FrågaSTRAFFRÄTTÖvriga brott13/03/2012

Fråga om urkundsförfalskning

Hej! Min kompis gör ett ID-kort på sin dator. Hon säger att hon inte ska använda det och bara låta det ligga hemma. Hon tänker skicka iväg det för att få det printat på ett kort. Är det olagligt om man skickar iväg det för printning samt att man inte använder kortet och bara låter det ligga hemma? Uppgifterna på kortet stämmer inte överens med en person i verkliga livet, det är inte ens hon på bilden på kortet. Hälsningar En orolig tjej!

Lawline svarar

Hej! ID-kort så som exempelvis körkort och pass är att betrakta som s.k. bevismärken (i lagens mening är de en form av urkunder) då de genom sin själva utstyrsel tjänar som bevis och härigenom utsäger något om ett förhållande som ligger utanför märkena ifråga (Brottsbalken [BrB] 14:1 2st.). För det fall att det skapade ID-kortet är en avbildning av ett äkta sådant märke och samtidigt ger sken utav att vara en originalhandling är det fråga om en uppsåtlig framställning av falsk urkund, varpå hon kan ha gjort sig skyldig till urkundsförfalskning. Detta straffbud förutsätter emellertid vidare att förfalskningen innebär "fara i bevishänseende" (BrB 14:1, 1:2). ID-kortet måste härvid ha en trovärdig yttre beskaffenhet, d.v.s. att den vid användning kan riskera att förväxlas med en äkta ID-handling och dess användning måste också med någon sannolikhet medföra skada eller olägenhet, härvid räcker allvarliga svårigheter i ett bevisningsförfarande. På basis av uppgifterna som lämnas i din fråga kan jag inte göra någon utförligare bedömning avseende dessa faktorer. För att "fara i bevishänseende" ska föreligga förutsätts emellertid också att det föreligger en risk för att det förfalskade ska komma till användning. Härvid är det tillräckligt med redan risken för användning, så länge den är såpass stark att den ur ett objektivt perspektiv är att räkna med. Det krävs sålunda inte att hon praktiskt begagnar sig av ID-kortet. Enligt Straffrättskommittén föreligger inte heller "fara i bevishänseende" om det förfalskade saknar all betydelse för bevisning, d.v.s. om handlingen endast avser att vara ett skämt, att endast användas vid festligare sammankomster eller dylikt. Så är fallet även om det skulle röra sig om påtagligare bevismedel så som personbevis eller falska pass (Brottsbalken II En kommentar s. 14:42-14:43 av Leijonhufvud m.fl., Studentutgåva 6, Norstedts Juridik). Huruvida det vid tillverkningen förelåg någon risk för användning i ett sammanhang som inte gör att det mister sin betydelse för bevisning är en bevisfråga, men skulle så gå att styrka är brottet fullbordat redan i och med själva framställningen. Skulle hon i ett senare skede göra bruk av ID-handlingen kan hon komma att dömas för brukande av falsk urkund (BrB 14:9). Det vanliga är dock att förfalskaren döms härför endast om denne inte kan dömas för förfalskningsbrottet i sig (Leijonhufvud s. 14:90). Även om din väninna skulle kunna undgå ansvar för urkundsförfalskning då det tycks som om hon inte har för avsikt att göra bruk av ID-handlingen ifråga, vore det ändå tillrådligt att avbryta färdigställandet om hon inte ser någon användning i den. http://www.notisum.se/rnp/sls/lag/19620700.htm Vänligen
Patrik EmbladRådgivare
Vi använder Cookies
Vi använder cookies för att ge dig bästa möjliga upplevelse på vår webbplats. För att anpassa dina cookie-inställningar, vänligen klicka på “Mer information”