Lawline svarar
Hej.
Huvudregeln enligt svensk rätt är att gåvor som arvlåtaren har givit till sina barn under sin livstid skall räknas som förskott på arv. En sådan gåva kan exempelvis vara att låta en bröstarvinge köpa en fastighet av arvlåtaren till underpris. Men sådan gåva ska endast avräknas som förskott på arv om inte annat har föreskrivits eller med hänsyn till omständigheterna måste antas ha varit avsett. Dvs om arvlåtaren har uttryckt sin vilja om att gåvan inte skall vara ett förskott på arv så ska gåvan inte heller avräknas som förskott på arv. Detta enligt 6 kap. 1 § Ärvdabalken (se https://lagen.nu/1958:637)
Det finns inget formkrav för hur viljeförklaringen skall ges utan det kan ske både skriftligt och muntligt. Innehåller ett testamente efter arvlåtaren en förklaring att viss gåva inte är ett förskott på ett framtida arv så är denna viljeförklaring gällande och utgör ett giltigt bevis på att gåvan inte ska avräknas som förskott på arv.
Det spelar heller ingen roll om viljeförklaringen ges i anslutning till att gåvan ges eller vid ett senare tillfälle. Därmed spelar det ingen roll om en viljeförklaring, om att gåvan inte ska vara ett förskott på arv, nedtecknas av arvlåtaren i ett testamente som är upprättat efter det att gåvan givits och fullbordats. Att viljeförklaringen angående gåvan ges vid ett senare tillfälle gör inte viljeförklaringen mindre giltig.
Dvs. har arvlåtaren i sitt testamente (eller i annan handling) angivit att viss gåva inte ska avräknas som förskott på arv, så ska gåvan inte heller avräknas på bröstarvingens arv.
Med Vänliga Hälsningar