Lawline svarar
Hej!
Umgänget är till för barnet. Det finns ingen plikt för barnet att umgås med föräldern och denna har inte någon rätt att umgås med barnet. Dock har båda föräldrarna enligt 6 kapitlet 15 § Föräldrabalken ett gemensamt ansvar för att se till att barnets behov av umgänge med en förälder som barnet inte bor tillsammans med så långt som möjligt tillgodoses. Att barnet inte vill umgås med umgängesföräldern anförs relativt ofta av den förälder som barnet bor med som skäl mot umgänge. Stora krav ställs dock på boföräldern för att motivera barnet att träffa den andre föräldern.
När det gäller barnets umgänge med sina föräldrar är barnets bästa utgångspunkten enligt 6 kapitlet 2 a § Föräldrabalken.
Barnets bästa skall vara avgörande för alla beslut om vårdnad, boende och umgänge. Principen gäller vid alla åtgärder som rör barn och har en mycket vidsträckt betydelse. Inga andra intressen ska ges företräde men det betyder inte att andra intressen inte får beaktas.
Vid bedömningen om vad som anses vara barnets bästa skall man särskilt beakta barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna.
Hänsyn skall tas till barnets vilja med beaktande av barnets ålder och mognad.
Rättsfallet NJA 1981 s. 753 handlade om en 12-årig flicka som stod under moderns vårdnad och där rätten ansåg det vara till barnets bästa att tillerkänna fadern umgängesrätt, trots att barnet motsatt sig umgänge med fadern. I ett annat rättsfall konstaterade rätten att båda barnen, nio och tolv år gamla, uttryckt en klar vilja att inte träffa sin pappa. Barnens motvilja mot att träffa pappan måste, enligt rätten, tas på allvar, eftersom ett påtvingat umgänge skulle kunna skada dem allvarligt. Därmed ansågs det inte förenligt med barnens bästa att ge fadern umgängesrätt.
Det går inte för mig att säga hur rätten skulle besluta i ert fall då omständigheterna i det enskilda fallet är avgörande. Om det saknas anledning att tro att barnet far illa är utgångspunkten att umgänget är förenligt med barnets bästa och skall medges. Med tanke på att ditt äldsta barn endast är 7 1/2 år gammalt så kommer barnets åsikt troligtvis inte att vara avgörande och hon kommer förmodligen att få svårt att få sin vilja igenom.
Hoppas att du har fått svar på din fråga.
Länk till Föräldrabalken: https://lagen.nu/1949:381#K6
Med vänliga hälsningar