Lawline svarar
Hej!
I frågor om vårdnad, boende och umgänge så är 6 kap i Föräldrabalken tillämpligt https://lagen.nu/1949:381. Enligt svensk rätt så ska barnets bästa alltid vara avgörande och vid bedömningen om vad som är bäst för barnet så ska domstolen fästa särskild vikt vid risken att barnet eller någon i familjen utsätts för övergrepp, att barnet olovligen förs bort eller annars far illa. Man ska också fästa vikt vid barnets behov av nära och god kontakt med båda föräldrarna och hänsyn ska även tas till barnets vilja se 2a§.
Vårdnaden
Om en förälder som har ensam vårdnad av ett barn dör så ska rätten i första hand anförtro vårdnaden av barnet till den efterlevande föräldern, alltså din dotters far. Detta gäller dock under förutsättning att föräldern kan anses vara lämplig med utgångspunkt i barnets bästa. Om föräldern inte anses lämplig så ska en eller två särskilt förordnade vårdnadshavare utses, se 9§ 2st. När man bedömer om den efterlevande föräldern ska få vårdnaden så ska man enligt propositionen till föräldrabalken ta hänsyn till barnets relation till föräldern och dess relation till någon annan vuxen, jag citerar:
”Om en förälder som ensam har vårdnaden om ett barn inte är lämplig som vårdnadshavare på det sätt som sägs i första stycket, ligger det närmast till hands att vårdnaden flyttas över till den andra föräldern. Har denna förälder inte visat något intresse för sitt barn kan det dock för barnet vara en lämpligare lösning att vårdnaden anförtros åt en eller två särskilt förordnade förmyndare. Detsamma gäller om barnet och den andra föräldern endast har haft en sporadisk kontakt med varandra och barnet har funnit en trygghet och gemenskap hos någon annan som är beredd att ta på sig ansvaret som vårdnadshavare. Det kan då vara lämpligare att denne anförtros vårdnaden.” Prop 1981/82:168 s 69, kursiveringar är gjorda av mig.
Citatet beskriver egentligen fallet när en vårdnadshavare är olämplig och inte när vårdnadshavaren dör men det anses ändå vägledande i bedömningen se s.71 i samma proposition. Domstolar har också i praxis varit ovilliga att göra stora ingripanden i barns liv och betonar att kontinuitet är viktigt se t.ex. NJA 1986 s.338.
Med utgångspunkt i hur du beskriver situationen så tror jag att domstolen skulle förordna din sambo som vårdnadshavare för din dotter istället för att föra över den till hennes far. Men då bedömningen alltid ska ske med utgångspunkt i vad som är bäst för barnet i det enskilda fallet så är det väldigt svårt att ge ett säkert besked. Allt hänger egentligen på hur domstolen bedömer situationen.
Det jag tycker att du ska göra i den mån du anser att ditt barn skulle ha det bättre om din sambo blir hennes vårdnadshavare är att du skriver detta i ditt testamente. I 10a§ finns det en regel som säger att domstolen ska ta hänsyn till döda föräldrars önskemål när de utser en vårdnadshavare. Regeln tar visserligen sikte på situationen när båda föräldrarna avlidit men domstolen kan eventuellt ändå ta med din åsikt i bedömningen när de beslutar om vårdnaden.
Arvet
Om jag har tolkat din fråga rätt så undrar du vad som händer med din dotters arv efter dig och om flickans far kommer att vara hennes förmyndare. Om din dotter är ditt enda barn så kommer hon att ärva hela din kvarlåtenskap enligt Ärvdabalken 2 kap 1§ och så länge hon är minderårig så kommer dessa tillgångar att förvaltas av hennes förmyndare enligt Föräldrabalken 9 kap 1§. Om du som du säger har ensam vårdnad om dottern så är du också ensam förmyndare enligt 10 kap 2§. Den som är vårdnadshavare för ett barn är i princip alltid också dess förmyndare. Om rätten bedömer att flickans far ska få vårdnaden av henne (se ovan) så kommer han också att bli hennes förmyndare, samma sak gäller om din sambo skulle bli utsedd till vårdnadshavare se 10 kap 2 och 3§§.
Det går att hantera risken att din dotters far får förvalta hennes arv efter dig genom testamente. Jag rekommenderar därför att du anlitar ett juridisk expertis som hjälper dig att upprätta ett testamente.
Umgänge
Då jag inte vet hur processen gick till när du fick ensam vårdnad så kan jag tyvärr inte svara på om hennes far har umgängesrätt. Det jag kan svara på är att det inte finns någon generell umgängesrätt för föräldrar. Umgänge regleras i 6 kap Föräldrabalken och precis som när det gäller vårdnadstvister så är det barnets bästa som är avgörande. Enligt 15§ så har barnet rätt till umgänge med den förälder som han eller hon inte bor tillsammans med, det är alltså ingen rättighet för föräldern. Enligt samma paragraf så har du som vårdnadshavare också ett ansvar tillsammans med den andra föräldern att tillgodose ditt barns rätt till umgänge med föräldern den inte bor med, självklart med utgångspunkt i barnets bästa.
Det finns två fall som det är möjligt att tvinga till sig umgänge. Det är dels om en domstol har beslutat att en förälder ska ha en viss umgängesrätt med ett barn och dels om föräldrarna skriftligen har kommit överrens om umgänge och socialnämnden har godkänt överenskommelsen 15a§. Som jag tolkar din beskrivning av situationen så finns det varken en dom eller en överenskommelse vilket innebär att det inte finns någon särskild form för umgänget utan det är upp till er två att reglera.
Det finns inget som säger att du som vårdnadsförälder skyldig att köra ditt barn till umgängesföräldern. Du ska däremot enligt 15b§ ta del i resekostnaderna, huvudansvaret ska dock ligga på honom.
Jag kan inte råda dig i hur du bör agera vad gäller ditt barns umgänge med fadern, lagstiftningens utgångspunkt är att föräldrarna i första hand själva ska komma överrens och att det är bra för barnet att ha kontakt med båda föräldrarna. Det du berättar om att han har mordhotat dig och hotat att kidnappa barnet är dock allvarligt och jag tycker att du bör anmäla hoten till polisen och kanske även be en åklagare att utfärda ett besöksförbud, du kan läsa mer här http://lawline.se/answers/12068. Du bör också fundera på att få frågan om umgänget avgjord av domstol om du känner att det inte finns någon möjlighet att komma överrens med fadern.
Med vänliga hälsningar
