den avlidne har bröstarvingar som inte är gemensam med den efterlevande ska dock bröstarvingen få ut sitt arv med engång, om han eller hon inte gör ett avstående tills den efterlevande också avlidit. Det verkar vara precis vad som skett i ditt fall, möjligen med den skillnaden att du endast är berättigad till laglotten (hälften av det ursprungliga arvet), men eftersom du skriver att din "mors del" ska tillfalla dig vid din styvfars bortgång förhåller jag mig nu till att du ska få ut hela din arvslott, och inte endast laglotten.
Att vara efterarvinge innebär att man väntar på sitt arv tills den efterlevande avlider, och då blir delägare i denna persons dödsbo (dödsbodelägare) (https://lagen.nu/1958:637#K3P9S1). Dödsbodelägare ska gemensam ta hand om egendomen tills arvsskifte skett, och göra bouppteckningen. Du ska alltså kallas till bouppteckningsförfarandet. Som dödsbodelägare tillkommer också en del anäda röttigheter, som att föra dödsboets talan och en kollektiv rätt som delgivningsmottagare, men att gå in på allt som medföljer dödsbodelägandet skulle vara att gå för djupt på ämnet i detta fall.
Efterarvinge = Delägare i den senast avlidna makens dödsbo.
Eftersom din styvfar nu har fri förfoganerätt över egendomen får han göra nästan vad han vill med pengarna. Han har all rätt att konsumera upp pengarna för egen del. På detta sätt skulle han väl kunna "tömma boet". Om han däremot minskar sina tillgångar genom att skänka bort avseevärda summor eller begå andra likvärdiga handlingar (som att sälja dyrbar egendom till ett stort underpris) har du ett visst skydd. I detta fall ska värdet av vad du "förlorat" överföras från hans del, till din del, se 3 kap 3 § Ärvdabalken (https://lagen.nu/1958:637#K3P3S1).
Om boet är helt tomt går det inte att göra en sådan överföring. I det fallet är det möjligt att kräva tillbaka gåvan, eller värdet av den, från den som mottog den. Detta kräver dock att gåvomottagaren "insåg eller bort inse" att gåvan missgynnade dig som efterarvingare. Hade de ingen aning om detta kan det vara svårt för dig att få ut ditt arv.
Om testamentet är falskt skulle det betyda att man ehlt enkelt får hålla sig till de regler som gäller enligt lagen. I det här fallet, med den information jag fått, kan jag inte se att det skulle göra någon större skillnad för er del. Om testamentet gick ut på att han skulle ärva din mor med fri förfoganderätt, och du endast skulle ha rätt till laglotten skulle dock skillnaden bli, ifall testamentet var falskt, att du skulle ha rätt till hela arvslotten, all din mors kvarlåtenskap.
Om testamentet föreskrev saker som du skulle vilja ändra på, och du tror att det kan vara sant att testamentet är falskt, kan du föra en rättslig process om saken i tingsrätten. I sådant fall borde du kontakta en advokat och få rådgivning.
Bevisligen falska rättshandlingar är ogiltiga, och har aldrig kunnat ligga till grund för t.ex. en fördelning av egendom. I domstol kan du då kräva att rättsläget ska "återställas".
Det finns också ogiltighetsgrunder i Ärvdabalken, i kapitel 13 (https://lagen.nu/1958:637#K13P1S1). Ingen av dessa gäller dock ren förfalskning av ett testamente. Ifall testamentet är ogiltigt på någon av de grunderna förutsätts att man väcker klandertalan inom 6 månader efter att man erhöll delgivning av testamentet, och den tiden har ju löpt ut.
Det finns också en brottslig aspekt av att förfalska ett testamente.
Med tanke på den lilla faktan jag har kring det skulle det bara av för långt att gå in på en sådan diskussion. Du är mycket välkommen att ställa en ytterligare fråga med mer fakta kring dessa omständigheter!
Hoppas du fått ett fullgott svar i övrigt!
Marina RönnquistRådgivare
