Lawline svarar
Huvudregeln enligt svensk rätt är att gåvor som arvlåtaren har givit till sina, eller något av sina barn, under sin livstid skall räknas som förskott på arv.
Gåvor som arvlåtaren givit sina barn ska endast avräknas som förskott på arv om inte annat har föreskrivits eller med hänsyn till omständigheterna måste antas ha varit avsett. Dvs om arvlåtaren har uttryckt sin vilja om att gåvan inte skall vara ett förskott på arv så ska gåvan inte heller avräknas som förskott på arv. Detta enligt 6 kap. 1 § Ärvdabalken (se https://lagen.nu/1958:637#K6)
Det finns inget formkrav för hur viljeförklaringen skall ges utan det kan ske både skriftligt och muntligt. En handling från arvlåtaren med en nedtecknad förklaring om att viss gåva inte är ett förskott på ett framtida arv utgör en gällande viljeförklaring och utgör ett giltigt bevis på att gåvan inte ska avräknas som förskott på arv. Det spelar heller ingen roll om viljeförklaringen ges i anslutning till att gåvan ges eller vid ett senare tillfälle.
Med Vänliga Hälsningar