Umgängesvägran

Question

Jag blev lämnad av min man för 7 månader då han träffat en ny kvinna. Tyvärr lämnade han också då våra 2 gemensamma barn 10 och 5 år som vi har gemensam vårdnad om. Han har inte dykt upp på bokade samarbetssamtal.Han har motvilligt träffat dem vid 5 tillfällen totalt och lämnat hem timmar tidigare/hämtat senare alt annan dag men struntar för det mesta i att dyka upp överhuvudtaget.Vi skrev ett schema om att han skulle ha barnen varannan lördag dagtid,båda skrev under detta men han har inte följt detta en endaste gång. Han har bytt telefon nr och,svarar inte på mail,brev eller sms. Detta gör det mkt svårt att ha en gemensam vårdnad.

Har varit i kontakt med familjerätten i min kommun som enbart säger att det inte går att tvinga någon att ta ansvar för sina barn eller träffa dem men jag tänker ur barnens synvinkel-har de inte rätt till sin pappa,de vill ju träffa honom trots att han inte visar intresse men blir naturligtvis mkt besvikna när han inte kommer som han sagt.

Kan inte jag ställa några krav på umgänget? Som det varit de få gånger de väl träffats har jag "jour" och kan inte planera in något eller förbereda barnen.
Vad jag förstår kan han närsomhelst under deras uppväxt komma och säga att nu vill han träffa dem och har rätt till det,men barnen /eller jag) kan alltså inte kräva något av honom?
Det känns inte som en lag för barnens bästa..

Answer 1

Hej! Tack för din fråga.

Enligt 6 kap. 15 § Föräldrabalken ska barn ha rätt till umgänge med en förälder som det inte bor tillsammans med. Utgångspunkten för reglerna om umgänge är att det är viktigt att barnet har kontakt med båda föräldrarna, även om dessa inte bor tillsammans. Det innebär dock inte att det alltid är bäst för barnet att umgås med den förälder som det inte bor tillsammans med.

Som du nämnt har barnens fader inte dykt upp på bokade samarbetsavtal, struntat i att hämta barnen, inte följt ert umgängesschema och även skurit av alla möjligheter till kontakt. Detta beteende kallas för umgängesvägran enligt familjerätten. Umgängesvägran innebär alltså att det är umgängesföräldern själv som hindrar eller begränsar barnets möjligheter att träffa honom eller henne och det trots att barnet kanske vill träffa sin förälder.

Enligt förarbetena till Föräldrabalken (SOU 2005:43) så anges det att om barnet på detta sätt utestängs från umgänge med föräldern kan det vara till stor nackdel för barnet. Förarbetet nämner att det är svårt att komma till rätta med denna sorts beteende. För barnets skull är det varken lämpligt eller möjligt att tvinga en förälder, som inte är intresserad av sitt barn, att ta sitt ansvar i de situationer vi nu talar om. I de fall ett umgänge har bestämts, men umgängesföräldern upprepade gånger väljer att inte komma till bestämda umgängestillfällen, bör i stället övervägas om umgänget bör begränsas eller upphöra helt för att barnet inte gång på gång skall behöva känna sig sviket.

Precis som din kommun säger går det inte att tvinga någon att träffa sina barn, även om detta skulle vara för barnens bästa. Såklart kan du ställa vissa krav på umgänget med barnens pappa i egenskap av vårdnadshavare men som jag tidigare anfört kan du dessvärre inte tvinga honom till att träffa barnen x antal gånger i månaden eller begära att han ska komma de gångar som avtalas för att hämta barnen.

Barnens pappa rätt till att framställa önskemål om att få träffa barnen under deras uppväxt men sedan är det en senare bedömning att göra om det är för barnens bästa att umgås med deras fader. Föräldrabalken bygger på frivillighet och barnets bästa, vilket inte alltid är förenligt med varandra dessvärre.

Med vänliga hälsningar,