Lawline svarar
Hej
Huvudregeln är att gåvor som arvlåtaren har givit till sina barn (bröstarvingar) under sin livstid skall räknas som förskott på arv. Därmed gäller ingen preskriptionstid för sådana gåvor. För att gåvan ska bedömas som förskott på arv ska den ha någon typ av ekonomiskt värde, dvs att det ska vara en gåva som har ökat arvingens behållning (/tillgångar), aktier kan utgöra en sådan gåva. Har gåvan däremot inget värde så ska gåvan inte inverka/påverka arvet.
Om arvlåtaren har givit någon annan arvinge än bröstarvinge, egendom i gåva under sin livstid, skall avräkning mot arv endast ske om det har blivit avtalat eller om det kan anses vara avsett med gåvan.
Sådan gåva som har ekonomiskt värde som arvlåtaren givit sina barn (bröstarvinge) ska endast avräknas som förskott på arv om inte annat har föreskrivits eller med hänsyn till omständigheterna måste antas ha varit avsett. Dvs om arvlåtaren har uttryckt sin vilja om att gåvan inte skall vara ett förskott på arv så ska gåvan inte heller avräknas som förskott på arv. Detta enligt 6 kap. 1 § Ärvdabalken (se https://lagen.nu/1958:637)
Att märka är att det inte finns något formkrav för hur viljeförklaringen skall ges utan det kan ske både skriftligt och muntligt. En handling från arvlåtaren med en nedtecknad förklaring om att viss gåva inte är ett förskott på ett framtida arv utgör en gällande viljeförklaring och utgör ett giltigt bevis på att gåvan inte ska avräknas som förskott på arv. Viljeförklaringen behöver alltså inte framgå just av testamentet eller gåvobrevet, eftersom viljeförklaringen både kan ges i anslutning till att gåvan givits eller vid ett senare tillfälle.
När det däremot gäller preskriptionstid angående rätten till arv i allmänhet kan sägas att huvudregeln är att arvinge eller testamentstagare som vill göra gällande rätt till arv ska göra detta inom 10 år från dödsfallet eller om rätten till arv inträder senare från denna tidpunkt.
Med Vänliga Hälsningar
