FrågaFAMILJERÄTTBarnrätt02/09/2010

Umgängesrätt

Är det möjligt för en fader att avsäga sig umgängesrätt?

Lawline svarar

Tack för din fråga! Utgångspunkten när det gäller umgängesfrågor tas i Föräldrabalken (FB), 6 kap. 15 §. Där stadgas att barnet ska ha rätt till umgänge med en förälder som det inte bor tillsammans med. Detta umgänge kan ske genom att barnet och föräldern träffar varandra eller genom att de har annan kontakt. Med "annan kontakt" avses att umgänge mellan barnet och en förälder kan ske inte bara genom att barnet och föräldern träffar varandra utan också genom exempelvis kontakt per telefon eller brev. I situationer där ett vanligt umgänge i någon egentlig utsträckning inte kan komma till stånd, t.ex. när den ena föräldern bor långt ifrån barnet, kan telefonsamtal eller brev kan vara ett sätt att upprätthålla en kontakt och umgänge. Tanken bakom denna bestämmelse är att tillhandahålla ett sätt att åstadkomma kontakt när ett vanligt umgänge inte kan komma i fråga. I paragrafens andra stycke anges att barnets föräldrar har ett gemensamt ansvar för att barnets behov av umgänge med en förälder som barnet inte bor tillsammans med så långt möjligt tillgodoses. Boendeföräldern har en skyldighet att informera umgängesföräldern om sådant som är viktigt och som har betydelse för ett fungerande umgänge. Lagkommentaren till paragrafen anger att umgänget i första hand är till för barnet. Det är därmed barnets intressen och behov som skall vara avgörande. Barnet kan aldrig åläggas någon plikt att umgås och föräldrarna har inte någon absolut umgängesrätt. För att avgöra innehållet i barnets rätt till umgänge skall hänsyn tas till barnets bästa, jämför 6 kap. 2 a § FB. Det måste göras en individuell prövning i varje enskilt fall för att avgöra vad som skall anses vara bäst för barnet. Hänsyn tas då exempelvis till såväl långsiktiga som kortsiktiga effekter. Även fysiska och psykiska konsekvenser av umgänget beaktas. Utgångspunkten för reglerna om umgänge är att det är viktigt för barnet att upprätthålla en god kontakt med båda föräldrarna, även om dessa inte bor tillsammans. Det anses dock inte alltid vara bäst för barnet att umgås med en förälder som det inte bor tillsammans med. Svaret på din fråga är således beroende av prövning av vad som i er situation skall anses vara bäst för ert barn. Det är helt och hållet individuella förhållanden som avgör utfallet. Resulterar prövningen i att umgänge är det som är förespråkas, har du som förälder ingen rätt att motsätta dig umgänge. Vänder man på det har du som förälder ingen rätt till umgänge i det fall umgänge anses strida mot vad som är bäst för barnet. Avslutningsvis skall poängteras att det i praxis ( NJA 1995 s. 398) har stadgats det i bedömningen av vad som är bäst för barnet ska tas hänsyn till barnets vilja och åsikt. Hur tungt barnets åsikt väger i bedömningen beror på barnets ålder och mognad. Lycka till! Med vänlig hälsning,
Louise Albertson - WittingRådgivare