Lawline svarar
Hej
Efter en gift persons bortgång görs först och främst en bodelning mellan makarna. Bortsett från enskild egendom delas då det gemensamma bohaget på hälften. Den avlidnes del blir sedan föremål för arvsskiftet.
Bröstarvingar (den avlidnes barn) har alltid rätt att få sin laglott, dvs. hälften av den arvslott de skulle fått om det inte hade funnits ett testamente. Särkullbarn har rätt att utkräva sin laglott genast och måste inte vänta på att efterarvet utfaller efter det att den avlidnes make har gått bort.
Har makarna enskild egendom eller separata konton som utgör enskild egendom så ska dessa inte inkluderas i det gemensamma bohaget. Därmed kan den avlidnes tillgångar (som således blir föremål för arvsskiftet) komma att utgöra en mindre del (ett mindre värde) än den efterlevandes tillgångar, om makarna gjort en sådan uppdelning (exempelvis genom gåva).
Observera dock att gåvor som med hänsyn till formen är att likställa med testamente ska dessa enligt 7:4 Ärvdabalken tas med i beräkningen av laglotten. Detta kan t.ex. vara fallet om en person vet att han/hon snart ska avlida och då ger bort egendom. Så verkar dock inte vara fallet.
Regler om gåvors påverkan på laglotten finns även i 6:1 Ärvdabalken. Enligt denna är huvudreglen att om en gåva ges till en bröstarvinga (dvs. barn) ska denna avräknas vid arvsskiftet om inte annat har angivits vid gåvotillfället. Är det fråga om en gåva till någon annan arvinge (t.ex. make) är dock huvudregeln att gåvan inte ska avräknas vid arvsskiftet om inte annat är föreskrivet.
Makarna är i övrigt fria att förfoga över sina tillgångar som de önskar och endast det som finns kvar vid den avlidnes bortgång blir föremål för arvsskiftet.
se närmre angående Ärvdabalken på https://lagen.nu/1958:637
Vänligen
