Lawline svarar
Hej!
För att kunna läsa rättspraxis krävs det tillstånd från Karnov. Jag har kopierat rättsfall här åt dig, hoppas att det går att läsa.
Med vänliga hälsningar
RÅ 1986 ref 41
Vid beräkning av avdrag för kostnad för resor med egen bil mellan bostad och arbetsplats har i visst fall kravet att vägavståndet skall utgöra den kortast möjliga körsträckan frångåtts. Inkomsttaxering 1979.
33 § anvisningarna punkt 4 kommunalskattelagen (1928:370) (Se RÅ 88 Ref 34)
Stefan L var bosatt i Arlöv och anställd vid Televerkets Radiokontor på Stadiongatan i södra delarna av Malmö. ? I sin självdeklaration yrkade han avdrag för kostnader för resor med egen bil mellan bostaden och arbetsplatsen med 3 561 kr beräknat efter en körsträcka tur och retur om 30 km per dag.
Taxeringsnämnden medgav avdrag med 2 609 kr beräknat efter närmaste färdväg om 22 km tur och retur.
Stefan L överklagade. Han uppgav att han följt uppmaningarna i press och radio att använda Ringvägen i stället för att köra genom centrala Malmö.
Länsrätten i Malmöhus län (1982-06-21) yttrade:
? Det får antas att den av Stefan L använda färdvägen mellan bostaden och arbetsplatsen är lämpligast med hänsyn till trafikförhållanden m.m. och att densamma medför mindre körtid än om färdvägen gått genom centrala Malmö. Med hänsyn härtill och övriga omständigheter finner länsrätten skäligt att medge Stefan L yrkat avdrag för kostnader för resor mellan bostaden och arbetsplatsen. ? Länsrätten bifaller besvären och bestämmer taxeringarna till belopp (här uteslutna).
I besvär yrkade taxeringsintendenten att taxeringsnämndens beslut skulle fastställas och anförde bl.a.:
I kommunalskattelagens begrepp "skälig kostnad" för resor till och från arbetsplatsen ligger att vägavståndet normalt skall beräknas efter den kortaste möjliga körsträckan. Skäl att frångå denna beräkningsgrund kan inte anses föreligga.
Kammarrätten i Göteborg (1983-10-27, Jarnevall, Ahlquist, referent, Johansson) yttrade:
Stefan L har uppgivit att han följt uppmaningen i press och radio att inte köra genom centrala Malmö utan i stället köra Ringvägen som går utanför Malmö. Denna körväg får vidare ? även om någon tidsvinst inte skulle uppstå ? anses utgöra den normala färdvägen för honom. Med hänsyn härtill och till omständigheterna i övrigt finner kammarrätten att skäligt avdrag för kostnader för resor mellan bostad och arbetsplats bör beräknas med utgångspunkt från den färdväg Stefan L sålunda använt. ? Kammarrätten avslår besvären.
Taxeringsintendenten fullföljde sin talan.
Prövningstillstånd meddelades.
Regeringsrätten (1986-02-14, Hilding, Engblom, Voss) yttrade: ? Enligt punkt 4 första stycket av anvisningarna till 33 § kommunalskattelagen har skattskyldig under vissa förutsättningar rätt till avdrag för skälig kostnad för resor till och från arbetsplatsen. De två följande styckena, som fogats till anvisningspunkten genom lagstiftning år 1969, innehåller vissa regler om avdrag vid användande av egen bil för resor till och från arbetsplatsen. I den proposition som låg till grund för 1969 års lagstiftning anförde departementschefen (prop 1969:29 s 30) att som skälig kostnad anses i regel lägsta avgift för tillgängligt allmänt kommunikationsmedel, såsom järnväg, spårväg eller buss. Av detta uttalande får anses följa att avdrag för resor med egen bil normalt skall, med tillämpning av den i anvisningspunktens andra stycke angivna schablonen, beräknas till lägsta belopp, d.v.s. efter kortast möjliga körsträcka. Frågan i målet gäller om sådana omständigheter kan anses föreligga som motiverar att kravet på kortast möjliga körsträcka frångås.
Stefan L har uppgett att han icke räknar med någon tidsvinst om han kör på Ringvägen i stället för att köra genom Malmö. Vid bedömningen skall emellertid hänsyn även tagas till trafikförhållanden m.m. Ur många synpunkter får det anses klart fördelaktigt att trafikanter väljer att färdas på Ringvägen i stället för att passera Malmö. Med hänsyn härtill och då körning på Ringvägen innebär endast en 4 km längre färdsträcka enkel resa än vid färd genom Malmö och medför ett ökat årligt avdragsbelopp om endast ca 950 kr föreligger anledning att frångå kravet på kortast möjliga körsträcka.
Regeringsrätten bifaller inte besvären.
Regeringsråden Berglöf och Werner var skiljaktiga och anförde:
Enligt punkt 4 första stycket av anvisningarna till 33 § kommunalskattelagen har skattskyldig under vissa förutsättningar rätt till avdrag för skälig kostnad för resor till och från arbetsplatsen. De två följande styckena, som fogats till anvisningspunkten genom lagstiftning år 1969, innehåller vissa regler om avdrag vid användande av egen bil för resor till och från arbetsplatsen. I den proposition som låg till grund för 1969 års lagstiftning anförde departementschefen (prop 1969:29 s 30) att som skälig kostnad anses i regel lägsta avgift för tillgängligt allmänt kommunikationsmedel, såsom järnväg, spårväg eller buss. Av detta uttalande får anses följa att avdrag för resor med egen bil normalt skall, med tillämpning av den i anvisningspunktens andra stycke angivna schablonen, beräknas till lägsta belopp, d.v.s. efter kortast möjliga körsträcka. Frågan i målet gäller om sådana omständigheter kan anses föreligga som motiverar att kravet på kortast möjliga körsträcka frångås.
Stefan L har uppgett att han inte räknar med någon tidsvinst om han kör på Ringvägen i stället för att köra genom Malmö. Inte heller i övrigt har det förekommit någon omständighet som bör föranleda att kravet på kortast möjliga färdväg frångås.
På grund av det anförda fastställer vi, med ändring av kammarrättens dom, taxeringsnämndens beskattningsåtgärder.
Föredraget 1986-01-28,
målnummer 5-1984
Litteratur: prop 1969:29, s 30.
