Kontraktsprincipen

Hej, Tack för din fråga. I Sverige gäller löftesprincipen. Principen innebär att anbudsgivaren är bunden av sitt anbud under en viss rimlig tid, acceptfristen, eller tills dess att anbudet avslås. I andra rättssystem, exempelvis det anglo-saxiska rättssystemet, tillämpas kontraktsprincipen. Där blir anbudsgivaren bunden till ett avtal först då motparten har accepterat anbudet såsom du beskriver. Rättsliga följder av kontraktsprincipen är att anbudsgivaren kan, under förutsättning att motparten inte accepterat anbudet, återta sitt anbud. På senare år har kontraktsprincipen fått ökat betydelse i internationella sammanhang då den internationella köplagen, CISG (UN Convention on Contracts for the International Sale of Goods), utgår från denna. Enligt huvudregeln ingås avtal formfritt (principen om avtalsfrihet). Undantag finns för formalavtal som måste ingås på visst sätt, ex skriftligt, för att vara giltiga. Exempel på sådana avtal är upprättande av testamente eller köp av fast egendom. Ett annat undantag från huvudprincipen är så kallade realavtal vilka ingås först då prestationerna fullgörs, såsom att betalningsskyldighet för parkering uppkommer först vid parkering. Eftersom det inte ställs några krav på skriftlighet på avtal generellt, utom de ovan nämnda, skulle det enligt kontraktsprincipen räcka med att parterna varit överens. Det kan dock av praktiska skäl i vissa sammanhang, speciellt vid större transaktioner, vara underförstått att avtal först är bindande när parterna tecknat ett skriftligt avtal.