Lawline svarar
Hej!
Om förfalskningsbrott, finner du i 14 kap. Brottsbalken (BrB) (https://lagen.nu/1962:700#K14P1S1).
Urkundsförfalskning finner du i 14 kap. 1 § BrB. En urkund är en handling som har upprättats för att fungera som bevis (avsiktsurkund), eller en handling som egentligen inte har upprättats för att fungera som bevis men innehåller uppgifter som kan få betydelse som bevis (tillfällighetsurkund). T ex upprättas ett skuldebrev för att fungera som bevis om fordran och är en avsiktsurkund. En faktura upprättas däremot inte för att fungera som bevis, men kan fungera som bevis i t ex vissa privaträttsliga tvister och utgör då en tillfällighetsurkund.
Urkundsförfalskning kan ske antingen genom att en person framställer en falsk urkund, t ex skapar ett skuldebrev och undertecknar det med annans namnteckning, eller genom att en person på ett falskt sätt ändrar en äkta urkund, t ex genom att ändra beloppet på ett skuldebrev. För att förfarandet ska anses vara brottsligt så ska åtgärden innebära fara i bevishänseende. D.v.s. det ska föreligga en risk att den falska urkunden förväxlas med en äkta, det ska vara sannolikt att den falska urkunden kan komma att användas som bevisning och det ska vara sannolikt att användning av den falska urkunden som bevisning medför skada eller olägenhet.
Är brottet att anse som ringa, är det istället att betrakta som förvanskning av urkund. Förvanskning av urkund finner du i 14 kap. 2 § BrB.
I din fråga angav du enbart vilken ekonomisk effekt förfalskningen har gett upphov till och inga uppgifter angående själva förfalskningen. Det finns ingen gräns, vad gäller vilken ekonomisk effekt förfalskningen ger upphov till, som bestämmer vilken rubricering brottet får. Förfalskning av en urkund behöver inte ha gett upphov till några ekonomiska effekter, för att anses vara urkundsförfalskning. Beroende på omständigheterna i det konkreta fallet kan brottet t.o.m. anses vara grov urkundsförfalskning ( 14 kap. 3 §), utan att förfalskningen har gett upphov till några ekonomiska effekter överhuvudtaget. Istället görs en helhetsbedömning av brottet och för att det ska rubriceras som förvanskning av urkund, ska samtliga omständigheter anses vara ringa.
En förmildrande omständighet är att den förfalskade urkunden är av mindre vikt. Är det inte troligt att den förfalskade handlingen, kan vilseleda människor i något väsentligt väsentligt sammanhang, kan den förfalskade urkunden anses vara av mindre vikt. T ex bedömde hovrätten i RH 1990:61, att ett skolidentitetskort, som en flicka falskeligen hade ändrat, för att kunna komma in på diskotek med åldersgräns, var en förfalskad urkund av mindre vikt. Flickan dömdes därför till förvanskning av urkund. I RH 1980:39 hade en yngling framställt ett falskt returbevis för pant på 76 kr. Hovrätten bedömde med hänsyn till beloppets ringa storlek och att returbeviset inte var ägnat att omsättas inom en större krets människor, att brottet var att anse som ringa.
En annan omständighet som kan göra att brottet ska anses vara ringa, är att det har gjorts i syfte att förhjälpa någon till hans rätt. T ex om du förfalskar ett kvitto, på en betalning som någon verkligen har fullgjort.
Eftersom att du inte, i din fråga gav en utförligare beskrivning av vad som har hänt, vilken sorts urkund som har förfalskats, på vilket sätt och i vilket sammanhang detta har gjorts o.s.v. är det svårt att göra en bedömning av brottet. Med hänsyn till att förfalskningen har gett upphov till ekonomiska effekter och att beloppet på dessa effekter är relativt högt framstår det dock som osannolikt att det kommer att rubriceras som förvanskning av urkund. Beroende på exakt vad som har hänt och på vilket sätt den förfalskade urkunden i detta fall har använts, är det möjligt att även andra brott har begåtts ex. bedrägeri eller förskingring.
Med vänliga hälsningar
Jimmy MikaelssonRådgivare
