Lawline svarar
Hej.
Huvudregeln enligt svensk rätt är att gåvor som arvlåtaren har givit till sina barn under sin livstid skall räknas som förskott på arv. Men sådan gåva ska endast avräknas som förskott på arv om inte annat har föreskrivits eller med hänsyn till omständigheterna måste antas ha varit avsett. Dvs om arvlåtaren har uttryckt sin vilja om att gåvan inte skall vara ett förskott på arv så ska gåvan inte heller avräknas som förskott på arv. Detta enligt 6 kap. 1 § Ärvdabalken (se https://lagen.nu/1958:637)
Det finns inget formkrav för hur viljeförklaringen skall ges utan det kan ske både skriftligt och muntligt. Det spelar heller ingen roll om viljeförklaringen ges i anslutning till att gåvan ges eller vid ett annat tillfälle.
I och med att det inte finns några formkrav för hur viljeförklaringen ska utformas bör det således inte behöva nedtecknas exakt vilket belopp eller vilka aktier som avses. Eftersom 6 kap. 1 § Ärvdabalken även föreskriver att det som "måste antas ha varit avsett" kan komma att styra vad som ska anses vara förskott på arv och vad som inte ska vara det, bör en viljeförklaring som beskriver att samtliga gåvor av visst slag, till viss arvinge, inte ska vara förskott på arv, vara giltig och vägledande. Det är vad arvlåtaren avsett som ska verka vägledande.
Ur bevishänseende underlättar det dock alltid om alla gåvor som inte ska utgöra förskott på arv har nedtecknats samt vilka gåvotagare som avses.
Med Vänliga Hälsningar