Lawline svarar
Hej!
Avgörande för beslut om vårdnad, boende och umgänge är barnets bästa enligt 6 kap 2a § Föräldrabalken (FB). (https://lagen.nu/1949:381)
Det innebär att det inte finns några andra intressen som kan gå före barnets bästa, t.ex. rättvisa mellan föräldrarna eller en förälders behov av kontakt med barnet. På din beskrivning verkar det ju tyvärr dock som att pappan inte själv har något behov av umgänge med sin dotter. Även om andra hänsyn naturligtvis kan finnas med i övervägandena, är det barnets bästa som till slut ska vara bestämmande.
Bedömningen av barnets bästa görs i varje enskilt fall och det är viktigt att barnet själv får komma till tals. I det här fallet är barnet 16 år, och det gör att domstolen antagligen kommer lägga större vikt vid vad hon själv vill än om det vore ett yngre barn eftersom hänsyn ska tas till barnets ålder och mognad. Vill dottern att mamman ska ha ensam vårdnad så är det stor sannolikhet att så också blir fallet, men det är omöjligt att säga med säkerhet på förhand.
Frågan om ändring i vårdnaden prövas genom att en eller båda föräldrarna väcker talan i domstol (6 kap 5 § FB). Det finns även en möjlighet för föräldrarna att skriftligt avtala om enskild vårdnad. För att avtalet ska gälla krävs att det godkänns av socialnämnden och det får i så fall samma verkan som en dom (6 kap 6 § FB).