Urkundsförfalskning och obehörigt förfogande av byggnad på annans mark

Question

Om en kvinna skriver på ett avtal med en överlåtelse om att en kille överlåter en stuga som ham äger men arrenderar marken. Men både hon och ett vittne som undertecknat har förfalskat killens namnteckning men hävdar att det är en annnan kille som skrivit på för dom.
Är inte det ett brott ändå att göra så ?
Huset är värt ca 5-700000 kr.
Föreningen som driver stugbyn har godkänt detta bara genom att hon skickat in handlingarna och dom har inte kontrollerat att den riktiga ägaren verkligen har skrivit på. Och han var inte närvarande då heller.Hon har Endast skickat in Överlåtelsen till Föreningen som godkänt överlåtelsen.
Ingen köpeskilling står på överlåtelsen och inget gåvobrev finns heller

Answer 1

Hej och tack för en intressant fråga!

Din fråga innehåller såväl straffrättsliga som sakrättsliga aspekter.

Straffrättsligt, kan till att börja med konstateras att kvinnan som förfalskat namnteckningen gjort sig skyldig till urkundsförfalskning enligt Brottsbalken kap 14 § 1. Med stor sannolikhet har hon också gjort sig skyldig till bedrägeri enligt Brottsbalken kap 9 § 1. Kvinnan som agerar vittne har gjort sig skyldig till osant intygande enligt Brottsbalken kap 15 § 11. Så det korta svaret på din fråga är - Ja, det två kvinnornas agerande är brottsligt. ( Läs gärna mer på: https://lagen.nu/1962:700 )

Som jag redan konstaterad innehåller din fråga även sakrättsliga aspekter. Dessa är nödvändiga att reda ut för att få svar på vem som har rätt till stugan i fråga -Den ursprungliga ägaren, eller den som köpt stugan av kvinnan?

En konflikt som rör att en person säljer något som denne egentligen inte äger kallas obehörigt förfogande. Huvudregeln är att äldst rätt har företräde, det vill säga den ursprungliga ägaren har rätt att få behålla det som sålts utan tillstånd (i detta fall stugan).

För att köparen av den sålda saken ska ha rätt till det han köpt, krävs dels att han var i god tro, samt att det som man inom juridiken kallar för sakrättsligt moment är uppfyllt. Detta innebär att köparen dels ej har känt till att den han köpte saken av var fel ägare, eller att han hade anledning att misstänka att så var fallet. Köparen måste dessutom ha skyddat sitt förvärv genom ”ett visst agerande”(det sakrättsliga momentet). Vad som utgör sakrättsligt moment, skiljer sig åt beroende på vilken typ av egendom som blivit obehörigt överlåten, i de flesta fall måste dock köparen ha fått tillgång till det köpta för att det sakrättsliga momentet ska vara uppfyllt.

Det finns mycket i din fråga som tyder på att ”killen” som skrev på avtalet inte bör ha varit i god tro, med tanke på att den han gjorde affären med, uppenbarligen var av ett annat kön än den som stod som ägare på avtalet. Köparen bör av denna anledning ha blivit misstänksam och han bör därför ha ifrågasatt om allt stod rätt till, innan han beslutade sig för att ingå i ett avtal med kvinnan.

Om köparen, mot förmodan, skulle visa sig ha varit i god tro är dock rättsläget oklart angående vad som utgör det sakrättsliga momentet i detta fall, eftersom frågan om vad som utgör sakrättsligt moment vid obehöriga förfoganden av byggnad på ofri grund, så vitt jag vet, aldrig har blivit prövad i domstol. Det finns dock utrymme för att argumentera för att den ursprunglige ägaren alltid bör få företräde i dessa fall, eller att köparen i vart fall ska ha fått tillgång till nycklarna till stugan för att stugan ska tillfalla honom.

Om stugan i detta fall, trots allt som pekar i motsatt riktning, skulle tillfalla köparen har den ursprunglige ägaren rätt till skadestånd från kvinnan som olovligen sålde stugan.

Vänligen/