Umgängesrätt

Question

Hejsan
Jag heter Stefan och är tvillingfader åt två pojkar på ett år.
Jag ska berätta kortfattat om min situation.
Jag träffar barnen 1 gång i veckan, dom bor ungefär ca 10 mil ifrån mig. 1 Gång i veckan är för lite. Men det är inte det jag är ute efter just nu.
Det jag vill är att barnen kommer hit 2 gånger i månaden och jag 2 gånger i månaden reser dit. När dom kommer hit så skall mamman hänga med. Men när jag tar upp detta i familjerätten så säger dom att dom känner sig otrygga här, men dom har aldrig varit här, plus att dom kommer med mamman och känner mer trygghet om det nu skulle vara otryggt för dom.
Finns det lagar på att dom inte får komma är frågan?
Hur ska jag kunna få min rätt. 2 gånger i månaden är ingenting, jag hade förstått om dom var 3-5 månader gamla. Plus att hon har en sambo som dom har mer kännedom för, och det dödar mig. Jag vill bara att barnen ska känna igen sig i sitt eget hem när dom kommer, tanken med detta är att mamman ska komma och lämna barnen här tillslut i några dagar i månaden, sedan ska jag lämna barnen hos mamman.
Jag är jätte tacksam för svar och råd
MVH
Stefan

Answer 1

Hej och tack för din fråga!

Regler om vårdnad, boende och umgänge finns i 6 kap i föräldrabalken (FB). I 2a § anges att barnets bästa skall vara avgörande vid alla frågor som rör vårdnad, boende och umgänge. Bestämmelsen bygger på FN:s barnkonvention som säger just att barnets bästa skall komma i främsta rummet vid alla beslut som rör barnet. När man skall bestämma vad som är barnets bästa ser man till det enskilda fallet och gör en individuell bedömning. Man tar hänsyn till allt som rör barnets fysiska och psykiska välbefinnande och utveckling och man ser till både kortsiktiga och långsiktiga effekter. Bestämmelsen innebär att inga andra hänsyn tas än till barnets, exempelvis en förälders känsla av orättvisa eller behov av kontakt med barnet. Utgångspunkten är dock att det är är viktigt för ett barn att ha kontakt med båda föräldrarna även om dessa inte bor tillsammans.

I 6 kap. 15 § anges att barnet skall ha rätt till umgänge med den förälder det inte bor tillsammans med. Detta umgänge är i första hand till för barnet, och det är barnets intresse och behov som är avgörande. Det finns ingen plikt för barnet att umgås med föräldern och heller ingen absolut rätt för föräldern att få träffa sitt barn. Vidare anges i 15 § att föräldrarna har ett gemensamt ansvar för att se till att barnets behov av umgänge tillgodoses.

Som du märker görs bedömningen hela tiden utifrån barnen. Jag förstår din frustration och situationen är knepig. Det är svårt för mig att ge dig några konkreta råd, utan det enda jag egentligen kan råda är att så långt det är möjligt samarbeta med mamman till dina barn och socialtjänsten och försök nå en lösning på den vägen.

Hoppas mitt svar har gjort dig lite klokare!