Förskott på arv

Question

Hej! Min mormor som är änka vill sälja sin sommarstuga som är värderad till 150 000:- till mig och min syster för 40 000:-. Nu hävdar kusinerna att det är förskott på arv.
Är detta riktigt?

Answer 1

Hej,

När en arvlåtare (i det här fallet Din mormor) under sin livstid ger en gåva till en bröstarvinge utgår lagen från att gåvan ska betraktas som förskott på arv. Detta regleras i 6 kap 1 § ärvdabalken (ÄB), där man kan läsa att sådan gåva ska avräknas som förskott på arv ”…om inte annat har föreskrivits eller med hänsyn till omständigheterna måste antas ha varit avsett.”.

Denna regel har en speciell tillämpning när det är fråga om en gåva till barnbarn. Gåvor till barnbarn omfattas av regeln, och räknas alltså som förskott på arv, om barnbarnets förälder (arvlåtarens barn) inte är i livet vid tiden för gåvan. Skulle alltså Din mor vara i livet vid tiden för försäljningen så kommer den inte att ses som förskott på arv.

Det står i regeln i 6:1 ÄB att det är ”gåva” som ska presumeras vara förskott på arv. Även om det i Ert fall inte handlar om en ren gåva, eftersom viss ersättning (40 000 kr) ges i utbyte, så handlar det (om jag förstår Dig rätt) om en försäljning till underpris. Sådan försäljning har i rättspraxis jämställts med gåva och kan alltså omfattas av regeln. Det skulle i så fall vara övervärdet (110 000 kr) som utgör förskott på arv, och som kan komma att avräknas.

Slutligen ska understrykas att regeln i 6:1 ÄB är en presumtion, och inte gäller om annat föreskrivits eller m.h.t. omständigheterna måste antas ha varit avsett. Om Din mormor inte vill att försäljningen ska komma att ses som förskott på arv kan en föreskrift därom tas in i t.ex. ett gåvobrev eller testamente. Alternativt kan det framgå av omständigheterna att försäljningen inte var avsedd att utgöra förskott på arv. Då behövs ingen särskild föreskrift. Presumtionen kan kullkastas av föreskrift eller omständigheter som inträffar även efter att försäljningen ägt rum. Notera dock att bevisbördan när det gäller avsikten ligger på den part som påstår att ”gåvan” inte var avsedd som förskott på arv.

Hoppas att denna information har varit till hjälp!

Vänliga hälsningar,