Rätt att sälja saker som inte har hämtats - när upphör avtalet om kunden inte betalar?

Question

Jag arbetar på ett företag som utför flyttar och även magasinerar bohag.

Vi har haft en del problem med kunder som inte betalat för sin magasinering och undrar nu vad vi kan göra.

Jag har läst lagen om näringsidkares rätt att sälja saker som inte hämtats (1985:982), men funderar då på när man kan säga att ett avtal upphört? Är det när den räkning vi skickat inte betalats vid förfallodatum (trots påminnelse) eller kan kunden hävda att avtalet löper vidare?

Vi har tidigare gjort så att vi väntat till att ett par månader gått utan betalning, sedan skickat ett brev med uppmaning att betala och hämta sakerna, annars säljs de efter tre månader. Har vi haft rätt att göra så?

Nu har jag tagit fram ett "avtal" där alla uppgifter om magasineringen finns med, och en mening med att om inte betalning sker enligt vad som är överenskommet, så säljer vi efter tre månader (utan uppmaning). Detta har kunden sedan fått skriva under och vi tar varsitt ex. Vad säger lagen om detta?

Vi vill inte göra något fel, men har samtidigt tröttnat på alla de som räknar med att sakerna ska stå kvar flera år utan att de betalar. Jag är mycket tacksam om ni kunde reda ut vilka rättigheter och skyldigheter vi har i såna här fall!

Answer 1

Hej,

Ett avtal kan vara begränsat till en viss tid eller anses gälla tills vidare, med andra ord gäller det fram tills det att någon av parterna säger upp avtalet. I regel gäller alltså att om ni och er kund har avtalat om viss tid för förvaringen upphör är uppdraget slutfört i och med den avtalade tidpunkten. Har avtalet slutits på obestämd tid har ni rätt att säga upp avtalet närhelst ni önskar. Vid en sådan uppsägning har konsumenten rätt till skälig uppsägningstid, detta är i regel avtalat men kan annars framgå av exempelvis branschpraxis. När uppsägningstiden har löpt ut har avtalet upphört (se proposition 1984/85:210 sida 36).

Det som nu har sagts förutsätter dock att båda parterna gör rätt för sig och uppfyller sina förpliktelser. I ert fall har konsumenterna slutat betala varför vi måste dyka in i den delen som behandlar kontraktsbrott. Så, ett avtal bygger i grunden på förpliktelser. I detta fall har era kunder en förpliktelse att betala och ni har en skyldighet att förvara deras varor. Skulle någon av er inte fullfölja sin del av avtalet, ja då har vi att göra med ett kontraktsbrott och den part som inte erhållit sin prestation har i regel rätt att säga upp avtalet utan att beakta återstående tid eller eventuell uppsägningstid. Parten har rätt häva avtalet.

Viktigt att notera i denna situation är att om ni som näringsidkare tillhandahåller förvaringstjänster åt konsumenter blir konsumenttjänstlagen (1985:716) (KTjL) tillämplig då förvaring av lös sak faller under KTjL 1 § 1 stycket 3 punkten. Detta innebär att det finns vissa bestämmelser om hävning. I KTjL 45 och 46 §§ finns bestämmelser som visserligen till sin ordalydelse är utformade att behandla arbete på lös sak men gäller även förvaring (se proposition 1984/85:110 sidorna 125 och 319-326). För svaret på din fråga när ett avtal är uppsagt är KTjL 46 § 2 stycket av intresse. Där framgår att näringsidkaren måste dels påminna konsumenten om betalning, dels ge denne skälig tid att betala. Ur bevissynpunkt är det givetvis önskvärt att detta görs skriftligen. Efter skälig tid, bör rimligtvis ligga någonstans runt en vecka, är ni således berättigade att häva avtalet.

Du undrar också huruvida det går att slippa skicka en uppmaning till konsumenten på så sätt att istället bifoga villkoret vid avtalsslutet. Lagen (1985:982) om näringsidkares rätt att sälja saker som inte har hämtats är enligt 2 § tvingande i de fall ett avtalsvillkor är till nackdel för konsumenten. Ett avtalsvillkor som ger sämre skydd än lagen kan alltså inte göras gällande. Det stadgas i 3 § att avtalet ska upphöra och _därefter_ ska anmaning göras. Villkoret vid avtalsslutet innebär alltså _inte_ att ni slipper skicka en senare uppmaning. Det vore därför lämpligare om avtalet istället helt enkelt upplyser kunden om att när avtalet har upphört att gälla kommer ni uppmana kunden att hämta sakerna för att tre månader senare sälja dessa. Enligt mig bör 3 § inte hindra att uppmaningen lämnas i samband med er slutliga förklaring om hävning som sker efter det att konsumenten haft skälig tid på sig att betala enligt 46 § KTjL.

Alltså, i fortsättningen behöver ni inte vänta så länge som ni gjort hittills för att säga upp kontraktet, däremot anser jag att ni ska
1. efter förfallodagen meddela kunden att om betalning inte registreras inom viss tid, förslagsvis en vecka, avser ni häva kontraktet med stöd av 46 § KTjL,
2. häv sedan kontraktet (avtalet har nu upphört) och i samband med detta uppmanar ni kunden att hämta sakerna inom tre månader.
För att vara på den säkra sidan är det givetvis alltid önskvärt att kontakta en verksam jurist som kan sätta sig in i verksamheten och utforma ändamålsenliga avtal och skrivelser. Jag hoppas att mitt svar har hjälpt er på vägen.

mvh