Lawline svarar
Hej.
En förälder kan inte testamentera all egendom till ett av barnen. Utgångspunkten för reglerna om arv är att barnen skall ärva hela kvarlåtenskapen, och finns flera barn ärver de en lika stor del (2:1 Ärvdabalken). Detta kan delvis förändras genom testamente, men ett barn har alltid rätt till s.k. laglott (ÄB 7:1). Laglott är hälften av vad barnet skulle ha ärvt om inget testamente funnits. När det som här finns två barn har varje barn alltså rätt till ¼ av den totala kvarlåtenskapen. Om ett testamente hotar ett barns laglott, kan testamentet angripas genom s.k. laglottsjämkning (7:3 ÄB). Det saknar betydelse om egendomen som testamenterats är fast eller lös.
Det finns också regler om efterarv som påverkar en efterlevande makes möjlighet att testamentera bort egendom. När en av två makar dör görs vanligen bodelning, vilket resulterar i att makarnas ägodelar delas lika. Den del som den avlidne maken skulle ha fått, utgör kvarlåtenskapen. Om det bara finns gemensamma barn, ärver den efterlevande maken kvarlåtenskapen med försteg (3:1 ÄB). Den efterlevande maken får alltså en del av boet genom bodelningen, och den andra halvan genom arv. Den efterlevande maken äger all egendomen så länge han/hon är i livet, men den kvotdel som den efterlevande maken fått genom arv, får han/hon inte testamentera bort (3:2 1st. ÄB). Om kvarlåtenskapen efter den först avlidne maken var lika stor som det den efterlevande maken fick genom bodelningen, kan den efterlevande maken alltså aldrig testamentera bort mer än 50% av det han/hon äger. Tanken med detta är att skydda de gemensamma barnen om den efterlevande maken skulle vilja testamentera all sin egendom till någon annan. Man kan säga att man ”reserverar” den först avlidne makens kvarlåtenskap åt de gemensamma barnen. Detta får även effekten att kvarlåtenskapen från den först avlidne inte kan testamenteras särskilt till något av barnen.
Din fråga om fordringsägarna vet jag inte om jag förstår helt. När arvsskifte genomförts och arvet fördelats på barnen är ju arvet barnens egendom. Denna egendom kan sedan tas i anspråk för barnets skulder. Undantaget är om barnet fått en del av egendomen genom testamente, och det i testamentet föreskrivits att barnet inte får överlåta egendomen. Egendom som inte får överlåtas får inte heller utmätas, och är alltså skyddad mot alla krav från fordringsägarna (Utsökningsbalken 5:5).
Återkom gärna om du undrar något mer.
Ärvdabalken och Utsökningsbalken finns här:
http://www.notisum.se/RNP/SLS/lag/19580637.htm
http://www.notisum.se/Rnp/sls/lag/19810774.htm
Vänligen,
