Förskott på arv

Question

Vi är två bröstarvingar (finns inga särkullbarn) och endast vår mamma
lever. Vi undrar om mamma kan ge oss förskott på arv och i så fall hur
hon ska göra. Mamma har god man.

Answer 1

Hej, tack för er fråga.

Gåvor som en förälder under sin livstid ger till sina barn presumeras vara förskott på arv (detta framgår av Ärvdabalken 6:1). Det innebär att en gåva från er mamma juridiskt sett betraktas som förskott på arv, om inte något annat är bestämt vid gåvans givande, eller det på något sätt framgår av omständigheterna att det inte rör sig om ett förskott på arv. Avgörande för om en gåva ska betraktas som förskott på arv är alltså givarens, dvs er mammas, avsikt. Det behöver inte nödvändigtvis handla om rena gåvor. Andra sätt att ge förskott på arv kan t.ex. vara att sälja en fastighet till ett lågt pris eller efterskänka en fordran, dvs inte kräva sitt barn på betalning för en skuld.

Utgångspunkten är att en förälder är fri att ge sina barn vilka gåvor den vill och därmed också är fri att ge sina barn förskott på arv. Men då er mamma har god man är det hela inte riktigt lika enkelt. En god man fungerar som ställföreträdare för den som inte kan ta hand om sig själv och sin egendom. Det är dock inte den goda mannen i sig som är problemet. En person som har god man har nämligen kvar sin fulla rättshandlingsförmåga och bestämmanderätt och får själv ge bort gåvor till vem han eller hon vill. Det som kan vara ett problem är att det ju finns en anledning till att någon har en god man, såsom t.ex. sjukdom. Om det är så att er mamma befinner sig i ett sådant tillstånd att hon inte förstår vad saken gäller eller i beroendeställning, finns det en risk att rättshandlingen blir ogiltig av den anledningen. Aktuella lagar i detta avseende är Avtalslagen kapitel 3 om rättshandlingars ogiltighet (främst 31 §) samt 1924 år lag om verkan av avtal som slutits under påverkan av psykisk störning.

Sammanfattningsvis beror möjligheten att ge er förskott på arv på er mammas tillstånd, dvs om hon är i stånd att verkligen förstå innebörden och konsekvensen av sitt handlande.

Med vänlig hälsning,
Sanna Söder